Det finns självklart inga fördelar med att pendla i vikt. Däremot finns det en liten, liten fördel i att ha en garderob som går hela vägen från skinny, via medium till big mama. Fördelen är (särskilt om man har lite shopoholic-tendenser som jag) att det finns kläder för varje stadium. Idag t.ex samlade jag mod och tog fram ett par jeans jag använde rätt mycket när jag själv tyckte jag var "bara lite mullig". Ja, ska jag vara helt ärlig så tyckte jag inte det just då. Jag tycker det i efterhand när jag tittar på bilder.
Den mentala biten är faktiskt en resa i sig själv när det handlar om att gå ner i vikt. Man ser att det står en viss storlek på plaggen men fattar det knappt ändå. Jag har funderat på om inte just det är anledningen till att man går upp igen, istället för att stanna vid en vettig trivselvikt: Kroppen är på ett visst sätt, men hjärnan hänger inte med. Att vara smal är rätt ointressant om man inte KÄNNER sig smal helt enkelt.
I alla fall. Tillbaka till mina småmulliga jeans. Jag har inte lyckats knö in mig i dem på över två år. Sjukt skämmigt, men så är det. Så imorse tog jag ett djupt andetag, plockade ner dem från galgen och tänkte att jag får vara nöjd om jag överhuvudtaget får jeansen över röva. Att faktiskt knäppa dem insåg jag ligger många, långa träningspass in i framtiden.
Men, tro det eller ej, jag knäppte dem!!! Jag behövde inte ligga på rygg och smörja in mig i vaselin först heller. Jag bara stod rätt upp och ner och KNÄPPTE DEM! Så här sitter jag nu och både andas och bloggar med dem på. Så tydligen är jag numera "bara lite mullig". Det ska jag fira med två saker:
1.) Ett crosstraining-pass
2.) Garderobsrensning. Alla big mama-storlekar ska ut, ut, ut. Och de ska aldrig mer tillbaka in i min garderob.
And you can take that to the bank! Hälsar en glad, bara lite mullig tjej! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar