Sömn är överskattat.

Haft en av mitt livs mest intensiva helger. Det har varit fysiologi, anatomi och näringslära i ett rasande tempo. Från tidig morgon till sen kväll. En fest däremellan och så ännu mer pluggande. Och sablar vad jag haft roligt!! Kvällen innan kursen skulle börja gick jag och lade mig ungefär samma tid som en normal svensk 6-åring. Alltså runt nio-tiden. Inte för att jag sov så mycket. Jag låg hela natten och fantiserade om hur kursen skulle kunna tänkas bli. Efter en rätt sömnlös natt blev det till slut morgon och dags att stappla till skolan. (Precis som en ettagluttare hade jag köpt nya fina pennor som jag packade ner i en ny skolväska:) En miljon olika känslor och tankar rusade runt i kroppen.

Oavsett vad jag kände så överträffade det här alla förväntningar. Roligare. Mera. Bättre. Framför allt roligare. Snälla, gulliga, hjälpsamma energiknippen till klasskompisar. Sjukt tuffa dagar, men vi hjälpte varandra och skrattade oss genom dem tillsammans. Pluggade, klämde på skelett och pluggade lite till. Jag älskade allt. Utbildningen börjar på allvar om tre veckor. Jag fattar inte hur jag ska stå ut tills dess. Längtar så fruktansvärt mycket.

På lördagen hann jag med att gå på en jättetrevlig födelsedagsfest också. Hem från skolan och byta mjukiskläderna mot partystass. Släppa taget om böckerna och ta tag i ett vinglas istället. Dock inte mycket mer än ett vinglas eftersom det var skolstart 8.00 nästa morgon igen. Fantastisk helg. Vem behöver sömn egentligen när man kan leva på lyckorus? 

(Notera att jag fick en liten muskelgubbe till min drink. Gölligt.:-)