2009. Fast 2011.

Jag vet att det verkar som jag blivit besatt av träning. Egentligen har jag nog inte det. Jag frågar mig själv skitofta varför jag väljer bort saker jag egentligen tycker är roligare. Varför i h-vete väljer jag det här, ganska ensamma, träningslivet? När jag skulle kunna hänga med kompisar, shoppa, dricka glammiga drinkar.

Vissa dagar, särskilt när kroppen redan gör ont, är det djävulskt svårt att välja träning istället för ca 100000000 andra, roligare saker. Så ibland måste man påminna sig själv om vad man håller på med. Ge sig själv motivationen att orka lite, lite till. En sådan motiverare kan t.ex vara att få på sig ett par brallor som hängt i garderoben sedan 2009. Får nog bli en vända på löpbandet så fort lyckotårarna torkat.