Nu lanseras förhoppningsvis den absolut bästa versionen av mig så här långt. Borta är 2.0-osäkerheten, grubbleriet över vad man ska bli och göra av sig. Funderingarna på om man duger, om man inte duger, och vad man i så fall ska göra för att duga. Skulle vilja ge 2.0 versionen en klapp på axeln och säga: SLAPPNA AV! Du behöver inte lösa världsproblemen ensam, du behöver inte vara så jävla överambitiös och planera för en morgondag hela tiden. Du är tjugo bast. Tagga ner och lev lite gumman. Du är snäll, kul och faktiskt helt okej precis som du är. Inte för att 2.0-versionen lyssnat eller trott på det. Men ändå.
3.0 var en bra version men det kvarstod fortfarande lite buggar från 2.0-tiden. Lite duktig flicka-syndrom som yttrade sig i konstant bantning och en strävan i arbetslivet som gjorde att den versionen hela tiden låg ett steg före sig själv. Livet skulle vara mera, större, bättre oavsett om det handlade om bankkonto eller antal soffkuddar. Det där rallyt blev liksom livsinnehållet. Och ironiskt nog bryr jag mig inte så särskilt mycket om vare sig bankkonton eller soffkuddar. Det bara blev ett rättesnöre för det tidiga systemet hade ingen ordentlig brandvägg som skyddade mot andras förväntningar och åsikter om hur livet borde vara.
Så. Nu är alltså 4.0 här. Hur bra den här versionen blir är svår att säga. Men det finns en trygghet där som jag älskar. Ett jäkla bra antivirus-program som bara stöter bort folks negativitet och en brandvägg som inte låter otrevligheter fästa, utan ser till att snabbt sortera ut skiten och istället använda energin av allt positivt som finns. För de fina, snälla, härliga, starka, stöttande människorna är som tur är många. Dessutom verkar själva åldern ha någon slags positiv inverkan på systemet också.
Tillräckligt gammal för att göra vad jag vill. Tillräckligt ung för att orka det. Tillräckligt gammal för att skita i vad folk tycker. Tillräckligt ung för att vilja höra vad folk tycker.
Tillräckligt harmonisk för att inse att det räcker rätt långt att vara en snäll medmänniska. Framför allt tillräckligt harmonisk för att inse att om jag låter hjärtat styra kommer jag hamna ganska rätt. Jag behöver inte bevisa något för någon. Det bästa jag kan göra är att må så bra som möjligt. Är jag lycklig kan jag le mot hela världen och förhoppningsvis på det sättet göra den här planeten till en lite, lite bättre plats. Får jag en medmänniska att må lite bättre då har jag ju lyckats med något här i livet. Och vet ni, jag är rätt nöjd så.
Välkommen 4.0 Jag vet inte om du är det nya 20. Men jag vet att jag gillar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar