Hur beskriver man den värsta och bästa veckan i sitt liv?

Det korta svaret är att det inte går. I alla fall inte i ett enda blogginlägg. Plötsligt förstår jag varför bibeln är så tjock: det tar tid att beskriva mirakel. Rättviks-veckan har inte varit det minsta religiös men på många plan livsomvälvande. Jag har gjort saker jag aldrig trott att jag skulle klara. Jag har tränat, blött näsblod, gråtit, skrattat, fått blåmärken, skrubbsår, en massa nya erfarenheter och dessutom en massa nya vänner. Och det allra viktigaste är nog att jag fått lära mig att jag klarar allt. Och det är inget jag bara skriver, jag TROR verkligen på det. Så det tog alltså bara en enda vecka att modellera fram Päivi 2.0 som klarar allt. Utan att bli alltför långrandig så kan jag bara konstatera att det känns magiskt och mirakulöst. Jag tror bilden här nedanför säger resten på ett tydligare sätt än några ord jag någonsin skulle kunna komma på. :)