Mitt höstiga artistnamn.

En märklig grej jag upptäckt hos mig själv är att jag gör saker baserat på tidpunkt, mer än på hur det verligen är. Luddigt? Ja jag förstår det, men ett konkret exempel är att jag hela somrarna har solglasögon med mig på något sätt. Till och med den allra skuggigaste,regnigaste, superpissigaste julidag så har jag solglasögon. Kanske inte på mig, men åtminstone med mig. Hela tiden. 24/7.

Sedan bara för att almanackan säger "ja, hör du min kära svennebanan, nu är det september, det är en höstmånad. Hör du det, det är en höstmånad." Ja då slutar jag ha med mig solglasögon. Det är inte ens något jag tänker på, det bara...blir så. Mycket mystiskt. Min hjärna plockar alltså ner informationen om att "ta med solglasögon" i någon slags sub-mapp som inte ska öppnas förrän framåt maj igen. Jäkla märkligt det där.
Särskilt som det är helt fel också. Idag (den sista september) gassar solen från en klarblå himmel, det är 22(!) grader varmt och är det nåt som är fel så är det min feta svarta jacka. Om jag på nåt sätt skulle skaffa mig ett alter ego eller artistnamn skulle jag inte behöva sitta i skogen ett dygn och få kontakt med andar som presenterade mitt innersta väsen. Jag behöver bara gå förbi närmaste skyltfönster så är namnet klart. Mitt namn skola vara "Hon-som-glömde-solglasögonen-hemma-skall-nu-heta-kisande-käringen". Amen.