Moment 22 i vardagen

Ska bara dela med mig lite av mitt senaste moment 22-moment där min kära mor är inblandad. Jag har ju som sagt varit sjuk hela veckan. Inget värre än en vanlig förkylning. Jag har dock låtit bli att höra av mig till henne, för om hon hör att min röst inte är som vanligt blir hon så in i helskotta uppjagad! Istället för "förkylning" tänker hon "jag måste personligen rädda min dotter från denna sjukdom som ser ut som en snuva men förmodligen är dödlig och bara kan botas av mig" Hon skulle komma ångandes hela vägen från Värmdö, pressa ner mig mellan lakanen (med täcket hotellinvikt så fötterna får klaustrofobi!!!) och hälla i mig honungsvatten och äckliga örter. Så. Jag tyckte jag var lite smooth som helt enkelt tänkte att jag slår en signal när jag kryat lite. Nu har jag inom loppet av en halvtimme fått 2 sms och ett mail. Första sms:et undrar om jag lever, mailet frågar om jag sett första sms:et och medan jag sitter och skriver svar på mailet kommer det ett sms TILL som undrar om jag helt sonika gått och dött. Ibland kan man helt enkelt inte vinna. Nu måste jag svara på ett mail och två SMS innan det hinner komma ett tredje. Återigen, ha en härlig helg allesammans!