Det HÄR däremot är en fin bild.

Jag kom på varför jag tycker de där "modellbilderna" på mig inte känns helt...klockrena. De är ju snygga på ett superproffsigt sätt. Ljussättningen är proffsig, sminket är proffsigt, fotografen var proffs.

Så kom jag på vad det är en modell gör. En modell ska ju fejka fram känslor för att sälja en sko, en läsk eller vad det nu kan vara. Och det är där mina bilder spricker. Hur bra bilderna än är rent fototekniskt saknas det liksom något...äkta.

Den här bilden däremot är superspeciell. Den är tagen på en helt underbar bröllopsfest jag var på i somras. Hela dagen hade varit känslosam och allmänt fantastisk. På natten fanns några eldslukare på ängen utanför festtältet och de tände eld på ett hjärta.

På den här bilden tycker jag att jag är fin. Och det har egentligen ingenting att göra med hur jag ser ut. Men jag vet att skrattet och känslan i bilden är äkta. Jag ser helt enkelt en själ. Och det, det är vackert.



Bild tagen av Fredrik Lindersson. En själfull fotograf med stort hjärta.