Igår strålade solen från en klarblå himmel och vi åt middag i Karlshamn och drack drinkar på Östersjöfestivalen. Vi skrattade och hade det roligt. Tills rapporteringen från Norge började skölja över oss. Först en förvirring över hur mycket som var sant och vad som egentligen hänt. En bomb i Oslo. Skottlossning på Utoya. Stigande dödssiffror. Chocken när man inser att det antagligen är samma gärningsman som är skyldig till båda dåden. Att gärningsmannen klätt ut sig till polis för att locka till sig ungdomar. Insikten om att dåden var lika genomtänkta som genomonda. Det är svårt, nästan omöjligt, att greppa att en människa kan ha så mycket hat i kroppen och vilja göra andra människor så illa.
Idag är det som att till och med himlen gråter. Molnen skiftar i gråsvart. Utanför fönstret faller ett stilla regn. Vädret är som en perfekt anpassad känslokuliss: Dämpat, sorgset, vemodigt. Men med ett hopp om att ljuset kommer att komma tillbaka.
Idag skickar jag alla ljusa tankar jag har till Norge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar