Sagan om den demokratiska risgrynsgröten.

Så här på juldagen är det i vår lilla familj obligatorisk risgrötsfrukost. Men det var ju igår det riktigt spännande grötätandet inträffade. Gröten var inte bara gröt utan även en spännande, nervpirrande mandeljakt!! Detta får mig att vilja berätta en liten kort saga för er, mina kära bloggvänner. Vår saga utspelar sig för mycket, mycket länge sedan. Eventuellt baseras den på verkliga händelser. Luta er nu tillbaka och läs:

Det var en gång tre små barn som levde i frid och fröjd och glatt delade med sig (nåja...) av sina leksaker till varandra. Men en gång per år hände något som raserade den fridfulla terrorbalans som med varsam hand och ganska många hot byggts upp under året!!! Det var dags för...MANDELJAKT! Barnen förstod att det bara fanns en endaste liten mandel, varpå ett näst intill bulimiskt grötmölande tog sin början. När någon sedan faktiskt fick den enda mandeln utbröt en osämja som skulle fått djingis khan att framstå som en scout. Barnens föräldrar minns detta. Barnen är idag vuxna. (Medelålders) Men fortfarande till denna dag är julegröten mycket demokratisk. Se själva. Hur mycket gröt hittar ni bland mandlarna....?