Min släkts mörka hemligheter.

Lite nu och då brukar jag försöka få in att min syrra varit kär i E-type i inläggen. Helt omotiverat så där, jag bara tycker det är sjukt kul att nån jag känner är kär i E-type. Nu har ju den här misshandelsrättegången mot "artisten" (aka papa dee) fått mina allra djupast dolda små metala postit-lappar att ploppa upp till ytan. Och plötsligt minns jag att jag själv haft en extrem crush på just Papa Dee. Jag kommer däremot inte längre exakt ihåg vad jag gillade. Att han pratade så in i helvete snabbt? Att han kunde sjunga sånger utan nästan några vokaler? Att han är en göttlaborgare med jamaicakomplex? Ja herregud, jag vet verkligen inte. Såg just en bild på honom och han ser ju ut som en narkoleptisk, torktumlad monchichi. Nån gång (för mycket, mycket länge sedan!) har det tydligen triggat igång min mojo. Det har sina fördelar att bli gammal I tell thee!