fredag 7 november 2008

Ibland vet man inte varför man skrattar. Men man gör det ändå.

Jag skrattar så jag kräksar (ja jag vet att det inte är accepterad saol-böjning, men det låter mindre äckligt på nåt sätt) åt den här tjugosekundaren. Det är väl bara att acceptera att man är lite eljest.

Inga kommentarer: