fredag 30 september 2011

Mitt höstiga artistnamn.

En märklig grej jag upptäckt hos mig själv är att jag gör saker baserat på tidpunkt, mer än på hur det verligen är. Luddigt? Ja jag förstår det, men ett konkret exempel är att jag hela somrarna har solglasögon med mig på något sätt. Till och med den allra skuggigaste,regnigaste, superpissigaste julidag så har jag solglasögon. Kanske inte på mig, men åtminstone med mig. Hela tiden. 24/7.

Sedan bara för att almanackan säger "ja, hör du min kära svennebanan, nu är det september, det är en höstmånad. Hör du det, det är en höstmånad." Ja då slutar jag ha med mig solglasögon. Det är inte ens något jag tänker på, det bara...blir så. Mycket mystiskt. Min hjärna plockar alltså ner informationen om att "ta med solglasögon" i någon slags sub-mapp som inte ska öppnas förrän framåt maj igen. Jäkla märkligt det där.
Särskilt som det är helt fel också. Idag (den sista september) gassar solen från en klarblå himmel, det är 22(!) grader varmt och är det nåt som är fel så är det min feta svarta jacka. Om jag på nåt sätt skulle skaffa mig ett alter ego eller artistnamn skulle jag inte behöva sitta i skogen ett dygn och få kontakt med andar som presenterade mitt innersta väsen. Jag behöver bara gå förbi närmaste skyltfönster så är namnet klart. Mitt namn skola vara "Hon-som-glömde-solglasögonen-hemma-skall-nu-heta-kisande-käringen". Amen.


torsdag 29 september 2011

Sommar, sommar, s....eptember?

Helt sjukt, men det är faktiskt sommar fortfarande! Det roliga är att det i övermorgon är oktober till och med och det känns som i mitten på augusti ungefär. I alla fall i solen. Sedan finns det självklart lite höstiga inslag också. Som på uteserveringarna där man ser en salig blandning av folk. En del har tagit fram skinnpajen, trendiga halsduken och till och med handskarna(!) Andra försöker suga ut de allra sista sommardropparna av sitt trendiga acne-linne och vintage-shortsen. Andra lite höstsomriga fenomen är att man går och kisar mot solen och plötsligt trillar det ner en kastanj i huvudet. Och man svettas av värmen samtidigt som man småhalkar på röda och gula löv. Det är liksom både höst och sommar. Det är helt enkelt hömmar. Jag gillar den. Det är bra att få lite av varje. Länge leve hömmarn!

onsdag 28 september 2011

Tragikomisk utveckling....

Rolig men också lite läskig bild när man tänker efter. För den stämmer bättre än man egentligen vill veta om. Datorer, telefoner, skärmar och egentligen all teknik blir mindre, plattare, tunnare. Men vi människor...vad blir vi....?

tisdag 27 september 2011

Tisdagstankar

Nu är det alltså tisdag och jag är fortfarande lite förkyld. Alternativt så är jag förkyld igen. Efter att ha blivit så uttråkad förra veckan att jag faktiskt pratade med min enda blomma, Harry, kände jag att jag började balansera på en hårfin gräns mellan excentrisk och fulblodsdåre. Så på fredagkvällen bestämde jag att jag nog behövde ta en paus från blomman och träffa andra arter. Till exempel människor. Så vi gick ut och åt och drack och drack och åt och sen så gick det ju...så där. Vinet är utbytt mot svartskäggets mixtur och rouget är utbytt mot en rinnande röd kran. Tror ändå det var värt det. För jag pratar lite mindre med blomman nu.

fredag 23 september 2011

Om jag skulle ta och ringa en musikproducent?


Ja, jag är lite förkyld och lite uttråkad och så råkade jag zappa förbi MTV där de spelade den här loca-videon (som vanligt) Jag har gjort en svensk cover, tror ni den kan bli en hit...?

Hela dan, hela natten
Hela dan, hela natten

Hela dan, hela natten

Hela dan, hela natten

Hela dan, hela natten

Hela dan, hela natten

Hela dan, hela natten

Hela dan, hela natten

Vafan?!
När jag kom till Spanien och såg folk festa.
Jag tänkte: vafan?!
Hela dan, hela natten
Hela dan, hela natten
Lefe festen, lefe natten, lefe alla DJ´s.
Jag kunde inte tro vad jag levde,
så jag ringde min kompis Johnny.
Och jag sade till honom: folk här är inte kloka, vafan.




Ni kan lyssna på originalet här så ni kan jämföra min tolkning med något: 

http://www.mtv.se/musik/artister/sak-noel/videor/loca-people-what-the-fk-678937/

torsdag 22 september 2011

Tvära kast på Fotografiska.

Hjälp, nu har det nästan gått en vecka igen. Vad är grejen med att tiden snurrar snabbare ju äldre man blir? Borde det inte vara tvärtom? Att ju äldre man blir desto långsammare går det så att den tid man har räcker extra-länge?

I alla fall, det kan ju också vara så att tiden går fort för att det händer så mycket roligt. För det gör det. Hela den gångna veckan har varit laddad med dans, målning,träffar med personlig tränare, fin födelsedagsfest hos Tilda och så hann jag dessutom klämma in ett besök på Fotografiska. Jag ville mest se Liu Bolin, känd som den "osynliga mannen". Kolla bilden här nedan så kommer ni förstå varför. Hans grej är helt enkelt att måla och kamouflera in sig själv i sina verk. Fantastiskt! Som bonus fick jag med två utställningar jag inte visste gick fortfarande; nordiska Chanel-modeller genom tiderna och så Robert Mapplethorpes fotografier. Så på tre våningar gick jag alltså från osynliga mannen, till synliga kvinnorna till mannen som fotograferar jättepenisar. Min stackars hjärna försökte hänga med så gott det gick, men det är bara att erkänna att jag var mentalt mör efteråt. Men bra, det var det!



fredag 16 september 2011

Fredag, fredag, fredag!

Och vilken fredag sen! Inledde dagen med ett träningspass ute på Djurgården. Har precis ätit lite lunch på balkongen. (Ja, på balkongen!! Och det är den 16e september. Ganska häftigt ändå.) Jag känner mig helladdad så nu ska jag bara ta en snabb kaffe och bege mig ut i solen igen. Kanske shoppar jag lite, kanske promenerar jag bara. Jag får se, jag får överraska mig själv.:) Det enda jag vet är att jag just nu är på så bra humör så frågan är om jag eller solen strålar mest. Ha en härlig fredag kompisar!

onsdag 14 september 2011

Tanssen-tisdag!

Målandet är en av de härliga ljusglimtarna i höst, en annan är att jag börjat dansa. Igen. Efter en alldeles för lång paus kände jag att det ryckte så mycket i dansnerven att det bara var att ge sig och börja igen. Det blev orientaliskt, det blev skaka höfter och rumpa, det blev tisdagsfest, hela hösten lång! Kanske, kanske (om jag orkar träna tillräckligt hårt) kommer höstens dansträning resultera i en föreställning. Men det återstår att se. Till att börja med ska jag bara snurra, skaka, virvla, dansa. Och ha fruktansvärt roligt!:-)


(Okej, jag dansar inte på den här bilden. Jag larvar mig med handduk på huvudet, men det var det närmaste en dansbild jag hade:)

Målarmåndag!

Det finns ett uttryck som säger att man ska göra saker man egentligen inte törs så ofta som möjligt. Jag försöker leva efter den devisen litegrand i alla fall. Jag är ingen adrenalin-knarkare så jag hoppar inte från byggnader eller försöker leka bergsget i stan, men jag försöker absolut utmana mig själv mentalt så ofta jag kan.

Till exempel ritade och målade jag ganska mycket när jag var liten, men har egentligen inte gjort det alls som vuxen. Vet inte riktigt varför, men misstänker att man i sin unga osäkerhet inte tyckte det blev tillräckligt "fint". Fast det är ju inte alls det som är poängen. Jag målar för MIG och vad någon annan tycker är egentligen rätt ointressant. Det handlar mer om meditation än prestation. Till slut bestämde jag mig här på sensommaren för att anmäla mig till en kurs i att teckna och måla och i måndags var första tillfället. Och herregud vad roligt det var! Alltså, det var mer än roligt, det var helt fantastiskt. Kurspassen är mellan 18.00-21.00. Det är helt enkelt ganska långa sittningar, men tiden bara flög iväg. Det kändes som jag bara tog fram block, kluddade lite och vips så var lektionen över. Älskar att jag kommer få vara med om det här varje måndag, hela hösten. Då kommer höstvintern också säga vips så är det plötsligt vår igen!



söndag 11 september 2011

Den elfte september.

Elfte september, har sedan 10 år tillbaka en sorglig innebörd för oss alla. Det står för en dag när världens oskuld försvann och nästan ogreppbar ondska drabbade oss alla. Nu när tv visat flygplanen om och om igen är det självklart att det gör ont i hjärtat. Det kommer antagligen för alltid vara en dag förknippad med sorg. Men vet ni hur man råder bot på det? Genom godhet och kärlek. Var därför lite extra snäll mot någon i din omgivning idag. Och var det imorgon också. Och fortsätt vara det varje dag. Tänk på att det alltid är viktigare att fira kärleken än att sörja ondskan. För mig kommer den här dagen därför alltid vara mer förknippad med att mina älskade mamma fyller år än att några galningar flög in i ett par byggnader. Grattis på födelsedagen, min älskade mamma, du är bäst!

onsdag 7 september 2011

Jävla internet.

När hösten kommer brukar jag alltid få ett behov av att testa något nytt. (Precis som resten av Sverige antar jag.) I takt med att solstrålarna försvinner och uteserveringarna stänger inser man att man behöver något som tar en genom hösten och vintern. Jag har egentligen inte något emot höst och vinter, men man behöver anstränga sig lite extra för att få till de där ljusglimtarna som solen inte längre står för. Så här har jag varit så länge jag kan minnas. Bläddrat i kurskataloger och ringat in små mystiska kurser, drömt mig bort, längtat till kursstart. Grejen är bara att internet, det jävla internet, gjort allt för enkelt. Satt lite småuttråkad efter semestrarna, slösurfade, klickade lite här, klickade lite där. Och plötsligt går det upp för mig vad jag gjort. Det här ska jag ägna min höst åt:

- Gå hos PT
- Gå kurs i orientalisk dans
- Gå kurs hos Bukowskis
- Gå kurs i akryl- och oljemålning
- Köra crossfit
- Skriva på bok

Jag kan eventuellt (eventuellt) ha tagit i lite väl mycket. Får försöka låta bli att drabbas av hobbystress och se fram emot en galet rolig höst/vinter. Ska bara sätta mig och andas lite först.

tisdag 6 september 2011

Tanssi-tisdag!

Sitter framför datorskärmen och känner ett litet pirr av nervositet. Ikväll ska jag nämligen efter ett dansuppehåll på, tja, 4-5 år, kasta mig in i den orientaliska dansvärlden igen. Så för att ladda sitter jag och kollar på dansklipp för den stilen jag ska köra hela denna termin. Tänkte att jag skulle blir peppad och extrataggad. Men jag hittar så mycket snygg dans så jag snarare blir mer och mer nervös. Men hej, man ska ju göra saker som är lite läskiga, det är så man känner att man lever. Misstänker att min gamnacke och cykelrygg som mest sitter framför en datorskärm kommer tala om för mig i varenda atom att jag lever imorgon.

Så här är tanken att det ska se ut. Önska mig lycka till. Gudarna ska veta att jag behöver både lyckönskningar och liniment.

fredag 2 september 2011

Det HÄR däremot är en fin bild.

Jag kom på varför jag tycker de där "modellbilderna" på mig inte känns helt...klockrena. De är ju snygga på ett superproffsigt sätt. Ljussättningen är proffsig, sminket är proffsigt, fotografen var proffs.

Så kom jag på vad det är en modell gör. En modell ska ju fejka fram känslor för att sälja en sko, en läsk eller vad det nu kan vara. Och det är där mina bilder spricker. Hur bra bilderna än är rent fototekniskt saknas det liksom något...äkta.

Den här bilden däremot är superspeciell. Den är tagen på en helt underbar bröllopsfest jag var på i somras. Hela dagen hade varit känslosam och allmänt fantastisk. På natten fanns några eldslukare på ängen utanför festtältet och de tände eld på ett hjärta.

På den här bilden tycker jag att jag är fin. Och det har egentligen ingenting att göra med hur jag ser ut. Men jag vet att skrattet och känslan i bilden är äkta. Jag ser helt enkelt en själ. Och det, det är vackert.



Bild tagen av Fredrik Lindersson. En själfull fotograf med stort hjärta.

torsdag 1 september 2011

Top model. Inte.

Förra veckan var en busy vecka och jag hann både med att gå på kurs hos Bukowskis OCH klämma in en modellsession. Ja, du läste rätt. Jag kan säga så här; det finns en anledning till att jag aldrig blivit modell. Ja, förutom att jag är för kort och för tjock och inte har den där looken branschen efterfrågar då. Jag klarar verkligen inte av att gå in i de här olika rollerna som man ska behärska. Eller att inta en viss blick, en pose eller en attityd. Av nästan 100 bilder finns det inte en enda (!) där jag lyckas se helt allvarlig ut. Så fort kameran åkte fram började det liksom rycka i mungipan och jag försökte tänka på allt från döda pingviner till fonusfoldrar men det funkade inte. Och visst, det är inte så att bilderna är dåliga, men de är inte direkt "jag" heller.

Well, well det var i alla fall roligt att bli proffs-sminkad och ibland behöver man ruska om sin tillvaro med precis så här sjukt ytliga upptåg. Som sig bör åt vi modellmiddag efteråt (=drack vin) på en takbar, lyssnade på liveband och var allmänt fnittriga. Så, klart värt det. Kanske inte något jag kommer att göra om, men lätt en upplevelse man kan tänka tillbaka på med ett leende. För göra det med allvar kan jag ju bevisligen inte. ;)