Jag tror att en PT och en exorcist är ungefär samma sak. Båda sysslar i alla fall med någon slags demonutdrivning för annars skulle det fasen inte göra så ont. En PT skriker lika mycket, plågar lika mycket och lever om lika mycket som en exorcist. Jag får med jämna mellanrum lust att skrika lika fina saker som barnet i Exorcisten. Och på ren ilska vrida huvudet 360 grader eller gå spindelgång i trappor.
Ja, varför utsätter man sig för det här kan man ju undra. Just den här hösten är en stor anledning att enda gången jag inte tänker på cigaretter är när jag tränar. Faktiskt. Det har gått drygt en månad nu och visst blir det lättare för varje dag som går. Men det gnager ändå där i bakhuvudet. Utom som sagt när jag tränar. Då har jag fullt upp med att överleva.
En annan anledning är endorfinerna. Man får såna endorfinkickar efter ett hårt pass att det mycket väl kan vara mer beroendeframkallande än nikotin.
Och den bästa bonuseffekten är så klart att man får resultat fort! Jag
har gått ner över 2 kg sedan förra veckan(!) Det kan ju faktiskt vara
värt ett och annat blåmärke och lite exorcism-skrik. Jag kallar
projektet: Från fet till het. Fortsätter det i den här takten kan jag
nog ha nått min målvikt i mitten på december. Och då govänner, blir det
bildbevis! Håll tummarna för att jag ska orka hålla i. Helt lätt är det
nämligen inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Heja, heja, heja!! Du är en hjälte för mig.... slutar snart, har dragigt ned på rökningen enormt. Försöker börja träna igen, men svårt att peppa sig själv. Kan inte vi göra ett PT-pass med dig som skriker åt mig...?
Kram ingrid
Fantastiska Ingrid. Du är en hjälte du med. Och jag skriker så gärna på dig!;) Ska vi slå till på ett träningspass nästa vecka kanske...? Den som gråter sist har vunnit;-) Kram, kram, kram!
Skicka en kommentar