Sången om Leif

Ja så här i efterdyningarna av Pride så hittade jag en liten snutt som jag skrev redan förra året, men som jag aldrig tagit mig tid till att tonsätta. Här är dock den klara och oerhört finkänsliga texten som själkvlart handlar om att hur bra det är att vara annorlunda. People, jag ger er: sången om Leif:

Det var en vacker vårdag, jag gick väl i årskurs fem,
Åt glass efter skolan, glad i hågen var jag på väg hem.
Redan innanför dörren var det nåt som kändes fel,
I köket satt kära mamma och hon var alldeles stel.
Hon sade: Lilla gubben, har dagen varit bra,
jag tror du ska sätta dig
Det är nåt vi måste prata om, bara du och jag

Refr.
Min mor sa till mig, att din bror han är tjej,
Och din far han är gay,
Och jag, jag heter egentligen Leif.

Vers 2
Det kan ju alla fatta att det blev en ordentlig chock,
Hur kan pappa vara gay, han som är så tjock?
Jag hade så många frågor och nästan inga svar,
Om min bror är tjej är det därför jag får ha alla rallybilar kvar??
Klart jag hade undrat, varför bror går i klänning jämt
Men nog hade jag ändå tänkt att det var mer som ett Stockholms-skämt

Refr.
Min mor sa till mig, att din bror han är tjej,
Och din far han är gay,
Och jag, jag heter egentligen Leif.

Nu när jag nått vuxen ålder, har jag börjat förstå
att man inte behöver ha olika kön för att leva två och två
Den dagen, fast den var konstig ändrade hela mitt liv
Och tur är ju det för jag är så snygg i pumps och numera heter jag Siv

Refr.x 2 sista refrängraden fadar ut
Min mor sa till mig, att din bror han är tjej,
Och din far han är gay,
Och jag, jag heter egentligen Leeeeeeeif.