Gott nytt år!

Det är bara några timmar kvar av ett fantastiskt och omvälvande 2011. Jag tänkte att jag skulle göra någon slags årsöversikt först men det skulle antagligen ta resten av det här året bokstavligt talat. Hur sammanfattar man ett helt år, när egentligen varje dag i ens liv är en liten novell? Det händer bra saker och mindre bra saker. Det händer stora saker och mindre stora saker. Var och en på sitt sätt ohyggligt viktig i mitt lilla mikro-kosmos.

Jag tror nästa år blir året när jag skriver den lilla novellen om mitt liv varje dag. Och jag tror man bara kan göra det genom att göra saker man egentligen är livrädd för. I år lyckades jag sluta röka. Jag bestämde mig också för att förverkliga min dröm om att bli PT. (Jag är fortfarande livrädd, men lycklig:) De här drömmarna hade inte kunnat bli verkliga om jag inte hade haft massor av människor runt omkring mig som trott, stöttat, peppat och funnits där. Nära och kära är det lyxigaste man kan ha i sitt liv och tack vare all värme har jag vågat mer än jag någonsin trott var möjligt. Mitt nyårslöfte blir därför att våga 2012 också. Varje dag. Då kan man inte bli annat än lycklig i slutändan. Jag önskar dig ett fantastiskt gott nytt år och hoppas du också vågar. Tillsammans klarar vi nämligen av vad som helst!

Jag gjorde det!

Jag anmälde mig till PT-skolan. Jag är lika lycklig som jag är rädd. Hjärtat bultar som på en liten undulat och händerna darrar av adrenalinpåslag. Våren 2012, bring it on, nu kör vi!

Litet sms, stor lyckokänsla.

Jag har så mycket fina människor omkring mig. Det är både värmande, glädjande och lyxigt. Och får man så här fina sms kan man ju inte göra annat än ödmjukt torka bort en liten lyckotår.

Mogen-spel

Kortspel hör julen till lika mycket som risgrynsgröten, kålrotslådan, granen och paketen. Det är bara så. Så, vi skulle börja spela plump när min syster (Ja hon ,den vuxna, som fyllde 35 igår) kastar ur sig att hon aldrig, aldrig, aldrig förlorat. Jag tyckte det lät lite väl bra men jaja, en del har ju sjukt mycket tur i spel. Sen kommer en omgång rätt snabbt där hon inte vinner. Då avslöjar hennes pojkvän hur syster kan ha en sån vinnarhistorik. Hon äter upp bevisen. Jag skojar inte! Tur man är snabb med kameran så jag hann dokumentera min vinst!!

Stort grattis på födelsedagen mina fina syskon!

Jag kan inte säga att jag var helt övertygad när ni kom till världen. Ni kom mitt i julfirandet så vi tillbringade julen på sjukhus. Inte i ett paketberg som jag var van vid. Ni var pyttesmå. Ni låg i kuvös. Ni gjorde egentligen inget annat än..tja andades.

Jag ville som den stora flicka jag ändå var ge er en chans. Ni gick ju bevisligen inte att leka med, men ni kanske skulle smälta av mina teckningar? Så jag ritade för glatta livet och förväntade mig nån slags reaktion. När den aldrig kom började jag tänka att en kattunge kanske hade varit bättre. Jag bestämde mig för att ta upp ämnet med mina föräldrar när det fanns mer tid. Det är bara det att "tid" inte infann sig. Ni kom hem, ni var två och ni förvandlades snabbt till ett vandrande kaos.

Eftersom mamma och pappa inte verkade ha några tankar på att byta er mot en kattunge var jag tvungen att vänja mig vid er. Till slut mer än vande jag mig. Så här 35 år senare är ni mina bästa vänner, viktigaste medmänniskor och finaste syskon. Jag är så glad att vi inte bytte ut er mot en kattunge. Jag älskar er.

God jul!!!!

Hoppas ni all får en fin dag med mycket kärlek och julefrid. Julkramar till er alla från Santa Päivi<3

Dan före dan!

Känner ni pirret? Jag hoppas i så fall att det pirret är mer förväntan än stress. Jag känner i alla fall ett julmysrys i kroppen och har kommit ordentligt i stämning. Ätit kålrotslåda, beundrat gran och bara slappnat av. Just precis nu hör jag pappersrassel eftersom mamma håller på att slå in sista paketen. Jag ska titta en liten stund på tv. Kanske försöka lägga mig tidigt så det blir julafton snabbare. Jag vet att jag är lite barnslig. Det är en av
mina bättre sidor. Mitt vuxna jag är ganska glad för att jag värnar om mitt barnjag. För min inre femåring kan hitta ett litet stänk av jul i nästan alla dagar. Och imorgon ÄR det självaste julafton. En dag både barn-Päivi och vuxen-Päivi älskar.

Julfestvecka.

Ja, jag tror inte jag behöver säga så mycket mer. Tror rubriken räcker som förklaring till bilderna.

En geografisk bildkavalkad.

Jag har varit på miniturné söröver i landet. Närmare bestämt i Blekinge, Skåne och Småland. Jag har fotat mig med Ask och Embla i Sölvesborg, med Karl-Oskar i Karlshamn, en familj i Alvesta och gått på röda mattan i Kristianstad. Däremellan har jag hunnit shoppa lite, slappa lite och sightseeinga mycket. Inte illa för en helg va?

En fredag i Blekinge.

Man shoppar, man äter lunch på Gourmet Grön, (Sjukt bra ställe faktiskt. Har ni nånsin vägarna förbi Karlshamn ät där!) man fikar, man imiterar Karl-Oskar och Kristina, man fikar igen innan middagen. Ja. Det är pretty much en Blekingefredag det.

T-centralen revisited.

Jag åker till centralen så sällan jag bara kan. Blir någon enstaka gång per år, max. T-centralen är som den värsta, mest överfulla, ryggsäckskånkande och knuffande zombie-håla man kan tänka sig. Brukar ta mig ungefär fem minuter innan jag börjar längta efter sprit, valium och handeldvapen. Och den här gången var inget undantag. Däremot finns det två saker som nästan känns lite trygga mitt i allt kaos. Två saker som består, år efter år. Det ena är killen som säljer bingolotter. Och säger "bingolotter" hela tiden. Det andra är studentrösten som ropar: Blannndaren! Köp blannnndaren.

Nåväl, jag överlevde traumat och sitter tryggt på tåget. Pulsen börjar återgå till normalläge. Tror alltså att det börjar bli läge att gå till bistrovagnen.

Bekämpa det grå, med lite färger ska det gå!

Jag har bestämt mig för att göra en mycket medveten insats den här vintern. (Nåja, det är ju typ vår, men eftersom månaden heter "december" så kallar jag årstiden för "vinter") Hur som helst: Jag ska verkligen försöka att inte trilla ner i svarta klädträsket. Idag har jag därmed inget annat svart på mig än skorna. Bra för att vara ett första försök tycker jag.

Glad lucia allesammans!

Luciadagen är magisk på många vis:
Djur kan prata. Kalorier från lussebullar fastnar inte. Pepparkakor gör en snällare än någonsin. Och en himla massa människor kommer att gå omkring med ljuskransar på huvudet. När jag var liten ville jag gärna göra det. Men jag har mörkt hår. Och när jag var liten kunde man inte vara lucia om man hade mörkt hår. Jag fick vara pepparkaka och någon gång även tärna.  2011 är kanske mer magiskt än någonsin för glädjande nog kan man på många ställen se ut hur man vill och ändå lussa. Man kan faktiskt till och med få vara kill-lucia. Den här planeten börjar ju arta sig riktigt bra. Kanske att man ska fira det genom att äta en kalorifri lussebulle.   

Viva la revolucion! (Med pricy mascara på)

Det blev all time besöksrekord på min lilla blogg igår! Det är glädjande i sig, men extra glädjande är att ni var så många, både killar och tjejer, som höll med mig om att objektifieringen gått åt helsike för långt. Tillsammans kan vi nämligen förändra. Vi kan plantera andra värden än de rent utseende-baserade. Grejen är att det här inte på något sätt är ett exklusivt "tjej-problem". Killar har minst lika mycket ångest över sitt utseende, om de är rätt eller fel, om de ska passa in. Kort och gott: Vi lägger obegipligt mycket tid på att passa in i NÅGON ANNANS norm. Ofta är den dessutom helt fiktiv. Vi försöker förtvivlat passa in i en retuscherad bild skapad av branscher som vill tjäna pengar på vår osäkerhet. Det är sorgligt.

Med det sagt tycker jag att sund fåfänga är något helt annat. Jag tycker om att göra mig fin. Jag tycker om att unna mig smink i glamourösa förpackningar. Jag vill gärna se ut som den bästa möjliga versionen av mig själv. Inget fel i det tycker jag. Däremot baseras inte hela min självkänsla och mitt självförtroende på hur mitt skal ser ut. Det baseras på att jag är en hygglig medmänniska, en rätt kul prick, att jag vill väl och att jag försöker se livet som en chans att utvecklas. Hela tiden. Men jag gör det på mina villkor. Inte på grund av vad någon annan bestämt. Lägg gärna tid på att vara fin på utsidan. Men lägg lika mycket tid på att vara fin på insidan. Lägg framför allt tid på att gilla hela dig. Då kommer det bli enklare att gilla dina medmänniskor. Och då kommer den mänskliga evolutionen/revolutionen ta riktig fart. Kanske vågar man till och med börja drömma om världsfred. På riktigt. 

P.S Den här mascaran är grym. Jag har gärna på mig den till både fest och revolution. D.S 

Halvöppen mun är det nya...enfaldiga.

Varit en liten sväng på stan och förbryllats lite över hur snarlik all reklam är. Efter ett tag insåg jag även att egentligen ALL reklam riktad till oss tjejer har en sak gemensamt: nämligen modellernas halvöppna gap.

Ska jag helt seriöst bli mer sugen på att köpa en klänning för att nån stirrar på mig med lite fåraktigt utseende? Eller kan det vara så illa att utomhusreklamen egentligen bara vill skapa en subjektivt laddad kn*lldocka? Och att vissa killar då ska vilja köpa kläderna (den minimala mängden som nu finns på bild då) i julklapp till sina flickvänner som med stor glädje och växande åtrå ska hoppa i kläderna och förvandlas till viljelösa våp. Eller?

Det går ju liksom inte att komma från att man ser rätt dum i huvudet ut med gapande mun. Men vad vet jag. Det verkar ju vara skitmodernt nu, så det är säkert bara jag som inte fattar storheten i att låta käken hänga som om man alltid vore redo att hoppa in som flugätare eller regnvatten-cistern.

Jultema på plättlätt sätt.

Man kan ju bli lite stressad av temafester, men egentligen behöver det inte vara så svårt. Så inför gårdagens festligheter tänkte jag jul. Jag tänkte rött. Jag tog på en röd kofta. Jag tog på rött läppstift. Jultema done.

2009. Fast 2011.

Jag vet att det verkar som jag blivit besatt av träning. Egentligen har jag nog inte det. Jag frågar mig själv skitofta varför jag väljer bort saker jag egentligen tycker är roligare. Varför i h-vete väljer jag det här, ganska ensamma, träningslivet? När jag skulle kunna hänga med kompisar, shoppa, dricka glammiga drinkar.

Vissa dagar, särskilt när kroppen redan gör ont, är det djävulskt svårt att välja träning istället för ca 100000000 andra, roligare saker. Så ibland måste man påminna sig själv om vad man håller på med. Ge sig själv motivationen att orka lite, lite till. En sådan motiverare kan t.ex vara att få på sig ett par brallor som hängt i garderoben sedan 2009. Får nog bli en vända på löpbandet så fort lyckotårarna torkat.

En allmänt bra dag.

När en lussedinosaurie med lite överdimensionerade ögon ligger och väntar på en på kontoret på morgonen, då kan dagen liksom inte bli annat än bra. 

Marakech-ett vackert, vänligt kaos

Det är svårt att sammanfatta Marakech på några få meningar. Det skulle antagligen gå att få ihop en bok i Shantaram-tjocklek om den staden. Ni slipper dock det:) Marakech är lukternas stad. Man blev ömsom överrumplad av underbara kryddofter, ömsom åsnekiss. Marakech är också ljudens stad. I gryningen väcks man av böneutrop, resten av dagarna är fyllda med människors prat, barnens lek i gränder, ormtjusartrumpeter, torghandlartrummor, katters jamande, åsnors skriande och mopeders tutande. Det är kort och gott livligt. Ja, det är kaos, inte minst i soukerna så klart, men det är också vänligt, nästan lite försynt.

Låter det motstridigt? Det är det. På samma sätt som man ena dagen äter på ett litet hål i väggen och själv är det exotiska inslaget, för att nästa dag sitta på en lyxig skybar med Atlasbergen som bakgrund. Marakech är tusen och en smaker. Allt passar inte alla, men alla kan nog hitta något som passar. Yalla, åk dit, tror du kommer älska det!

Jag är en postergirl.

Bilden tagen för ca 6 kilo sedan men ändå. Nu kan jag lägga till postergirl på CV:t. ;-)  

Semestertider i moderna tider

Nu sitter jag här på ett plan. Om lite drygt 4 timmar kommer jag vara i en annan värld. En orientalisk, varm värld med sand mellan tårna, kryddiga dofter i luften och sol i sinnet. Tror att resan kommer gå extra fort eftersom flygbolaget bjuder på gratis wifi. Mellan luftgropar och flygdrinkar kan jag alltså döda tid genom att surfa, wordfeuda, och läsa på lite om semestermålet. Avkoppling med uppkoppling. Precis som en modern semester ska vara.

Man måste ju sko sig även på vintern!

Att vädret är som grått slem är ingen ursäkt för att slappa ihop klädmässigt! Tvärtom, är det någon årstid man behöver pigga upp sig själv är det nu. Så jag har unnat mig ett par vinterkängor som både är varma och utrustade med klatschiga detaljer. Jag håller stenhårt fast vid mottot att vintern bara blir grå om vi låter den bli det. Så med några ärtigt röda skodetaljer har jag färglagt lite av min tillvaro. Och om jag får säga det själv så sitter de rätt bra på mina numera löpbandstrimmade vader.

Kulörta problem.

Jag ska om inte alltför länge åka iväg till sol. Värme. Kortärmat. Barbent. Hade jag tänkt. Sol och värme finns det säkert, men mina nya hobbies kettlebells, burpees och boxning ger vissa bieffekter. Jag är liksom rätt kulört från topp till tå. Och blålilagröngult passar nästan inte till nånting. Jag måste försöka hitta en sval sparkdräkt och komma på ett sätt att se cool ut i den.


Bleckan på bilden är för övrigt syrran skyldig till. Mycket uppdämd barndomsilska i den yxsparken;-)

Dagens bildgåta

Vet ni vad det finns två av på bilden? Nyckelben!
Vet ni vad det inte finns två av? Hakor!

Äntligen! Det ska jag fira med ett träningspass!