Ibland får man helt enkelt bara ge sig.

Vi har väl alla någon gång kommit lite sent till en fest. Ni vet så där "oj alla är redan mer än salongsberusade"-sena? Det finns en skitgammal svensk sketch (nån som vet vilken jag menar, berätta gärna!!!!) där en kille kommer in i en bar och snabbt måste svepa en drink för att fatta vad alla omkring honom säger. Lite så var det igår. Jag var schlagerladdad till tänderna. Jag var beredd att klaga på allas frisyrer och kläder. Jag var lika redo att applådera syrrorna Päivärinta. Grejen var bara det att de jag skulle se melodifestivalen med hade varit på finlandskryssning. Fattar ni? De hade alltså ett 24 timmar långt fest-försprång. Jag drack drinkar med färgglada kvistar i för allt vad jag var värd. Jag drack ett glas champagne varje kvart. Jag spontandansade i köket. Jag kedjerökte. Jag gjorde verkligen allt jag kunde komma på. Men nej, det gick inte att komma i suomibåt-läge. Jag fick se mig besegrad. Men jag är i alla fall stolt för att jag gjorde ett ärligt försök! (För övrigt fattade jag inte riktigt röstningssystemet men jag antar att Päivärinta-sisters på nåt sätt kommer vinna, visst...?)