Pojkvännen har inte lika mycket fågelskräck som jag, så trots att jag försökte varna honom, så befann han sig plötsligt mitt i fågelflocken. Konstigt nog gnagde de inte av honom armen, inte heller bombarderade de honom med bajs. De var mest ganska....lugna och stillsamma. Hade jag försökt gå in i den där flocken hade de varit som en pirayaflock på en liten, liten skinka det är jag helt säker på! Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats än att han förstår sig på dem. Och att de förstår sig på honom. Han måste vara....The birdwhisperer!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar