God och modig fortsättning på er!

Jag läste någonstans att det bara är vi skandinaver som avger nyårslöften. I resten av världen har man istället nyårsönskningar. Man ska alltså inte kläcka ur sig nåt löfte som ger en så mycket ångest redan vid 12-slaget att man brutit det kvart över. Istället kan man önska sig saker. Så det har jag gjort. En av önskningarna går ut på att jag ska våga vara modigare än jag egentligen törs. Make sense? Det behöver inte handla om så sjukt stora saker, mer att man helt enkelt vågar.

Jag ska dra två sådana vardagsexempel:

Det ena är att jag släpade mig till tandläkaren. För mig som har tandläkarskräck är det i samma liga som bungyjump. Fast ännu dyrare och plågsammare. Ni fattar att det inte lockar så jättemycket. Jag bokade med flit in en tid i början på året (idag) så att jag inte skulle hinna börja grubbla, tänka och med all säkerhet ändra mig.

Och tänk, det var inte så jäkligt! Jag ska dit nästa vecka igen för att putsa garnityret litegrand. Verkligen ingen stor grej, men för mig var det det. Jag har gjort något obehagligt vilket gör att allt känns bättre nu. Och det bästa är att det inte ens var så hemskt som jag hade tänkt mig!

Det andra exemplet har egentligen bara med personlig fåfänga att göra. För massor av år sedan sade någon att jag inte skulle använda starka färger på läppstift för då blir jag bara en vandrande mun. Det har jag gått omkring och trott på i typ 2 decennier! Så vågade jag mig på att köpa ett ganska rött läppstift här under mellandagarna.

Och jag ser ju inte alls ut som en vandrande mun!! Jag tycker nog till och med att jag är ganska fin i rött läppstift. Kanske att jag ska köpa ett som är ännu rödare. Kontentan är: Var modigare än du törs och lyssna mer på dig själv än på andra. Min nyårsönskning är att jag ska våga leva just så i alla kommande år. Jag tror nämligen att livet blir rätt bra då.