lördag 2 juni 2012

Personrekord och lycka!

Gjort tunga marklyft och klarat av fler handstand pushups (armhävningar ståendes på händer mot vägg) än jag trodde var möjligt. Ja, herregud för knappt 2 månader sedan kunde jag inte stå på händer överhuvudtaget! Jag var inte så värst bra på marklyft heller i ärlighetens namn. Men jag har tränat. Sen tränat lite till och så avrundat med mer träning och övning. Och det börjar äntligen betala sig. Jag är starkare, tåligare, tjurigare och har utvecklats enormt rent tekniskt. Faktiskt så pass att en sann atlet och sportsman idag sade att marklyft-tekniken såg "perfekt" ut! Jag känner faktiskt själv att det i alla fall inte är långt ifrån. Nu väntar nya utmaningar och nya rekord väntar på att sättas! Men just ikväll ska jag bar sitta med min värkande kropp och vara lycklig, lycklig, lycklig.

onsdag 30 maj 2012

När man finns hos skatteverket så finns man på riktigt.

Så, från och med idag, är det då på riktigt. Jag är copywriter. Jag är dessutom personlig tränare. Så oavsett om du vill ha stark kropp eller starka budskap: hör av dig! Jag fixar't! :)

tisdag 29 maj 2012

JAAAAAAAAA!!

I fredags var en otroligt lycklig dag. Jag klarade äntligen sista testerna och fick min efterlängtade internationella PT-licens. Allt pluggande och kämpande tog mig äntligen i mål. Ensam är så klart inte stark så som tur är har jag fått mycket hjälp, pepp och stöd. Ibland har jag fått små sms med heja-rop och allmänt pepp från vänner. Bara det att vänner hör av sig när man själv håller på och drunknar i läxor har gett den där extrakraften som tagit mig hela vägen. För det har så klart inte varit skitkul att säga "nej" till en massa roligheter, men jag har varit tvungen att satsa 100%. Och nu, nu är jag alltså klar. Alldeles lagom till den ljuvliga sommaren. Och jag vet att jag kommer njuta av den så mycket mer när jag kämpat hela våren och dessutom har uppnått mina mål. Ett glas rosé anyone..? :)

onsdag 23 maj 2012

Underbara sommar, välkommen!

Äntligen! Äntligen är det så varmt att man kan strunta i att ha med sig extrakofta eller ha på sig en tunn jacka "för det är bara varmt i soln men kallt i luften". Så vad är det yttersta tecknet på att sommaren kommit? Att uteserveringarna är fullsatta? Att människor ser gladare ut? Att picknick-korgar och vin-bibar finns i varje park? Att man blir skönt saftkräms-rosa bara av att sitta ett par minuter på balkongen? Allt det där är ljuvligt, men tecknenas tecken är ändå strumpor. Eller rättare sagt att man inte behöver strumpor längre. DET är för mig höjden av sommar. Må sommaren bli lång och varm. Länge leve strumplösheten!

tisdag 15 maj 2012

Da Päivi-koden- En sällsamt lycklig historia.

Det ser ut som meningslöst klotter och siffror i en enda röra. Men om ni kollar så upptäcker ni mitt namn. Siffrorna är mitt personbästa på att göra 50 kettlebell-taters och burpee boxjumps on the minute varje minut. Jag visste inte att jag kunde sånt här. Eller rättare sagt att jag KLARADE sånt här. Men det gör jag. Det känns stort. Starkt. JAG är stark. Jag klarar vad jag än bestämmer mig för att klara av. Och den insikten, kompisar, gör mig så jävla lycklig. Ska bara gråta med min linimentburk, sedan när kroppen inte gör så sjukt ont ska jag skratta. Just nu får det räcka med att jag skrattar tyst inombords. Det aktiverar minst antal muskler.

måndag 14 maj 2012

Vårskor för alla tillfällen.

Våren är här och med den en himla massa spring i benen. Jag är beredd och har vårskor för alla underlag och alla miljöer så nu kan jag precis som korna och kalvarna bara spritta loss med benen och rusa ut i våren. Lycka!!!

tisdag 8 maj 2012

Dagens doja!

Fåfänga eller ej men precis som med allt annat är det kul att förnya sig ibland. Det är helt enkelt roligt att känna sig lite fin även när man svettas som en hushållost i solgass. Dessutom är skor det absolut viktigaste man kan investera i. Det är viktigt att vara snäll mot fötter och knän så de hänger med på allt man utsätter dem för. Jag har rätt höga förväntningar på de här sport-pupporna från Reebok och jag kommer utsätta dem för både löpning och crossfit. Hoppas på att de levererar lika mycket som ytan utlovar. Återkommer med recension när jag plågat de intet ont anande skorna ett tag!:)

måndag 7 maj 2012

Jag är en farlig en!

Ungefär lika farlig som en sengångare;) Men att få såna här omdömen gör att varenda timme, minut och sekund med skolböckerna känns så lätt. Korta nätter, plågsamma träningspass, tentaångest, frustration och så att som student aldrig vara ledig. Allt som behövs är såna här små uttalanden. De gör mig alldeles varm och 100% säker på att jag valt rätt och att allt varit så värt det. Jag får nämligen göra det lyxigaste som finns: få andra människor att inse sin kapacitet och hur j-a starka de egentligen är. Jag är så lycklig och ödmjuk för att jag får vara med och vara en liten del i andra människors utveckling. Jag skulle kunna läsa tusen böcker till och det skulle fortfarande vara helt värt det. SÅ värt det. Lätt.

lördag 5 maj 2012

Löparlördag.

Då så. Årets andra millopp avklarat. Och tack och lov i fantastiskt väder, ett tag hotade de med snö! Nu blir det en lugn kväll så värkande muskler får vila upp sig. Sen får jag börja planera nya utmaningar och äventyr. Kanske något lopp eller nån träningsutmaning utomlands..? Viktigt att alltid vidga sina vyer både fysiskt och själsligt ju. Hmm, tål att tänkas på...:)

onsdag 2 maj 2012

Jag- en löpare?

Nja, jag är ingen löpare ännu. Men till min stora förvåning börjar jag inse att jag kanske kan bli. Jag tycker nämligen (håll i hatten) att det är rätt roligt att springa. Ja. Roligt. Sprang en liten slinga idag och trots ohygglig träningsvärk från gårdagens crossfit-pass längtar jag redan till nästa löprunda. Då ska jag vara lite bättre, lite snabbare och springa lite längre. Och det kommer vara lite roligare.:-)

tisdag 1 maj 2012

Sommar, sommar, sommaaaar!

Åh denna underbara årstid när allt knoppar, jackan är lite för varm och man har allt härligt framför sig. Längtan och förväntan blandas med vårväckt glädje för att livet på nåt sätt är lättare eftersom det toppas med solsken. Och så händer det så sjukt mycket roligt! Varit på mycket fantastiska festligheter och dessutom är jag nu certifierad PT. Jag är några få tentor från min internationella licens och när jag klarat dem ska jag springa ut i sommaren med ett tjut som skulle få Ronja Rövardotter att framstå som timid. För att det ska hända snart får jag helt enkelt ta på solglasögonen, fylla kaffemuggen och öppna böckerna. Ha en härlig första maj, var ni än är och vad ni än gör!

måndag 16 april 2012

Det är mycket. Roligt men mycket.

Vänner! Bloggen har haft dödsryckningar men jag tänkte återuppliva den lite lätt. Det är liksom ovanligt mycket just nu. All min extratid går åt till PT-plugg. Det är roligt, absolut, men det är mycket. Jag hade liksom glömt bort att man aldrig är ledig som student. Man bara väljer bort böckerna ibland. Vilket gör att man alltså istället väljer ett lätt dåligt samvete. Jag hoppas på att vara klar i slutet av maj. Då väntar både härliga löprundor och solvarma uteserveringar. Det är maj jättesnart. Det kommer säga svoosh så är drottningen av årstider här; försommaren. Och som jag ska njuta av den. Jag ska bara plugga lite till först.

söndag 18 mars 2012

PT-skolan, hårt slit och mycket kärlek.

Så var då en intensiv och helt fantastisk tid på PT-skolan över. Nu återstår en himla massa pluggande på egen hand och tentor under våren. Förhoppningsvis har jag min licens ganska snart. Längtar redan efter att få jobba för fullt med att inspirera andra. Förutom all ny kunskap har jag dessutom fått en hel drös med nya vänner. PT-skolan är verkligen något av det bästa jag gjort i hela mitt liv! Skolan kanske är slut, men det är nu äventyret börjar. Äventyret där jag ska få den stora äran att ta fram de bästa sidorna hos mina medmänniskor. Det kommer bli fantastiskt. Have no fear, PT-Päivi is here :)

torsdag 1 mars 2012

Tjo vad det var livat i luckan i lördags!

Jag hade min cougarfest i lördags och det har nästan tagit en vecka att återhämta sig från. Det var verkligen decenniets fest! Dans, sång, vin och tusen procent glädje! Det var fantastiskt, roligt och alldeles, alldeles underbart. Ja jäklar. Det kommer jag kunna leva på länge, länge.

torsdag 23 februari 2012

Snart helg. Igen!

Jösses mitt bloggande har svimmat av totalt. Motsatsen till mitt liv alltså. Livet pågår i rallyfart just nu och det är träning och plugg till PT för hela slanten. Superroligt, men som sagt det kräver också all min vakna tid. Tog dock en välbehövlig paus förra helgen med lite tyska fyrverkerier och skriksång i form av Rammstein. Sen laddade jag batterier i skörgården på söndagen. Det gav tillräckligt med batteriladdning för att ge mig ork den här veckan som innebör ett par träningspass om dan och plugg, plugg, plugg mellan dem. Fullt ös! And i love it!:)

tisdag 14 februari 2012

Jag önskar dig en fantastisk alla hjärtans dag!

Framför allt vill jag att du ska ge en riktig björnkram och en jädrans massa uppskattning till den enda person du garanterat kommer umgås med hela livet; dig själv. Älska dig själv först och älska sedan dina medmänniskor lika mycket. Fira gärna med en mysig middag, blommor och någon present om du gillar det, men köp inte saker bara för att köpa saker. Ge bort en kram och få en kram tillbaka räcker längre än någon enda pryl som finns att köpa. Så, från mig till dig: Ha en dag som är lika fantastisk som du. KRAM! 




måndag 13 februari 2012

PT-skolan- så mycket mer än bara träning.

Herregud vad trött jag är. Och vad lycklig jag är. Det tär både fysiskt och mentalt att kliva upp fem på morgnarna, ha 12 timmar långa dagar i skolan och sen försöka plugga och ha någon slags träningsregim på det. Ändå saknar jag det nu fast min kropp väldigt tydligt visar att den behöver all vila den kan få. Är lite febrig, lite matt och alla muskler ömmar. Till och med håret gör lite, lite ont tror jag. Jag har träffat så fantastiska människor och skrattat så mycket och haft det så jäkla roligt mitt i allt slit att det är helt overkligt. Ska skriva mer så fort jag vilat upp mig lite. Tills dess så kan jag bara hålla med klasskompisen som skrev på facebook. Jag har fått 27 nya roliga, underbara, fantastiska kompisar. Hur grymt är inte det?

fredag 3 februari 2012

Päivi 4.0

Nu lanseras förhoppningsvis den absolut bästa versionen av mig så här långt. Borta är 2.0-osäkerheten, grubbleriet över vad man ska bli och göra av sig. Funderingarna på om man duger, om man inte duger, och vad man i så fall ska göra för att duga. Skulle vilja ge 2.0 versionen en klapp på axeln och säga: SLAPPNA AV! Du behöver inte lösa världsproblemen ensam, du behöver inte vara så jävla överambitiös och planera för en morgondag hela tiden. Du är tjugo bast. Tagga ner och lev lite gumman. Du är snäll, kul och faktiskt helt okej precis som du är. Inte för att 2.0-versionen lyssnat eller trott på det. Men ändå.

3.0 var en bra version men det kvarstod fortfarande lite buggar från 2.0-tiden. Lite duktig flicka-syndrom som yttrade sig i konstant bantning och en strävan i arbetslivet som gjorde att den versionen hela tiden låg ett steg före sig själv. Livet skulle vara mera, större, bättre oavsett om det handlade om bankkonto eller antal soffkuddar. Det där rallyt blev liksom livsinnehållet. Och ironiskt nog bryr jag mig inte så särskilt mycket om vare sig bankkonton eller soffkuddar. Det bara blev ett rättesnöre för det tidiga systemet hade ingen ordentlig brandvägg som skyddade mot andras förväntningar och åsikter om hur livet borde vara. 

Så. Nu är alltså 4.0 här. Hur bra den här versionen blir är svår att säga. Men det finns en trygghet där som jag älskar. Ett jäkla bra antivirus-program som bara stöter bort folks negativitet och en brandvägg som inte låter otrevligheter fästa, utan ser till att snabbt sortera ut skiten och istället använda energin av allt positivt som finns. För de fina, snälla, härliga, starka, stöttande människorna är som tur är många. Dessutom verkar själva åldern ha någon slags positiv inverkan på systemet också. 

Tillräckligt gammal för att göra vad jag vill. Tillräckligt ung för att orka det. Tillräckligt gammal för att skita i vad folk tycker. Tillräckligt ung för att vilja höra vad folk tycker. 
Tillräckligt harmonisk för att inse att det räcker rätt långt att vara en snäll medmänniska. Framför allt tillräckligt harmonisk för att inse att om jag låter hjärtat styra kommer jag hamna ganska rätt. Jag behöver inte bevisa något för någon. Det bästa jag kan göra är att må så bra som möjligt. Är jag lycklig kan jag le mot hela världen och förhoppningsvis på det sättet göra den här planeten till en lite, lite bättre plats. Får jag en medmänniska att må lite bättre då har jag ju lyckats med något här i livet. Och vet ni, jag är rätt nöjd så. 

Välkommen 4.0 Jag vet inte om du är det nya 20. Men jag vet att jag gillar dig. 
  
 

onsdag 1 februari 2012

Kroppen säger tack

Igår droppade det från taken, solen sken och det var enkelt att vara utomhus. Idag återkom vintern, så dagens utomhusande var krispigare. Halare. Lite råare. Men ändå på sitt sätt väldigt vackert, definitivt värt att vara ute i. Dagens väder bjöd inte på jättemycket sol men däremot massor av frisk luft och frostiga vindar som gav lekfulla nyp i kinderna. Det är en kargare slags charm som också är härlig att uppleva.

Framför allt är det så otroligt härligt med den där särskilda sortens utmattning som består av trötthet och harmoni samtidigt. Det är som att kroppen säger tack genom att bara pumpa ut harmoni och lycka i blodomloppet! :-) Och med den känslan kan man ju inte annat än säga "Vassigo kroppen. Vi gör om det snart. Jättesnart."


Militärområdet vid Karlberg. Mycket natur inpå husknuten.

Lite urbanare vintervy. Skiljer kanske 2- 300 meter mellan bilderna. Fult. Men ändå på nåt sätt fint. Trashy-pretty?  

måndag 30 januari 2012

Paolo Roberto möter syrran!

Måste bara bjuda på den här också nu när jag ändå har blogg-ångan uppe. Så sjukt rolig bild. Paolo Roberto möter min syster. Ja. Bilden säger väl egentligen resten. :)  


Joggar-Jesus 2.0

Skåden I, skåden I. Här nedanför ser ni den moderna vetenskapens samlade kunskap materialiserad i form av en sko. Mina fötter har mätts, vinklats, vridits, klämts på och filmats i fem olika par skor. Stötdämpning har diskuterats, underlag avhandlats. Vi kom faktiskt även fram till att jag har perfekt löpsteg (!) Den var lite otippad. Jag trodde jag sprang som en klase balett-bananer och behövde extra stöd för att jämna ut fotisättningen. Men tydligen är det bra att springa på tå. Butiksinnehavaren sade att hon själv övade sig i det, men inte behärskade det ännu. Där ser man. Så i alla dessa år har jag liksom gått omkring med ett perfekt löparsteg i alla mina högklackade. 

Om jag alltså redan har perfekt löpsteg förväntar jag mig att jag ska ta mig genom stan i raketfart i de här nya pupporna. Ser ni något svoosha förbi så är det kanske jag. Ser ni någon jogga på vattnet är det kanske jag. Vad jag vet är det väl bara Jesus som kirrat det någorlunda hyfsat..? Så här är jag alltså nu. Joggar-Jesus 2.0. Med gudabenådade dojor och ett välsignat löpsteg. Amen to that! 
      

fredag 27 januari 2012

Lovebombed!

Åter igen, jag blir så otroligt ödmjuk när jag inser hur många fantastiska och peppande människor jag har omkring mig. Kolla bilden nedanför till exempel. Sådant kan man ju ladda lyckobatteriet flera veckor på. Och eftersom delad glädje är dubbel glädje så vill jag lovebomba er med. Tack som bara den för att ni finns.
Ha en fantastisk helg allesammans, det är ni så värda.:-)


onsdag 25 januari 2012

Du kan vara precis den du vill vara.


Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle vara med på någonting som började med prefixet "marathon" hade jag skrattat och slagit det från mig. För ett år sedan fanns det också annat jag inte skrattade så mycket åt. Att jag mer och mer såg ut som data-deg. Inte så konstigt kanske eftersom man knapprar framför en skärm hela dagarna. Gamnacke. Cykelrygg. Konstant småtrött. Småfet. Smårökande. Småstressad. Och ganska partajande. 

Krog och restauranger kändes som "hemmaplan". Samtidigt kändes det inte så kul. Det enda det gav mig var att jag blev ännu degigare och ännu tröttare. Som tur är så har jag en grund-energi i kroppen (är en glad skit helt enkelt:) så jag hade ändå rätt mycket ork och fart. Men inte så mycket energi som jag kände att jag ville ha. Så jag började förändra saker. Ett steg i taget. Fimpade. Lade ner vardagsfestandet. (Alltså, det är klart jag kan ta nåt glas vin på vardagarna nu med, lite mer sällan bara.) Försökte börja äta bättre. Lägga in träningen som en rutin varje dag. "Träning" kunde i början vara allt från rask promenad till lite styrketräning. Det viktiga var att det blev gjort. Dag efter dag efter dag. Inga ursäkter. Varför ska t.ex dåligt väder få hindra en från att bli sitt bästa jag?   

Nu, ett år senare, känner jag mig mer energisk än någonsin. Resultaten börjar synas på kroppen också, ja, men det absolut viktigaste är orken. Jag orkar hur mycket som helst. Jag drömmer om nya utmaningar och det känns som att energin aldrig ska ta slut. Jag har på ett sketet litet år gjort mig själv gud vet hur många år yngre. Och det här är ändå bara början. Det stora äventyret just nu är PT-skolan. Jag pluggar, tränar, pluggar, tränar. Och framför allt längtar jag till den dag jag har min licens och kan börja ha klienter. Jag vill berätta för hela världen att de kan vara precis vad de vill vara. Med målmedvetet jobb kan vi alla plocka fram vårt bästa jag. Och det är vi värda. Allihop.  



Överlevde. Tyckte till och med det var roligt. Vill göra ännu tokigare saker nu. Finns nya utmaningar överallt som tur är! :) 


Striking a pose. 

fredag 20 januari 2012

Grupp jag älskar att vara med i.

Vad kan jag säga. Älskar den här facebook-gruppen. ÄLSKAR DEN! Tips till studierna, terminologihjälp på latin, interaktiva skelett, diskussioner om effektiv träning, bra kosttillskott och framför allt en positiv energi som nästan slår i taket. Herregud. Lyckan. Den gör varje dag till en fredag. Och eftersom det just idag är fredag alldeles på riktigt önskar jag er alla en finfin fredag och en fantastisk helg!






Puss på er! :) 

torsdag 19 januari 2012

Test av saltvatten.

Jag har nu testat gårdagens inköp: saltvatten. Eller förlåt det heter naturligtvis inte saltvatten. Produkten heter "oceanmist". Havsdimma låter lite mer besjälat och kommersiellt än saltvatten antar jag.

Strunta i att bilden är lite "åkt fast för narkotikainnehav"-suddig, orkade inte posera så jag knäppte bara av ett foto. Frisyren är inte perfekt på nåt sätt den heller, borde klippt mig för länge sen osv osv, MEN nu ska ni höra på mirakel. Det ligger faktiskt där jag lade det. Alltså, jag skojar inte. Mitt hår som brukar jäsa till ett ostyrigt friss så fort jag går utanför dörren har alltså legat kvar precis där jag lade det imorse! Jag har sprungit runt halva stan, det har blåst från alla möjliga håll och det enda jag behövt göra är att då och då svepa bort luggen ur ögonen. Vem hade kunnat ana. Det är alltså saltvatten som är det nya hårspray. Tummen upp för oceanmist alltså. Här ska bunkras.

onsdag 18 januari 2012

Hårresande nyheter!

Jag för en daglig och konstant kamp med och mot mitt hår. För det mesta vinner håret. Bara ibland lägger det sig som jag tänkt. Nästan som att det tycker lite synd om mig och får lust att leka barmhärtig samarit. Men det är inte ofta kan jag säga, så nu jäklar ska jag jämna ut oddsen lite. Jag har köpt nåt som heter oceanmist. Produkternas produkt enligt expediten. Håret ska få struktur, ordning och framför allt göra som JAG vill. Oceanmist alltså. Havsdimma.  Det kanske är genialt. Eller så har jag köpt en flaska saltvatten. Lovar att återkomma med utvärdering när jag testat.

tisdag 17 januari 2012

Sömn är överskattat.

Haft en av mitt livs mest intensiva helger. Det har varit fysiologi, anatomi och näringslära i ett rasande tempo. Från tidig morgon till sen kväll. En fest däremellan och så ännu mer pluggande. Och sablar vad jag haft roligt!! Kvällen innan kursen skulle börja gick jag och lade mig ungefär samma tid som en normal svensk 6-åring. Alltså runt nio-tiden. Inte för att jag sov så mycket. Jag låg hela natten och fantiserade om hur kursen skulle kunna tänkas bli. Efter en rätt sömnlös natt blev det till slut morgon och dags att stappla till skolan. (Precis som en ettagluttare hade jag köpt nya fina pennor som jag packade ner i en ny skolväska:) En miljon olika känslor och tankar rusade runt i kroppen.

Oavsett vad jag kände så överträffade det här alla förväntningar. Roligare. Mera. Bättre. Framför allt roligare. Snälla, gulliga, hjälpsamma energiknippen till klasskompisar. Sjukt tuffa dagar, men vi hjälpte varandra och skrattade oss genom dem tillsammans. Pluggade, klämde på skelett och pluggade lite till. Jag älskade allt. Utbildningen börjar på allvar om tre veckor. Jag fattar inte hur jag ska stå ut tills dess. Längtar så fruktansvärt mycket.



På lördagen hann jag med att gå på en jättetrevlig födelsedagsfest också. Hem från skolan och byta mjukiskläderna mot partystass. Släppa taget om böckerna och ta tag i ett vinglas istället. Dock inte mycket mer än ett vinglas eftersom det var skolstart 8.00 nästa morgon igen. Fantastisk helg. Vem behöver sömn egentligen när man kan leva på lyckorus? 

(Notera att jag fick en liten muskelgubbe till min drink. Gölligt.:-) 

fredag 13 januari 2012

Fredag den trettonde.


Jag varnar för den här snubben varje gång det är fredag den trettonde. Just idag, fredag den trettonde januari, vill jag nog passa på och varna lite för halka också. Tror innerst inne att risken är större att ni halkar i en snöhög än träffar honom. Men bara för att vara helt på den säkra sidan (gäller både om du krockar med Jason eller en snöhög): Börja inte klä av dig på överkroppen, skrika "vem där" och helt omotiverat springa till skogs. Det hjälper inte. I övrigt: Ha en underbar helg alla fina, det ska jag ha!  



tisdag 10 januari 2012

It begins- en liten berättelse om att vara nykär i livet.

I helgen tar jag mina första steg på vägen mot att bli PT. Det är så sjukt svårt att förklara hur det känns. Eller på ett sätt egentligen inte. Det känns precis som när jag blev antagen till skolan jag ville gå på. Det känns precis som när jag fick rollen jag ville ha i en teaterpjäs. Det känns precis som när jag fick min allra första artikel publicerad. Häftigt, overkligt och fantastiskt. Det är ganska länge sedan jag vågade kasta mig så här långt utanför trygghetszonen. Bara tänka: "Wtf, jag älskar ju det här, jag vill det här, jag gör det. Jag GÖR det bara"

Som tur är har jag massor av fina, fina människor runt mig som vill att det ska gå bra. Bara det är ju en vinstlott som gör mig helt ödmjuk. Något bra måste jag ha gjort för att förtjäna sådana vänner. De har sporrat när jag tvivlat. Peppat när det känts lite motigt. De stöttar hela tiden på olika sätt. De får mig alldeles på riktigt att tro att jag kan göra vad som helst.

Jag kan verkligen tänka mig att de som blir uttagna i Idol känner så här. Hjärtat bultar. Endorfinerna rusar. Det känns hisnande. Härligt. Lite läskigt och förvirrande. Men allra mest härligt. Jag har vågat hoppa. Och jag kan inte göra annat än hoppas på att jag landar bland mjuka moln. Just nu svävar jag i alla fall bland rosa moln. Allt börjar i helgen. Jag kommer antagligen inte nudda mark innan dess.

Ska jag ge någon ett endaste litet levnadstips så är det: Gör mer än du egentligen törs. Det kommer löna sig. Jag lovar!

Den här känslan är helt fantastisk. Känslan som finns utanför bekvämlighets-zonen. Det är livet som rusar runt i rallyfart i kroppen.  Jag har alltid älskat livet, men nu tror jag att jag till och med är nykär. Och herrejävlar vad häftigt det är!  


måndag 9 januari 2012

The girl with the dragon tattoo. Hollywoodversionen.

Då har jag också sett "Män som hatar kvinnor" fast på Hollywoodska. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Mörkret fanns där. Obehaget, känslokylan och den suggestiva frostiga stämningen fanns definitivt där. Ibland tryckte jag mig så hårt mot stolsryggen i biosalongen så att den knakade. Blundade till och med ett par gånger. Vet inte om det betyder något i och för sig för jag är ohyggligt mesig när det gäller läskiga scener. Särskilt i "in your face"-bioformat.

Det fanns också en del saker som drog ner helhetsbetyget. Till exempel det eviga kånkandet på Waynes coffee-muggar (Ja, det blev lite uppenbart, produktplacerings-människor)

En annan grej var det bakvända i att amerikanska skådisar försökte sig på svenskt uttal. Blev emellanåt lite svenska kocken ur mupparna. Till exempel när Daniel Craig lite ansträngt presenterar sig som Mikkeel Blyymkväst. 

Av någon anledning var även tunnelbanan backdrop väldigt ofta. Som någon lite vitsigt sade: falsk marknadsföring av Sverige, ser ju ut som att kollektivtrafiken funkar!

En skarpsynt i gänget noterade dessutom att registreringsskyltarna var fejk. (Fel typsnitt tydligen) Ni förstår vad noggrann man måste vara för att infödingarna, i det här fallet vi, ska köpa konceptet!
Apropå infödingar så är det något som är barnsligt roligt med att se internationella kändisar gå omkring i ens egna hemmamiljöer. Man sitter där i biostolen och bara "titta, titta nu är han på Nytorget, ihihihi". 

Så, på det stora hela taget, klart sevärd. Vill påpeka att jag nu jämfört den amerikanska filmen med den svenska filmen. Båda är okej, men ingen av dem klarar riktigt av att leva upp till boken. Den amerikanska versionen får i alla fall tre starka kedjerökta Salander-fimpar av fem möjliga. Inte dåligt. Inte dåligt alls.

Och till sist var jag tvungen att ta med bilden på Rooney Mara som film-Salander och som glamour-Mara. Tänk vad lite smink kan göra. ;)



lördag 7 januari 2012

Strumpa i rumpan någon?

Måste bara berätta om veckans, kanske livets, konstigaste och pinsammaste ögonblick. Som ni alla vet är det ju crazy-rea överallt. Den allra värsta mellandags-hetsen har däremot lagt sig så nu vågade jag mig också ut för att reka lite i reahyllorna.

Bland annat hittar jag en skoaffär där det är så sjuk rea så jag provar sko efter sko, den ena efter den andra i ett rasande tempo. Höga klackar, låga klackar, stilettklackar, kilklackar, i alla möjliga mönster, färger och modeller. Ni hör ju att det är lite av ett skomässigt aerobics-pass. Det är inte bara jag som tycker det. Bredvid mig har en ganska utmattad tjej satt sig för att vila fötter och nerver.

Så till slut när jag provat skor till utmattningens gräns och är redo att gå så är min ena socka borta. Alltså...min tjocka socka som jag tagit av mig för att testa med en tunn nylonstrumpa istället. Det är lite för kallt för att ta sig hemåt barfota så jag letar som en tok. Under soffan, på soffan ,runt soffan, vid skohyllorna där jag varit. Inget. Den är puts väck. Sjukt förvirrande eftersom jag rört mig i en knapp meters radie; hämtat skor, gått tillbaka till soffan, hämtat en annan sko, gått tillbaka till soffan.

Plötsligt reser sig tjejen som suttit bredvid mig och ska gå. Jag tänker inte så mycket på det, är ju rätt upptagen av strumpmysteriet. Men i ögonvrån ser jag en bekant färg och inser att DET ÄR MIN SOCKA!!!

Hon har alltså satt sig på den och nu hänger den på hennes ena skinka. Jag fick svindel, började må illa, tror att jag kände en hjärtinfarkt komma krypande också. Skulle jag verkligen behöva gå fram till en vilt främmande människa och säga "förlåt, jag förstår att det här verkar jättekonstigt, men, ehm, du har liksom min strumpa på rumpan."

Eller skulle jag inte säga något? Försöka ta den obemärkt? Ännu konstigare att bli upptäckt om man försöker gå omkring med utsträckt arm i stjärthöjd. Herregud...

Nu behövde jag inte ta initiativet. För plötsligt trillade strumpan av tjejens rumpa. Dessvärre noterade tjejen det och tittade på strumpan, på sin kompis, på strumpan. Och då fanns ju inget att förlora, jag gjorde ett snabbt utfall, drog åt mig sockan, gjorde ett svepande steg in bakom en skohylla och försökte försvinna. Dock med en ansiktskulör som bara skulle kunnat kamoufleras i ett hallonbuskage. Slutet ganska gott ändå. De fick ett skratt. Jag fick tillbaka min socka. Tyvärr blev det inga skor. Plötsligt var jag nämligen mycket mer intresserad av att komma hem än av att fynda skor.


måndag 2 januari 2012

Nytt år, nya tag.

Man är av någon anledning alltid lite seg och trött alldeles i början av året. Samtidigt är man liksom lite hoppfull. Även om livet inte är helt absurt transformerat sen 2011 (i förrgår alltså) så bär det nya året ett löfte om att allt kan hända. Och om själva nyårsafton var nån slags indikation för resten av 2012 borde det här året bli sjukt roligt! Hoppas det blir så. Eller förlåt, jag menar, det SKA bli så! :) Ledordet för 2012 ska vara: roligare!