Jag var tvungen att åka pendeltåg långt åt fanders för att hämta dig. Jag halkade på isfläckar som lurade under pudersnön, väntade på tåg som aldrig kom och promenerade i snålblåst som gav mig minst fem nya rynkor. Men så fort vi sågs kände jag att det var värt allt besvär. Vi kommer hitta på massor av skoj i vår, du och jag. Välkommen hem, kompis.
1 kommentar:
åfyfanvasnygg! :-)
Skicka en kommentar