Yesterme, yesterday, yesterblind.

Igår var jag med om nåt helt osannolikt. Naturligtvis när jag är stressad som en lemur på crack. Jag är helt enkelt inne i en klädaffär och ska snabbt bara shoppa en grej jag spanat in ett par dar tidigare. I affären finns en (EN) personal. Jag halvjoggar bort till hyllorna där jag sett kjolen jag vill köpa. Detta tar ca 35 sekunder. Men det är 35 sekunder för länge. För medan jag har sprungit till hyllorna har en shoppingglad entusiastisk kvinna klivit in i affären, och hon lägger omedelbart beslag på personalen. Jag sa att det var hela EN personal i affären va? Det hade väl inte gjort mig nåt, men det visar sig att damen är blind! Vet ni hur blinda shoppar kläder?? Jo, de greppar tag i personalen (I den här affären fanns hela EN personal) och ställer 10 000 frågor: Är tröjan prickig, randig, grön, röd, finns den i andra storlekar, har ni kjolar, hur ser kjolen ut, var har ni hängt jeansen, är jeansen ljusblå, mörkblå,stentvättade,utsvängda,tajta,långa,korta, får jag känna på några olika tröjmaterial, koftmaterial, blusmaterial. För att sammanfatta allting så finns det egentligen två saker som är helt unheard of i den här lilla anekdoten:

- Hur kan en stor klädaffär bara ha en enda människa i hela affären en fredageftermiddag??

- Jag lämnade affären UTAN att shoppa. Förstår ni?? Jag köpte inte en grej!! Jag är lite i chock fortfarande....