Mitt höstläge yttrar sig på så sätt att jag blir rörd av morgonnyheterna, jag bölar när nån åker ut ur so you think you can dance och så överdoserar jag stenhårt med animal planet och gråter för att det finns så lite orangutanger kvar i världen. Ja, ni hör ju. Jag har helt enkelt samma emotionella stabilitet som en nydumpad emofjortis. Som tur är har jag under åren lärt mig att det bara tar ett par veckor att bli omställd. Så lagom fram till lön borde jag börja vara mer intresserad av att uppdatera höstgarderoben än av hur jag ska rädda världens orangutangbestånd. Jag tror faktiskt det var under en sådan här autumn low jag gick och blev vegatarian för 100 år sedan. Som tur är har jag lärt mig vid det här laget att det enda rätta är att vänta ut läget. Hade jag lyssnat på mina hösthormoner varje år så hade jag förmodligen varit en nykter, lallande eremit på en bergstopp i uzbekistan vid det här laget. Så håll ut vänner, vi ses på shoppingstråket om några dar!

2 kommentarer:
hur kommer de sig att du fortfarande e vegetarian då?
Vissa saker bara blir en vana. Vem vet, nästa höst kanske jag känner för att bli carnivore och bara äta kebabtallrikar hela dagarna. We´ll have to wait and see.
Skicka en kommentar