Och vi slogs för vår rätt att festa!!

Ja, igår var vi alltså och såg Beastie Boys och det var fantastiskt! De där killarna har hängt med mig hela vägen från mina första tonårsfinnar tills idag så det var en helt utomjordiskt galet bra upplevelse att se dem igen. En bra konsert är på många sätt en ensamupplevelse, så jag klev in i en studsbolls-bubbla från första tonen och där befann jag mig hela, hela konserten. Jag var så adrenalinhög så jag förmodligen hade kunnat utklassa alla på täby galoppen. Om jag hade varit en häst. Det var också roligt att se dem nu när man inte är så motherfucking-jag-mot-världen-tonårshormonarg utan mer kunde uppskatta att det var ett grymt bra gig!
Det höll dock på att urarta när några vrålpuckon började slåss framme vid scenen och beastie-grabbarna hotade med att avbryta konserten! Tack och lov blev stollarna utkastade och resten av oss kunde slåss för vår rätt att festa! Och det gjorde vi. Med besked. Drinkarna blev många,natten lång och den här dagen kommer förmodligen bli längre än någonting annat. men det är det värt.

Och apropå lång!!!! Jag har en fråga till er som har tonåringar runt er: Alltså., vad äter dem nuförtiden?? Det fanns en tid när mina 1,71 över havet var en ganska okej konsertlängd. Nu var ju varenda människa som fyllt tio 2 meter lång. Ni måste sluta ge era barn steroid-spaghetti, people. Annars kommer ju hela planeten snart vara ett gigantiskt basketlag. Och då står jag där som en liten, liten finsk vilsen tant som aldrig får vara med och spela. Vad ska jag göra då? Flytta till mumindalen och starta ett pygmépolo-lag? Jag bara undrar!


Gårdagens (mänsklighetens/jordens/universums?) sämsta vägbeskrivning:

Min syster: Aha ni är redan inne på Grönan. var sitter ni?
Jag: Vid en karusell, typ.
Min syster: Ok. Tack för ingenting. Jag ringer nån annan och frågar *klick*
Mina vänner: Vi är på GRÖNA LUND. Så kan du ju inte säga.
Jag: Men vi sitter ju vid en karusell!!!!!