Gymhöst inledd

Jag har dragit mig extremt mycket för att släpa mig till gymmet. Och med det soliga vädret har det varit ganska enkelt att hitta på ursäkter för sig själv: "Man vet aldrig när det blir höst i det här landet, man måste ju passa på att vara utomhus"

Igår hällregnade det och jag hade slut på ursäkter så jag släpade mig iväg. Jag var inställd på att vara sämst. Svagast. Ha taskigast kondis. Jag var beredd på allt. Utom en sak. Jag var inte beredd på att vara ensam.

Surrealistiskt och samtidigt lite skönt att se att alla andra också haft 100% sommar och inte hunnit förvandlas till triatleter medan jag suttit och hållit i ett vinglas. Så hur som helst nu har jag i alla fall startat gymhösten. Ska bli intressant att se när jag lyckas ta mig iväg nästa gång...