Tvära kast på Fotografiska.

Hjälp, nu har det nästan gått en vecka igen. Vad är grejen med att tiden snurrar snabbare ju äldre man blir? Borde det inte vara tvärtom? Att ju äldre man blir desto långsammare går det så att den tid man har räcker extra-länge?

I alla fall, det kan ju också vara så att tiden går fort för att det händer så mycket roligt. För det gör det. Hela den gångna veckan har varit laddad med dans, målning,träffar med personlig tränare, fin födelsedagsfest hos Tilda och så hann jag dessutom klämma in ett besök på Fotografiska. Jag ville mest se Liu Bolin, känd som den "osynliga mannen". Kolla bilden här nedan så kommer ni förstå varför. Hans grej är helt enkelt att måla och kamouflera in sig själv i sina verk. Fantastiskt! Som bonus fick jag med två utställningar jag inte visste gick fortfarande; nordiska Chanel-modeller genom tiderna och så Robert Mapplethorpes fotografier. Så på tre våningar gick jag alltså från osynliga mannen, till synliga kvinnorna till mannen som fotograferar jättepenisar. Min stackars hjärna försökte hänga med så gott det gick, men det är bara att erkänna att jag var mentalt mör efteråt. Men bra, det var det!