Jag kom gående längs med Hälsingegatan, fast från gubbens ryggsida så att säga. Jag hann tänka: Vilken stel gubbe. Vilken lång gubbe. Vad lite han har på sig. Varför står han bara där. Han måste ju vara störd. Säkert är han störd. Ja, störd är han. Bäst jag backar och väljer en annan gata. Men jag blev ändå så pass provocerad av att han bara stod där och...stod så jag gick ännu lite närmare. Och då visade det sig vara ett stycke sällsamt socialrealistisk konst. Big like på den!:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar