Knatte, Fnatte och Kajsa på bild.

Vi verkar ha samma morgonrytm, för just de här ankorna träffade jag varenda morgon förra veckan. Konstigt nog verkar det som de känner igen mig också vid det här laget för de kommer gåendes rakt emot mig istället för att vagga för glatta livet åt andra hållet. Jag håller på att förvandlas till crazy duck-lady för jag stannar naturligtvis till och växlar några ord med dem när jag träffar dem. Crazy eller inte, charmigt är det i alla fall.