Mitt liv som nybörjar-fakir

Ja, då provade jag den orangea ondskan igår då. I hela 15 minuter. Jag sammanfattar upplevelsen ungefär så här:

Första sekunden skrek hela kroppen "fly, fly, flyy!!" Det var ungefär som att lägga sig i en bikupa eller i ett hav av brännässlor. Jag hade bestämt mig för att uthärda åtminstone en sketen minut, vad som än hände, så jag bet ihop och genomled. De följande fem minutrarna kändes som den där leken tusen nålar, när man vrider om någons arm om ni vet...? Sen domnade kroppen bort. Sen blev man skållhet. Sen började det stickas igen. Och till slut hade de 15 minutrarna gått. Som jag upplevde det så var det bara just att det var över som var skönt. Typ om man tvingar sig själv att äta bajs i en vecka så kommer ju allting annat vara underbart i jämförelse. Ungefär den principen. Överväger om jag ska ge det en chans till. Uppnår jag inte nirvana då så säger jag nog tack-och-bock till fakirlivet.