Jag försöker tänka bort "sista sommardagarna"-stressen!

Ja, det gör jag verkligen. Men det är svårt när man blir påmind vart man än går. Egentligen är ju hela augusti en sommarmånad, men jag tror ni vet vad jag menar..? Man börjar oroa sig för att varje solig dag kan vara den sista. Höstterminen börjar nu på måndag. Hösttermin, vilket öknigt ord för övrigt!! Det vore mycket mer inspirerande med en sensommar-termin tycker jag, som övergår i jul-termin som sedan blir en vårtermin. Kräver lite omläggning i studieplanerna dock... Hur som helst så har affärerna redan fått in höstkläderna. En del restauranger börjar förvarna om att de bara har öppet på sina uteserveringar ett par helger till. (Renodlade uteserveringar har ju faktiskt öppet till mitten på september så egentligen borde man inte bekymra sig alls!) Ändå får allting man gör ett lätt maniskt stråk.

Idag t.ex. Jag vaknar ganska tidigt och det första jag tänker, på ett nästan neanderthalar-aktigt sätt är: Ser sol. Sol varmt. Sol sommar. Måste ut. Inget fel i det, förutom att man gör något man tycker man måste utan att känna efter vad man egentligen vill.

Så nu har jag gått en promenad, sitter i soffan och lugnar ner mig själv med ett blogginlägg och försöker tänka på att meteorologerna ofta är lika pålitliga som kaffesumps-profetior. Det kan ju faktiskt fortsätta vara sommar i minst en månad till. Jag är inte rädd. Jag kan sola. Jag är inte rädd. Jag kan hänga på uteserveringar. Så, nu har jag bloggat bort sommardag-stressen och kan fortsätta njuta av varje minut av denna härliga lördag. Gör det du med. Inte för att det är den sista soliga sommardagen, utan EN solig dag bland många, många till! :)