Så jag målar. Också.

Hösten 2011 visar sig gå väldigt mycket i bildens tecken. Och det är så fantastiskt, sinnessjukt roligt så jag vill bara måla och fotografera mer och mer och mer och mer. Jag drömmer om en ny kamera. Jag vill skaffa ateljé. Jag vill åka på konstresa och bara måla dagarna i ända. Jag har liksom nya motiv färdiga i huvudet som "bara" behöver hamna på duk.  Det är nog så nära man kan komma den där härliga känslan man hade när man var barn. Ni vet, den där känslan när man är sprängfylld av entusiasm och skaparglädje och bara "gör" för att det känns roligt och rätt.  Inte med någon tanke på att det skulle kunna vara fult eller fel eller dåligt. Precis så känns både mitt målande och fotograferande. Jag gör bara. Och jag har så sjukt roligt hela tiden!


Det är dessutom rätt häftigt att man kan upptäcka nya sidor hos sig själv genom hela livet. Jag som alltid tänkt att jag är 100% text- och bokstavsmänniska går nu omkring och ser allt i bilder. Bilder som i och för sig är små berättelser. Det ena utesluter ju inte det andra på något sätt. Så med mina penslar, min kameralins och mina pennor skapar jag nya berättelser sedda ur nya vinklar. Prova något nytt du också i höst. Jag lovar, det är fantastiskt bra för både hjärta och hjärna!

Aeropressad gofika

När man bor i Stockholm där det finns ett café eller två i nästan varje gathörn så tror man gärna att man testat allt i kaffeväg. Jag trodde det i alla fall. Jag är kanske inte kaffekonnässör, men jag är åtminstone kaffekräsen och har nog trott att jag provat "allt" vid det här laget. Men se där hade jag fel. Alldeles underbart, härligt fel. I förra veckan testade jag aeropressat kaffe. Hade aldrig hört talas om det förut. Tyckte kanske till och med att det verkade lite pretto och lite onödigt. Men herregud, jag visste inte att det kunde vara sådan skillnad på kaffe och kaffe!! 

Bara att se kaffet bli aeropressat var en liten upplevelse i sig. På något sätt gör lufttrycket att kaffet frigör fler aromer så att man får ut inte bara optimal kaffestyrka utan även fler smakdimensioner på kaffet. För någon vecka sedan hade jag antagligen fnittrat lite, kallat det kaffesnobberi. Nu när jag testat kan jag bara säga att jag är frälst. Vem hade kunnat ana att ett kaffe kan ha så många nyanser.  Just det här kaffet testade jag hos Johan & Nyström på Swedenborgsgatan. Väl värt ett besök, deras skylt ljuger inte. Jag lovar.  

(Tack till Josef för grymt cafétips och till Per, Lotta och Josef för trevligt sällskap! :-)

Min finaste höstbild.

Tänk, några dagar efter att jag tog den här bilden hittar jag en tävling där man kan vinna en skrivare genom att blogga upp sin finaste höstbild. Jag behöver en skrivare. Det måste ju betyda något så självklart ställer jag upp i tävlingen. Det här är då min finaste höstbild. Ingen ska säga att hösten är grå!:-) 

Tävla du med vet jag! Adressen är: http://kandy.se/2011/october/tavling-vinn-en-fotoskrivare.html  och det är tonerlagret som bidrar med den generösa vinsten. 

Livet med nya, rökfria ögon.

Det finns faktiskt saker som har fått en större del i mitt liv som en direkt effekt av att cigaretterna försvann. Till exempel fotografering. Jag har aldrig trott mig vara särskilt bra på det, snarare har jag nog tänkt på mig själv som semikass. Däremot var fotograferandet ett enkelt sätt att hålla hjärna och händer sysselsatta medan jag koncentrerade mig på att inte tänka på cigaretter. Alls. Det fantastiska är att det resulterat i att jag nu ser bilder, frysta händelser och små konstverk överallt och i allt. En noppig tröja. En smutsig kaffekopp. Eller som här, i tre löv som naturen arrangerat så här fint (alltså inte jag:) vid ett övergångsställe.

Det är rätt häftigt att börja känna att jag inte förlorat något, utan fått något helt nytt. Tänk att min identitet kan innehålla lite fotograf istället för rökare. Ganska häftigt.

Det som är lite jobbigt är att jag nu börjat tråna efter en bra kamera, istället för att bara ta bilder med telefonen. Jultomten, om du läser här, skulle jag inte direkt spotta på en digital kompaktkamera. Så vet du det.

Bilden är ett bidrag till flickr-gruppen Fotosöndag och jag kallar den för "naturens trafikljus"

Trappan- världens äldsta och roligaste skämt.

Trappan är antagligen ett av de äldsta skämten i världen. Skulle inte förvåna mig om våra förfäder låtsades gå ner för en slänt när de stod bakom nån nyligen nerslagen brontosaurus. Och så skrattade de gott över en bit brontoben. Inget har ändrats. Vi står vid ett piano istället för en dinosaurie, men i övrigt är humorn i stort sett exakt den samma

(Klicka på rubriken för att se klippet. Den här brontobloggen tillåter inte att man lägger upp video men länkning går bra. Hej old school....)

Brittan- ikon eller sorglig föredetting?

Ja, igår var jag och såg Britney Spears i Globen. Vi fick nåt infall tidigare i år och bokade biljetter. Vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Recensionerna pratade om en knubbig, lat robot. Resten har ju media fyllt i. Hon har rakat av sig håret, freakat ur fler gånger än någon kan hålla räkningen på och nånstans mitt i allt försökt vara människa och mamma också. Så, ja, jag kanske är så cynisk att jag litegrand ville se "freaket". Samtidigt är hon en ikon för väldigt många fortfarande. Globen var långt ifrån fullsatt men det var alldeles tillräckligt mycket folk för att överlyckliga 12-åringar med jämna mellanrum dränkte hennes föreställning med skrik. Och bländade scenen med mobilblänk.

Det är möjligt att Brittan var lite slö ibland, jag saknade kanske någon slags glöd (det kändes emellanåt som att hon verkligen bara gjorde ett jobb) Jag tror faktiskt småtjejerna lyckades ge henne den kärlek hon behövde för mot slutet var det som att Brittan kom in i någon slags andra andning och dansade loss ordentligt och såg ut att ha....ja, roligt. Och det är väl inte så konstigt att man får mer kärlek om man ger kärlek. Egentligen. Så även om jag inte är ett fan, så ska man inte underskatta vad hon betyder för väldigt många. Och om hon fick ett halvt globen att sjunga allsång och vara i sjunde himlen ett tag, så är väl det bra. Hon fick helt enkelt en massa tjejer att må bra och det kan inte vara något dåligt. Så Britney det blir nog 3 starka oops av 5 från mig. Fråga vem som helst av småtjejerna så får du antagligen bra mycket mer än så.

Chokladfestival, en sockerhög upplevelse.

Med lite dregel i mungipan och pupiller kolsvarta och gigantiska av förväntan klev jag in på Nordiska museet igår. Och det säger jag att när man kliver in i en gigantisk lokal som är fullsmäckad med godis så är det som att få alla barndomens godisdrömmar besannade på en gång. Och när det erbjuds gratis smakprover vart man än vänder sig så vinner den inre 5-åringen lätt över ens vuxna jag. Först tänker man förnuftigt "åh, jag borde inte provsmaka så mycket, jag kommer bli stissig och få ont i magen".

Men 5-åringen knockar bort såna åsikter och säger "undan käring, det här är ju som lördagsgodis,födelsedag och julafton samtidigt. Jag ska prova ALLT." Och så går man bärsärkagång. Och så får man ont i magen. Och så blir man så hög att man nästan exorcisthjular hem. Men gud vad härligt det var. Magiskt, ljuvligt och alldeles, alldeles underbart.

 (Psst. Pilutta dig, gammtant, jag tänker göra om det nästa år. Så det så. Mvh, Päivi 5 år.)

Finns det nåt roligt i Johanneshov...?

Lite spännande det här med Facebook places. Jag tog bilden ungefär i höjd med HM på Drottninggatan mitt i city. Det tolkar Facebook som Johanneshov. Istället för att tänka att det är åt helvete fel, tänker jag att det kanske finns något roligt i Johanneshov som Facebook vill informera mig om. Ta mig 17 om jag inte ska ta och åka och spana in stället i helgen. Finns det något jag inte får missa om jag åker dit....? 

En helt vanlig sms-konversation med min PT.

Sommardagen 11 oktober 2011

Vilken dag! Solen skiner. Vattnet glittrar. Luften doftar underbart. Det är fortfarande lite sensommar i luften vilket märks inte minst på de fulla uteserveringarna och de välbesökta parkerna. Och det är den elfte oktober. Det må vara ett klyschigt uttryck men sådana här dagar är verkligen balsam för själen. D-vitaminladdad balsam. Och det bästa av allt är att vi inte heller hunnit krypa in i våra vinterjackor, eller böja våra ryggar för vågrätt regn. Man kan alltså fortfarande få ögonkontakt med människor som inte ser ut att vilja slita av en armen och döda en med den. Bara det förhöjer vilken dag som helst. Hoppas, hoppas vi får några sådana här till. Då tror jag D-vitaminlagren är tillräckligt laddade för att räcka hela vintern! 

Igår var det lill-lördag med elddop.

Igår var det en somrig, vacker onsdag. Jag och en kompis bestämde att vi skulle gå ut och äta lite mat och dricka lite vin. Alla andra dagar hade det bara varit trevligt. Trevligt, mysigt och roligt. Men nu infann sig också ett pirr. Ett pirr som faktiskt liknade ångest litegrand. Det var nämligen första gången jag skulle försöka mig på att dricka vin och INTE röka. Kommer jag totalt bryta ihop och ställa mig upp och gallskrika? Kommer jag försöka strypa servitriserna? Kommer jag liksom förvandlas till Rovdjuret och bara morra åt alla. Kort och gott: Kan man överhuvudtaget dricka vin och o-röka? Är det fysiskt möjligt?

Tro´t eller ej, det visade sig vara möjligt i allra högsta grad! Jag varken skrek eller bröt ihop. Jag bara njöt av en trevlig kväll där jag inte behövde lämna bordet för att gå ut och hänga. På det sättet fyller rökförbudet på krogen sin funktion perfekt! För det enda jag behövde göra var att aktivt inte göra...någonting. Bara låta bli att lämna det trevliga sällskapet. Låta bli att gå utanför krogen. Låta bli att tänka på det. Och efter ett tag gick det alldeles utmärkt. Det gick utmärkt att dricka vin och inte röka! Och det var inte ens särskilt svårt! Jag klarade alltså ett slags elddop redan efter ynka fyra dagar. Jag börjar tro att det kanske kan gå vägen det här. Det ska jag fira med en vända på löpbandet. Fokus nu, Päivi, fokus. Nu är det uppåt, framåt som gäller. I am winning!

36 timmar senare.

Nu har jag varit rökfri i ganska exakt 36 timmar. Ett och ett halvt dygn alltså. Natten till söndagen, ca 23.52 rökte jag senast. Känns än så länge ganska bra. Jag känner mig inte så grinig. Jag känner mig inte rastlös. Jag känner mig faktiskt inte så röksugen ens. Däremot fattar jag att cigaretterna är mer knutna till en del tillfällen än andra. Tillbringa en måndag framför datorskärmen är ingen match jämfört med nästa tillfälle man ska dricka ett glas vin till exempel. Jag har nog inget bättre sätt att hantera det på annat än att "låta bli" ett tillfälle i taget. Imorse orökte jag till kaffet. Jag orökte på vägen till kontoret. Och jag har förmiddags-orökt. Nu får jag bara fortsätta tänka så tills det kommer en vacker dag när jag helt enkelt bara låter bli, utan att tänka på det. Jag hoppas den dagen kommer snart. Fotograferade min lilla ritual där jag "bröt" en lång men ohälsosam relation.

Jag har börjat rikta in mig på naturfotografi.

Närheten till naturen. Symbiosen med skogen. Kärleken till kreaturen. Den totala kontakten med guds skapelse. Det är så äkta på något vis. Skrämmande ibland, men ack så storslaget.