Dagen då jag mest bara åkte tåg och var sur.

Ja jösses, det här var ett tålamodsprövande sätt att fira dan före dopparedan på. Vi åkte tåg från Blekinge upp till Stockholm vilket i sig inte är nåt problem .Jag tycker det är rätt trevligt att åka tåg. Men när man varit uppe i pissottan och inte ätit nåt sen frukost vill man inte höra det här: "meddelande från bistron. Vi har ingen mat eftersom cateringen inte kom fram i snökaoset. Vi upprepar: det finns inget att äta på tåget." Ok, jag blev sur redan där. Resten av resan gick i neddragna mungipors tecken. Sedan skulle jag panikhandla sista klapparna direkt när jag kom av tåget. Folk var så saaaatans sura så jag blev ÄNNU surare. Jag försökte ändå tappert säga "god jul" till kassörskan. Hon fet-ignorerade det så vid det här laget var jag som en citron som bott i en ättiksflaska som doppats i saltsyra. Och som dessutom inte fått mat på hela dagen, mind you. Så kommer jag hem. Och ser att jag fått ett julkort från min kära syster. All surhet var som borttrollad på två röda. Och nu är jag väldigt, väldigt glad igen. Så från oss alla, till er alla: Go jul för helvete! :-)