My 15 pixels of fame

Lovebombed!

2012-01-27T15:20:00.001+01:00

Åter igen, jag blir så otroligt ödmjuk när jag inser hur många fantastiska och peppande människor jag har omkring mig. Kolla bilden nedanför till exempel. Sådant kan man ju ladda lyckobatteriet flera veckor på. Och eftersom delad glädje är dubbel glädje så vill jag lovebomba er med. Tack som bara den för att ni finns.
Ha en fantastisk helg allesammans, det är ni så värda.:-)

Du kan vara precis den du vill vara.

2012-01-25T15:12:00.000+01:00

Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle vara med på någonting som började med prefixet "marathon" hade jag skrattat och slagit det från mig. För ett år sedan fanns det också annat jag inte skrattade så mycket åt. Att jag mer och mer såg ut som data-deg. Inte så konstigt kanske eftersom man knapprar framför en skärm hela dagarna. Gamnacke. Cykelrygg. Konstant småtrött. Småfet. Smårökande. Småstressad. Och ganska partajande.

Krog och restauranger kändes som "hemmaplan". Samtidigt kändes det inte så kul. Det enda det gav mig var att jag blev ännu degigare och ännu tröttare. Som tur är så har jag en grund-energi i kroppen (är en glad skit helt enkelt:) så jag hade ändå rätt mycket ork och fart. Men inte så mycket energi som jag kände att jag ville ha. Så jag började förändra saker. Ett steg i taget. Fimpade. Lade ner vardagsfestandet. (Alltså, det är klart jag kan ta nåt glas vin på vardagarna nu med, lite mer sällan bara.) Försökte börja äta bättre. Lägga in träningen som en rutin varje dag. "Träning" kunde i början vara allt från rask promenad till lite styrketräning. Det viktiga var att det blev gjort. Dag efter dag efter dag. Inga ursäkter. Varför ska t.ex dåligt väder få hindra en från att bli sitt bästa jag?

Nu, ett år senare, känner jag mig mer energisk än någonsin. Resultaten börjar synas på kroppen också, ja, men det absolut viktigaste är orken. Jag orkar hur mycket som helst. Jag drömmer om nya utmaningar och det känns som att energin aldrig ska ta slut. Jag har på ett sketet litet år gjort mig själv gud vet hur många år yngre. Och det här är ändå bara början. Det stora äventyret just nu är PT-skolan. Jag pluggar, tränar, pluggar, tränar. Och framför allt längtar jag till den dag jag har min licens och kan börja ha klienter. Jag vill berätta för hela världen att de kan vara precis vad de vill vara. Med målmedvetet jobb kan vi alla plocka fram vårt bästa jag. Och det är vi värda. Allihop.

Överlevde. Tyckte till och med det var roligt. Vill göra ännu tokigare saker nu. Finns nya utmaningar överallt som tur är! :)

Striking a pose.

Grupp jag älskar att vara med i.

2012-01-20T11:53:00.000+01:00

Vad kan jag säga. Älskar den här facebook-gruppen. ÄLSKAR DEN! Tips till studierna, terminologihjälp på latin, interaktiva skelett, diskussioner om effektiv träning, bra kosttillskott och framför allt en positiv energi som nästan slår i taket. Herregud. Lyckan. Den gör varje dag till en fredag. Och eftersom det just idag är fredag alldeles på riktigt önskar jag er alla en finfin fredag och en fantastisk helg!

Puss på er! :)

Test av saltvatten.

2012-01-19T12:16:00.000+01:00

Jag har nu testat gårdagens inköp: saltvatten. Eller förlåt det heter naturligtvis inte saltvatten. Produkten heter "oceanmist". Havsdimma låter lite mer besjälat och kommersiellt än saltvatten antar jag.

Strunta i att bilden är lite "åkt fast för narkotikainnehav"-suddig, orkade inte posera så jag knäppte bara av ett foto. Frisyren är inte perfekt på nåt sätt den heller, borde klippt mig för länge sen osv osv, MEN nu ska ni höra på mirakel. Det ligger faktiskt där jag lade det. Alltså, jag skojar inte. Mitt hår som brukar jäsa till ett ostyrigt friss så fort jag går utanför dörren har alltså legat kvar precis där jag lade det imorse! Jag har sprungit runt halva stan, det har blåst från alla möjliga håll och det enda jag behövt göra är att då och då svepa bort luggen ur ögonen. Vem hade kunnat ana. Det är alltså saltvatten som är det nya hårspray. Tummen upp för oceanmist alltså. Här ska bunkras.

Hårresande nyheter!

2012-01-18T16:08:00.002+01:00

Jag för en daglig och konstant kamp med och mot mitt hår. För det mesta vinner håret. Bara ibland lägger det sig som jag tänkt. Nästan som att det tycker lite synd om mig och får lust att leka barmhärtig samarit. Men det är inte ofta kan jag säga, så nu jäklar ska jag jämna ut oddsen lite. Jag har köpt nåt som heter oceanmist. Produkternas produkt enligt expediten. Håret ska få struktur, ordning och framför allt göra som JAG vill. Oceanmist alltså. Havsdimma. Det kanske är genialt. Eller så har jag köpt en flaska saltvatten. Lovar att återkomma med utvärdering när jag testat.

Sömn är överskattat.

2012-01-17T09:39:00.002+01:00

Haft en av mitt livs mest intensiva helger. Det har varit fysiologi, anatomi och näringslära i ett rasande tempo. Från tidig morgon till sen kväll. En fest däremellan och så ännu mer pluggande. Och sablar vad jag haft roligt!! Kvällen innan kursen skulle börja gick jag och lade mig ungefär samma tid som en normal svensk 6-åring. Alltså runt nio-tiden. Inte för att jag sov så mycket. Jag låg hela natten och fantiserade om hur kursen skulle kunna tänkas bli. Efter en rätt sömnlös natt blev det till slut morgon och dags att stappla till skolan. (Precis som en ettagluttare hade jag köpt nya fina pennor som jag packade ner i en ny skolväska:) En miljon olika känslor och tankar rusade runt i kroppen.

Oavsett vad jag kände så överträffade det här alla förväntningar. Roligare. Mera. Bättre. Framför allt roligare. Snälla, gulliga, hjälpsamma energiknippen till klasskompisar. Sjukt tuffa dagar, men vi hjälpte varandra och skrattade oss genom dem tillsammans. Pluggade, klämde på skelett och pluggade lite till. Jag älskade allt. Utbildningen börjar på allvar om tre veckor. Jag fattar inte hur jag ska stå ut tills dess. Längtar så fruktansvärt mycket.

På lördagen hann jag med att gå på en jättetrevlig födelsedagsfest också. Hem från skolan och byta mjukiskläderna mot partystass. Släppa taget om böckerna och ta tag i ett vinglas istället. Dock inte mycket mer än ett vinglas eftersom det var skolstart 8.00 nästa morgon igen. Fantastisk helg. Vem behöver sömn egentligen när man kan leva på lyckorus?

(Notera att jag fick en liten muskelgubbe till min drink. Gölligt.:-)

Fredag den trettonde.

2012-01-13T13:47:00.004+01:00

Jag varnar för den här snubben varje gång det är fredag den trettonde. Just idag, fredag den trettonde januari, vill jag nog passa på och varna lite för halka också. Tror innerst inne att risken är större att ni halkar i en snöhög än träffar honom. Men bara för att vara helt på den säkra sidan (gäller både om du krockar med Jason eller en snöhög): Börja inte klä av dig på överkroppen, skrika "vem där" och helt omotiverat springa till skogs. Det hjälper inte. I övrigt: Ha en underbar helg alla fina, det ska jag ha!

It begins- en liten berättelse om att vara nykär i livet.

2012-01-10T17:26:00.000+01:00

I helgen tar jag mina första steg på vägen mot att bli PT. Det är så sjukt svårt att förklara hur det känns. Eller på ett sätt egentligen inte. Det känns precis som när jag blev antagen till skolan jag ville gå på. Det känns precis som när jag fick rollen jag ville ha i en teaterpjäs. Det känns precis som när jag fick min allra första artikel publicerad. Häftigt, overkligt och fantastiskt. Det är ganska länge sedan jag vågade kasta mig så här långt utanför trygghetszonen. Bara tänka: "Wtf, jag älskar ju det här, jag vill det här, jag gör det. Jag GÖR det bara"

Som tur är har jag massor av fina, fina människor runt mig som vill att det ska gå bra. Bara det är ju en vinstlott som gör mig helt ödmjuk. Något bra måste jag ha gjort för att förtjäna sådana vänner. De har sporrat när jag tvivlat. Peppat när det känts lite motigt. De stöttar hela tiden på olika sätt. De får mig alldeles på riktigt att tro att jag kan göra vad som helst.

Jag kan verkligen tänka mig att de som blir uttagna i Idol känner så här. Hjärtat bultar. Endorfinerna rusar. Det känns hisnande. Härligt. Lite läskigt och förvirrande. Men allra mest härligt. Jag har vågat hoppa. Och jag kan inte göra annat än hoppas på att jag landar bland mjuka moln. Just nu svävar jag i alla fall bland rosa moln. Allt börjar i helgen. Jag kommer antagligen inte nudda mark innan dess.

Ska jag ge någon ett endaste litet levnadstips så är det: Gör mer än du egentligen törs. Det kommer löna sig. Jag lovar!

Den här känslan är helt fantastisk. Känslan som finns utanför bekvämlighets-zonen. Det är livet som rusar runt i rallyfart i kroppen. Jag har alltid älskat livet, men nu tror jag att jag till och med är nykär. Och herrejävlar vad häftigt det är!

The girl with the dragon tattoo. Hollywoodversionen.

2012-01-09T11:28:00.000+01:00

Då har jag också sett "Män som hatar kvinnor" fast på Hollywoodska. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Mörkret fanns där. Obehaget, känslokylan och den suggestiva frostiga stämningen fanns definitivt där. Ibland tryckte jag mig så hårt mot stolsryggen i biosalongen så att den knakade. Blundade till och med ett par gånger. Vet inte om det betyder något i och för sig för jag är ohyggligt mesig när det gäller läskiga scener. Särskilt i "in your face"-bioformat.

Det fanns också en del saker som drog ner helhetsbetyget. Till exempel det eviga kånkandet på Waynes coffee-muggar (Ja, det blev lite uppenbart, produktplacerings-människor)

En annan grej var det bakvända i att amerikanska skådisar försökte sig på svenskt uttal. Blev emellanåt lite svenska kocken ur mupparna. Till exempel när Daniel Craig lite ansträngt presenterar sig som Mikkeel Blyymkväst.

Av någon anledning var även tunnelbanan backdrop väldigt ofta. Som någon lite vitsigt sade: falsk marknadsföring av Sverige, ser ju ut som att kollektivtrafiken funkar!

En skarpsynt i gänget noterade dessutom att registreringsskyltarna var fejk. (Fel typsnitt tydligen) Ni förstår vad noggrann man måste vara för att infödingarna, i det här fallet vi, ska köpa konceptet!
Apropå infödingar så är det något som är barnsligt roligt med att se internationella kändisar gå omkring i ens egna hemmamiljöer. Man sitter där i biostolen och bara "titta, titta nu är han på Nytorget, ihihihi".

Så, på det stora hela taget, klart sevärd. Vill påpeka att jag nu jämfört den amerikanska filmen med den svenska filmen. Båda är okej, men ingen av dem klarar riktigt av att leva upp till boken. Den amerikanska versionen får i alla fall tre starka kedjerökta Salander-fimpar av fem möjliga. Inte dåligt. Inte dåligt alls.

Och till sist var jag tvungen att ta med bilden på Rooney Mara som film-Salander och som glamour-Mara. Tänk vad lite smink kan göra. ;)

Strumpa i rumpan någon?

2012-01-07T19:32:00.002+01:00

Måste bara berätta om veckans, kanske livets, konstigaste och pinsammaste ögonblick. Som ni alla vet är det ju crazy-rea överallt. Den allra värsta mellandags-hetsen har däremot lagt sig så nu vågade jag mig också ut för att reka lite i reahyllorna.

Bland annat hittar jag en skoaffär där det är så sjuk rea så jag provar sko efter sko, den ena efter den andra i ett rasande tempo. Höga klackar, låga klackar, stilettklackar, kilklackar, i alla möjliga mönster, färger och modeller. Ni hör ju att det är lite av ett skomässigt aerobics-pass. Det är inte bara jag som tycker det. Bredvid mig har en ganska utmattad tjej satt sig för att vila fötter och nerver.

Så till slut när jag provat skor till utmattningens gräns och är redo att gå så är min ena socka borta. Alltså...min tjocka socka som jag tagit av mig för att testa med en tunn nylonstrumpa istället. Det är lite för kallt för att ta sig hemåt barfota så jag letar som en tok. Under soffan, på soffan ,runt soffan, vid skohyllorna där jag varit. Inget. Den är puts väck. Sjukt förvirrande eftersom jag rört mig i en knapp meters radie; hämtat skor, gått tillbaka till soffan, hämtat en annan sko, gått tillbaka till soffan.

Plötsligt reser sig tjejen som suttit bredvid mig och ska gå. Jag tänker inte så mycket på det, är ju rätt upptagen av strumpmysteriet. Men i ögonvrån ser jag en bekant färg och inser att DET ÄR MIN SOCKA!!!

Hon har alltså satt sig på den och nu hänger den på hennes ena skinka. Jag fick svindel, började må illa, tror att jag kände en hjärtinfarkt komma krypande också. Skulle jag verkligen behöva gå fram till en vilt främmande människa och säga "förlåt, jag förstår att det här verkar jättekonstigt, men, ehm, du har liksom min strumpa på rumpan."

Eller skulle jag inte säga något? Försöka ta den obemärkt? Ännu konstigare att bli upptäckt om man försöker gå omkring med utsträckt arm i stjärthöjd. Herregud...

Nu behövde jag inte ta initiativet. För plötsligt trillade strumpan av tjejens rumpa. Dessvärre noterade tjejen det och tittade på strumpan, på sin kompis, på strumpan. Och då fanns ju inget att förlora, jag gjorde ett snabbt utfall, drog åt mig sockan, gjorde ett svepande steg in bakom en skohylla och försökte försvinna. Dock med en ansiktskulör som bara skulle kunnat kamoufleras i ett hallonbuskage. Slutet ganska gott ändå. De fick ett skratt. Jag fick tillbaka min socka. Tyvärr blev det inga skor. Plötsligt var jag nämligen mycket mer intresserad av att komma hem än av att fynda skor.

Nytt år, nya tag.

2012-01-02T18:24:00.001+01:00

Man är av någon anledning alltid lite seg och trött alldeles i början av året. Samtidigt är man liksom lite hoppfull. Även om livet inte är helt absurt transformerat sen 2011 (i förrgår alltså) så bär det nya året ett löfte om att allt kan hända. Och om själva nyårsafton var nån slags indikation för resten av 2012 borde det här året bli sjukt roligt! Hoppas det blir så. Eller förlåt, jag menar, det SKA bli så! :) Ledordet för 2012 ska vara: roligare!

Gott nytt år!

2011-12-31T14:50:00.003+01:00

Det är bara några timmar kvar av ett fantastiskt och omvälvande 2011. Jag tänkte att jag skulle göra någon slags årsöversikt först men det skulle antagligen ta resten av det här året bokstavligt talat. Hur sammanfattar man ett helt år, när egentligen varje dag i ens liv är en liten novell? Det händer bra saker och mindre bra saker. Det händer stora saker och mindre stora saker. Var och en på sitt sätt ohyggligt viktig i mitt lilla mikro-kosmos.

Jag tror nästa år blir året när jag skriver den lilla novellen om mitt liv varje dag. Och jag tror man bara kan göra det genom att göra saker man egentligen är livrädd för. I år lyckades jag sluta röka. Jag bestämde mig också för att förverkliga min dröm om att bli PT. (Jag är fortfarande livrädd, men lycklig:) De här drömmarna hade inte kunnat bli verkliga om jag inte hade haft massor av människor runt omkring mig som trott, stöttat, peppat och funnits där. Nära och kära är det lyxigaste man kan ha i sitt liv och tack vare all värme har jag vågat mer än jag någonsin trott var möjligt. Mitt nyårslöfte blir därför att våga 2012 också. Varje dag. Då kan man inte bli annat än lycklig i slutändan. Jag önskar dig ett fantastiskt gott nytt år och hoppas du också vågar. Tillsammans klarar vi nämligen av vad som helst!

Jag gjorde det!

2011-12-29T13:40:00.001+01:00

Jag anmälde mig till PT-skolan. Jag är lika lycklig som jag är rädd. Hjärtat bultar som på en liten undulat och händerna darrar av adrenalinpåslag. Våren 2012, bring it on, nu kör vi!

Litet sms, stor lyckokänsla.

2011-12-28T19:02:00.001+01:00

Jag har så mycket fina människor omkring mig. Det är både värmande, glädjande och lyxigt. Och får man så här fina sms kan man ju inte göra annat än ödmjukt torka bort en liten lyckotår.

Mogen-spel

2011-12-27T12:30:00.001+01:00

Kortspel hör julen till lika mycket som risgrynsgröten, kålrotslådan, granen och paketen. Det är bara så. Så, vi skulle börja spela plump när min syster (Ja hon ,den vuxna, som fyllde 35 igår) kastar ur sig att hon aldrig, aldrig, aldrig förlorat. Jag tyckte det lät lite väl bra men jaja, en del har ju sjukt mycket tur i spel. Sen kommer en omgång rätt snabbt där hon inte vinner. Då avslöjar hennes pojkvän hur syster kan ha en sån vinnarhistorik. Hon äter upp bevisen. Jag skojar inte! Tur man är snabb med kameran så jag hann dokumentera min vinst!!

Stort grattis på födelsedagen mina fina syskon!

2011-12-26T09:49:00.001+01:00

Jag kan inte säga att jag var helt övertygad när ni kom till världen. Ni kom mitt i julfirandet så vi tillbringade julen på sjukhus. Inte i ett paketberg som jag var van vid. Ni var pyttesmå. Ni låg i kuvös. Ni gjorde egentligen inget annat än..tja andades.

Jag ville som den stora flicka jag ändå var ge er en chans. Ni gick ju bevisligen inte att leka med, men ni kanske skulle smälta av mina teckningar? Så jag ritade för glatta livet och förväntade mig nån slags reaktion. När den aldrig kom började jag tänka att en kattunge kanske hade varit bättre. Jag bestämde mig för att ta upp ämnet med mina föräldrar när det fanns mer tid. Det är bara det att "tid" inte infann sig. Ni kom hem, ni var två och ni förvandlades snabbt till ett vandrande kaos.

Eftersom mamma och pappa inte verkade ha några tankar på att byta er mot en kattunge var jag tvungen att vänja mig vid er. Till slut mer än vande jag mig. Så här 35 år senare är ni mina bästa vänner, viktigaste medmänniskor och finaste syskon. Jag är så glad att vi inte bytte ut er mot en kattunge. Jag älskar er.

God jul!!!!

2011-12-24T12:39:00.001+01:00

Hoppas ni all får en fin dag med mycket kärlek och julefrid. Julkramar till er alla från Santa Päivi<3

Dan före dan!

2011-12-23T22:06:00.001+01:00

Känner ni pirret? Jag hoppas i så fall att det pirret är mer förväntan än stress. Jag känner i alla fall ett julmysrys i kroppen och har kommit ordentligt i stämning. Ätit kålrotslåda, beundrat gran och bara slappnat av. Just precis nu hör jag pappersrassel eftersom mamma håller på att slå in sista paketen. Jag ska titta en liten stund på tv. Kanske försöka lägga mig tidigt så det blir julafton snabbare. Jag vet att jag är lite barnslig. Det är en av
mina bättre sidor. Mitt vuxna jag är ganska glad för att jag värnar om mitt barnjag. För min inre femåring kan hitta ett litet stänk av jul i nästan alla dagar. Och imorgon ÄR det självaste julafton. En dag både barn-Päivi och vuxen-Päivi älskar.

Julfestvecka.

2011-12-22T16:27:00.001+01:00

Ja, jag tror inte jag behöver säga så mycket mer. Tror rubriken räcker som förklaring till bilderna.

En geografisk bildkavalkad.

2011-12-18T17:44:00.001+01:00

Jag har varit på miniturné söröver i landet. Närmare bestämt i Blekinge, Skåne och Småland. Jag har fotat mig med Ask och Embla i Sölvesborg, med Karl-Oskar i Karlshamn, en familj i Alvesta och gått på röda mattan i Kristianstad. Däremellan har jag hunnit shoppa lite, slappa lite och sightseeinga mycket. Inte illa för en helg va?

En fredag i Blekinge.

2011-12-16T17:15:00.001+01:00

Man shoppar, man äter lunch på Gourmet Grön, (Sjukt bra ställe faktiskt. Har ni nånsin vägarna förbi Karlshamn ät där!) man fikar, man imiterar Karl-Oskar och Kristina, man fikar igen innan middagen. Ja. Det är pretty much en Blekingefredag det.

T-centralen revisited.

2011-12-15T15:30:00.001+01:00

Jag åker till centralen så sällan jag bara kan. Blir någon enstaka gång per år, max. T-centralen är som den värsta, mest överfulla, ryggsäckskånkande och knuffande zombie-håla man kan tänka sig. Brukar ta mig ungefär fem minuter innan jag börjar längta efter sprit, valium och handeldvapen. Och den här gången var inget undantag. Däremot finns det två saker som nästan känns lite trygga mitt i allt kaos. Två saker som består, år efter år. Det ena är killen som säljer bingolotter. Och säger "bingolotter" hela tiden. Det andra är studentrösten som ropar: Blannndaren! Köp blannnndaren.

Nåväl, jag överlevde traumat och sitter tryggt på tåget. Pulsen börjar återgå till normalläge. Tror alltså att det börjar bli läge att gå till bistrovagnen.

Bekämpa det grå, med lite färger ska det gå!

2011-12-14T10:42:00.001+01:00

Jag har bestämt mig för att göra en mycket medveten insats den här vintern. (Nåja, det är ju typ vår, men eftersom månaden heter "december" så kallar jag årstiden för "vinter") Hur som helst: Jag ska verkligen försöka att inte trilla ner i svarta klädträsket. Idag har jag därmed inget annat svart på mig än skorna. Bra för att vara ett första försök tycker jag.

Glad lucia allesammans!

2011-12-13T15:12:00.000+01:00

Luciadagen är magisk på många vis:
Djur kan prata. Kalorier från lussebullar fastnar inte. Pepparkakor gör en snällare än någonsin. Och en himla massa människor kommer att gå omkring med ljuskransar på huvudet. När jag var liten ville jag gärna göra det. Men jag har mörkt hår. Och när jag var liten kunde man inte vara lucia om man hade mörkt hår. Jag fick vara pepparkaka och någon gång även tärna. 2011 är kanske mer magiskt än någonsin för glädjande nog kan man på många ställen se ut hur man vill och ändå lussa. Man kan faktiskt till och med få vara kill-lucia. Den här planeten börjar ju arta sig riktigt bra. Kanske att man ska fira det genom att äta en kalorifri lussebulle.

Viva la revolucion! (Med pricy mascara på)

2011-12-12T12:20:00.001+01:00

Det blev all time besöksrekord på min lilla blogg igår! Det är glädjande i sig, men extra glädjande är att ni var så många, både killar och tjejer, som höll med mig om att objektifieringen gått åt helsike för långt. Tillsammans kan vi nämligen förändra. Vi kan plantera andra värden än de rent utseende-baserade. Grejen är att det här inte på något sätt är ett exklusivt "tjej-problem". Killar har minst lika mycket ångest över sitt utseende, om de är rätt eller fel, om de ska passa in. Kort och gott: Vi lägger obegipligt mycket tid på att passa in i NÅGON ANNANS norm. Ofta är den dessutom helt fiktiv. Vi försöker förtvivlat passa in i en retuscherad bild skapad av branscher som vill tjäna pengar på vår osäkerhet. Det är sorgligt.

Med det sagt tycker jag att sund fåfänga är något helt annat. Jag tycker om att göra mig fin. Jag tycker om att unna mig smink i glamourösa förpackningar. Jag vill gärna se ut som den bästa möjliga versionen av mig själv. Inget fel i det tycker jag. Däremot baseras inte hela min självkänsla och mitt självförtroende på hur mitt skal ser ut. Det baseras på att jag är en hygglig medmänniska, en rätt kul prick, att jag vill väl och att jag försöker se livet som en chans att utvecklas. Hela tiden. Men jag gör det på mina villkor. Inte på grund av vad någon annan bestämt. Lägg gärna tid på att vara fin på utsidan. Men lägg lika mycket tid på att vara fin på insidan. Lägg framför allt tid på att gilla hela dig. Då kommer det bli enklare att gilla dina medmänniskor. Och då kommer den mänskliga evolutionen/revolutionen ta riktig fart. Kanske vågar man till och med börja drömma om världsfred. På riktigt.

P.S Den här mascaran är grym. Jag har gärna på mig den till både fest och revolution. D.S

Halvöppen mun är det nya...enfaldiga.

2011-12-11T16:14:00.001+01:00

Varit en liten sväng på stan och förbryllats lite över hur snarlik all reklam är. Efter ett tag insåg jag även att egentligen ALL reklam riktad till oss tjejer har en sak gemensamt: nämligen modellernas halvöppna gap.

Ska jag helt seriöst bli mer sugen på att köpa en klänning för att nån stirrar på mig med lite fåraktigt utseende? Eller kan det vara så illa att utomhusreklamen egentligen bara vill skapa en subjektivt laddad kn*lldocka? Och att vissa killar då ska vilja köpa kläderna (den minimala mängden som nu finns på bild då) i julklapp till sina flickvänner som med stor glädje och växande åtrå ska hoppa i kläderna och förvandlas till viljelösa våp. Eller?

Det går ju liksom inte att komma från att man ser rätt dum i huvudet ut med gapande mun. Men vad vet jag. Det verkar ju vara skitmodernt nu, så det är säkert bara jag som inte fattar storheten i att låta käken hänga som om man alltid vore redo att hoppa in som flugätare eller regnvatten-cistern.

Jultema på plättlätt sätt.

2011-12-10T12:23:00.001+01:00

Man kan ju bli lite stressad av temafester, men egentligen behöver det inte vara så svårt. Så inför gårdagens festligheter tänkte jag jul. Jag tänkte rött. Jag tog på en röd kofta. Jag tog på rött läppstift. Jultema done.

2009. Fast 2011.

2011-12-09T10:44:00.001+01:00

Jag vet att det verkar som jag blivit besatt av träning. Egentligen har jag nog inte det. Jag frågar mig själv skitofta varför jag väljer bort saker jag egentligen tycker är roligare. Varför i h-vete väljer jag det här, ganska ensamma, träningslivet? När jag skulle kunna hänga med kompisar, shoppa, dricka glammiga drinkar.

Vissa dagar, särskilt när kroppen redan gör ont, är det djävulskt svårt att välja träning istället för ca 100000000 andra, roligare saker. Så ibland måste man påminna sig själv om vad man håller på med. Ge sig själv motivationen att orka lite, lite till. En sådan motiverare kan t.ex vara att få på sig ett par brallor som hängt i garderoben sedan 2009. Får nog bli en vända på löpbandet så fort lyckotårarna torkat.

En allmänt bra dag.

2011-12-07T14:20:00.001+01:00

När en lussedinosaurie med lite överdimensionerade ögon ligger och väntar på en på kontoret på morgonen, då kan dagen liksom inte bli annat än bra.

Marakech-ett vackert, vänligt kaos

2011-12-05T12:21:00.001+01:00

Det är svårt att sammanfatta Marakech på några få meningar. Det skulle antagligen gå att få ihop en bok i Shantaram-tjocklek om den staden. Ni slipper dock det:) Marakech är lukternas stad. Man blev ömsom överrumplad av underbara kryddofter, ömsom åsnekiss. Marakech är också ljudens stad. I gryningen väcks man av böneutrop, resten av dagarna är fyllda med människors prat, barnens lek i gränder, ormtjusartrumpeter, torghandlartrummor, katters jamande, åsnors skriande och mopeders tutande. Det är kort och gott livligt. Ja, det är kaos, inte minst i soukerna så klart, men det är också vänligt, nästan lite försynt.

Låter det motstridigt? Det är det. På samma sätt som man ena dagen äter på ett litet hål i väggen och själv är det exotiska inslaget, för att nästa dag sitta på en lyxig skybar med Atlasbergen som bakgrund. Marakech är tusen och en smaker. Allt passar inte alla, men alla kan nog hitta något som passar. Yalla, åk dit, tror du kommer älska det!

Jag är en postergirl.

2011-12-03T09:15:00.001+01:00

Bilden tagen för ca 6 kilo sedan men ändå. Nu kan jag lägga till postergirl på CV:t. ;-)

Semestertider i moderna tider

2011-11-26T14:32:00.001+01:00

Nu sitter jag här på ett plan. Om lite drygt 4 timmar kommer jag vara i en annan värld. En orientalisk, varm värld med sand mellan tårna, kryddiga dofter i luften och sol i sinnet. Tror att resan kommer gå extra fort eftersom flygbolaget bjuder på gratis wifi. Mellan luftgropar och flygdrinkar kan jag alltså döda tid genom att surfa, wordfeuda, och läsa på lite om semestermålet. Avkoppling med uppkoppling. Precis som en modern semester ska vara.

Man måste ju sko sig även på vintern!

2011-11-25T20:02:00.001+01:00

Att vädret är som grått slem är ingen ursäkt för att slappa ihop klädmässigt! Tvärtom, är det någon årstid man behöver pigga upp sig själv är det nu. Så jag har unnat mig ett par vinterkängor som både är varma och utrustade med klatschiga detaljer. Jag håller stenhårt fast vid mottot att vintern bara blir grå om vi låter den bli det. Så med några ärtigt röda skodetaljer har jag färglagt lite av min tillvaro. Och om jag får säga det själv så sitter de rätt bra på mina numera löpbandstrimmade vader.

Kulörta problem.

2011-11-25T09:33:00.001+01:00

Jag ska om inte alltför länge åka iväg till sol. Värme. Kortärmat. Barbent. Hade jag tänkt. Sol och värme finns det säkert, men mina nya hobbies kettlebells, burpees och boxning ger vissa bieffekter. Jag är liksom rätt kulört från topp till tå. Och blålilagröngult passar nästan inte till nånting. Jag måste försöka hitta en sval sparkdräkt och komma på ett sätt att se cool ut i den.

Bleckan på bilden är för övrigt syrran skyldig till. Mycket uppdämd barndomsilska i den yxsparken;-)

Dagens bildgåta

2011-11-23T12:19:00.001+01:00

Vet ni vad det finns två av på bilden? Nyckelben!
Vet ni vad det inte finns två av? Hakor!

Äntligen! Det ska jag fira med ett träningspass!

Det går bättre och bättre varje dag.

2011-11-22T15:04:00.001+01:00

Jag är faktiskt sjukt glad på bilden. Det är bara det att det inte syns för jag orkar inte använda en enda muskel i ansiktet. Jag har nämligen precis sprungit 8 kilometer och är illröd, svettig och slut. Och så glad då. Jag hade nog inte trott att jag skulle springa så långt någonsin. Jag började mest testa lite, för att bli av med rastlöshet i samband med att jag slutade röka. Och nu är jag här. Från rökare till löpare på mindre än två månader. Det är banne mig stort. Klart man känner sig glad då.:)

Fina fotografiska, personbästa och skärgårdsmys.

2011-11-21T11:44:00.001+01:00

Ja, det går att knö in rätt mycket på en helg ändå. I fredags var jag på fotografiska och tittade på den underbara Brandt-utställningen. Jag är tokig i djur, men det är en superfin utställning rent fototekniskt också. I lördags bestämde jag mig för att äntligen försöka mig på löpning en timme i sträck. Drygt 8 svettiga km blev det. Inte skitsnabbt, men bra nog som början. Resten av helgen har innehållit skärdgårdsmys med massor av god mat. Farligt mycket god mat. :) Så när det var dags för vägning imorse var jag rätt nervös. Resultat? Ett och ett halvt kilo lättare!! Det här är en finfin måndag:)

Novemberhimmel eller sommarskyar?

2011-11-17T10:39:00.001+01:00

Den här bilden är tagen idag, 17 november. Molnen är sommarlätta, himlen förväntansfullt vårblå. Hade det inte varit vantkallt hade man lätt kunnat tro att naturen bara valt att hoppa över hela vintern och börjat om på vår igen. Fortsätter vintern så här, kommer det bli lätt att hålla humöret uppe. Dock har jag laddat upp med solsken på burk för säkerhets skull. Jag har kort och gott bunkrat med D-vitamin. Har du minsta lilla anlag för att bli lite låg eller trött den här årstiden så köp, köp, köp. Det är mitt absolut hetaste vintertips.

Och nej, jag är inte sponsrad av något vitaminmärke tro det eller ej, men bara känslan av att inte behöva vara trött dygnet runt fram till mars är värd varenda krona. Sol ute eller inne, bara man får ha sol i sinne.

Hälsomässa och Best of the best!

2011-11-15T10:04:00.001+01:00

Det är inte varje fredag man går och lägger sig strax efter nio på kvällen. Men en gång per år händer det. Och det är under Best of the best-helgen när man får träna för några av Sveriges absolut bästa instruktörer i alla möjliga kategorier. Det är sammanlagt 6 pass på en dag och även om man inte kör allt behöver man både en god natts sömn och all energi man kan uppbåda. Tro mig. Det är precis lika utmattande som det är roligt. Man går mest omkring med rött nylle och svettas men är lycklig, lycklig, lycklig. Helt underbart. Bäst i år var Jennie från Bounce. Den tjejen är helt fantastisk. Duktig, rolig och bara inspirerande.

Sedan i samband med Best of the best pågår ju även hälsomässan. Jag brukar tycka det är värt att kika in där för att köpa lite vitaminer eller kanske snygga nya träningskläder. I år var hälsomässan mer, well...alternativ än vanligt. I ena änden såldes det ena "magiska" mumbojumbo-pulvret efter det andra. Och i andra änden pågick SM i poledancing och mitt i allt var det ett stort technodunkande, dildosäljande tält. Jag vet inte jag. Jag saknar nog träningskläderna jag.

För er som inte vet så är Jennie en superliten, nätt person. Jag är rätt glad för att jag inte ser ut som kolossen på Rhodos bredvid åtminstone...

Jag efter två pass. Den här färgen höll i sig hela dagen. Kallar den träningsrosa.

Barnen tyckte farbrorn med de små shortsen var duktig som snurrade runt runt på pinnen.

Breakfast at Bukowskis

2011-11-11T11:20:00.001+01:00

Att inleda dagen med att titta på märkliga ting är fantastiskt inspirerande. Och förbryllande. Och tankeväckande. Ibland rent av skrämmande. Oavsett vad man får se så väcker det någon slags reaktion. Och det i sin tur gör ju att man vaknar till liv. Och det är ju bra. Ha en härlig fredag allesammans! :)

Men med det färgstarka får man också självförtroende.

2011-11-10T17:46:00.001+01:00

Så. Varför utsätter man sig själv för träning som är så hård att man vill kräkas, gråta, nita sin PT eller alltihop samtidigt...? Enkelt. Man får en energi som inte är av den här världen. Man känner sig lite oövervinnerlig. Lite " har jag tagit mig genom det här überjävliga och överlevt så klarar jag allt"-mode.

Man får också en självkänsla som gör att man kan ta på sig ett rätt tajt fodral fast man inte väger 40 kilo och känna sig rätt nöjd med det. Den här utstyrseln var med mig på både Gondolen och en fantastisk fest. (Tack tack, tack fina Jessica, det var sjukt roligt!!!:) Och jag kände mig nog faktiskt precis så fin som flinet antyder. Dessutom toppade jag alltihop med ett knallrött läppstift. För säkerhets skull ifall nu någon skulle ha missat mig annars menar jag:)

Träning gör en färgstark!

2011-11-10T17:34:00.003+01:00

Så här ser t.ex ett par burpee-ben ut. Ni ser att vänsterknä ser ilsket ut va..? Alltså inte bara ilsket som i skadat, utan det är verkligen ett ilsket nylle. Tror mina knän försöker säga åt mig att lägga av. Samtidigt så ser det ju ut som att högerknät ler lite. Det är liksom lite dubbla budskap. Jag vet i alla fall att jag inte tänker göra några burpees idag. Jag tänker faktiskt inte träna ett skit idag. Jag ska unna mig en dag av sitta i soffan och stirra rakt fram tills jag vill sova och förflyttar mig till sängen. Känns som en bra plan.

Det stora grå.

2011-11-04T09:41:00.002+01:00

Ja vänner. Nu börjar det. Det stora grå. Det är nu det gäller att plocka fram sina humorreserver och de starka nerverna. Det är nu det gäller att planera in mycket roligt att se fram emot. Det är nu det gäller att inte låta sig knäckas av den gråa filten, utan ta emot den. Ignorera den om man kan, men framför allt se till att ens eget liv är allt annat än grått. Då kommer det säga vips så är det plötsligt jul igen. Och den är förhoppningsvis vit.

Jag log mot en man i november.

2011-11-02T12:06:00.000+01:00

Jag har precis varit ute och powerwalkat ute i det tjocka grå som i folkmun kallas svensk höst. Härligt och uppfriskande men folk har verkligen börjat kuvas under vädret nu. Den så kända novembernacken har börjat plantera sig neråt i kroppen och inom ett par veckor skulle jag tro att man åker på däng om man ser lite glad ut och/eller råkar titta på någon. Nu infaller nämligen årstiden som skiljer oss skandinaver från hela resten av världen. Vi går mentalt i ide. Vi gör allt vi ska , men med någon slags halv-vilja i väntan på...ja bättre tider.

Jag är inne i en träningsvåg just nu och är så endorfinpumpad att jag ler mest hela tiden. Ibland råkar någon medmänniska komma i vägen för det leendet. Och det är när man får det där brinnande Mordor-ögat som man inser att ska man se glad ut får man fan göra det i smyg. Annars kan det sluta illa. Det skulle kunna bli upptakten till en otäck kriminalroman. Känner att jag till och med har titeln klar: "Jag log mot en man i november".

PT och exorcist är nog samma sak.

2011-11-01T11:17:00.000+01:00

Jag tror att en PT och en exorcist är ungefär samma sak. Båda sysslar i alla fall med någon slags demonutdrivning för annars skulle det fasen inte göra så ont. En PT skriker lika mycket, plågar lika mycket och lever om lika mycket som en exorcist. Jag får med jämna mellanrum lust att skrika lika fina saker som barnet i Exorcisten. Och på ren ilska vrida huvudet 360 grader eller gå spindelgång i trappor.

Ja, varför utsätter man sig för det här kan man ju undra. Just den här hösten är en stor anledning att enda gången jag inte tänker på cigaretter är när jag tränar. Faktiskt. Det har gått drygt en månad nu och visst blir det lättare för varje dag som går. Men det gnager ändå där i bakhuvudet. Utom som sagt när jag tränar. Då har jag fullt upp med att överleva.

En annan anledning är endorfinerna. Man får såna endorfinkickar efter ett hårt pass att det mycket väl kan vara mer beroendeframkallande än nikotin.

Och den bästa bonuseffekten är så klart att man får resultat fort! Jag har gått ner över 2 kg sedan förra veckan(!) Det kan ju faktiskt vara värt ett och annat blåmärke och lite exorcism-skrik. Jag kallar projektet: Från fet till het. Fortsätter det i den här takten kan jag nog ha nått min målvikt i mitten på december. Och då govänner, blir det bildbevis! Håll tummarna för att jag ska orka hålla i. Helt lätt är det nämligen inte.

Så jag målar. Också.

2011-10-25T10:55:00.000+01:00

Hösten 2011 visar sig gå väldigt mycket i bildens tecken. Och det är så fantastiskt, sinnessjukt roligt så jag vill bara måla och fotografera mer och mer och mer och mer. Jag drömmer om en ny kamera. Jag vill skaffa ateljé. Jag vill åka på konstresa och bara måla dagarna i ända. Jag har liksom nya motiv färdiga i huvudet som "bara" behöver hamna på duk. Det är nog så nära man kan komma den där härliga känslan man hade när man var barn. Ni vet, den där känslan när man är sprängfylld av entusiasm och skaparglädje och bara "gör" för att det känns roligt och rätt. Inte med någon tanke på att det skulle kunna vara fult eller fel eller dåligt. Precis så känns både mitt målande och fotograferande. Jag gör bara. Och jag har så sjukt roligt hela tiden!

Det är dessutom rätt häftigt att man kan upptäcka nya sidor hos sig själv genom hela livet. Jag som alltid tänkt att jag är 100% text- och bokstavsmänniska går nu omkring och ser allt i bilder. Bilder som i och för sig är små berättelser. Det ena utesluter ju inte det andra på något sätt. Så med mina penslar, min kameralins och mina pennor skapar jag nya berättelser sedda ur nya vinklar. Prova något nytt du också i höst. Jag lovar, det är fantastiskt bra för både hjärta och hjärna!

Aeropressad gofika

2011-10-24T10:19:00.001+01:00

När man bor i Stockholm där det finns ett café eller två i nästan varje gathörn så tror man gärna att man testat allt i kaffeväg. Jag trodde det i alla fall. Jag är kanske inte kaffekonnässör, men jag är åtminstone kaffekräsen och har nog trott att jag provat "allt" vid det här laget. Men se där hade jag fel. Alldeles underbart, härligt fel. I förra veckan testade jag aeropressat kaffe. Hade aldrig hört talas om det förut. Tyckte kanske till och med att det verkade lite pretto och lite onödigt. Men herregud, jag visste inte att det kunde vara sådan skillnad på kaffe och kaffe!!

Bara att se kaffet bli aeropressat var en liten upplevelse i sig. På något sätt gör lufttrycket att kaffet frigör fler aromer så att man får ut inte bara optimal kaffestyrka utan även fler smakdimensioner på kaffet. För någon vecka sedan hade jag antagligen fnittrat lite, kallat det kaffesnobberi. Nu när jag testat kan jag bara säga att jag är frälst. Vem hade kunnat ana att ett kaffe kan ha så många nyanser. Just det här kaffet testade jag hos Johan & Nyström på Swedenborgsgatan. Väl värt ett besök, deras skylt ljuger inte. Jag lovar.

(Tack till Josef för grymt cafétips och till Per, Lotta och Josef för trevligt sällskap! :-)

Min finaste höstbild.

2011-10-22T11:42:00.005+01:00

Tänk, några dagar efter att jag tog den här bilden hittar jag en tävling där man kan vinna en skrivare genom att blogga upp sin finaste höstbild. Jag behöver en skrivare. Det måste ju betyda något så självklart ställer jag upp i tävlingen. Det här är då min finaste höstbild. Ingen ska säga att hösten är grå!:-)

Tävla du med vet jag! Adressen är: http://kandy.se/2011/october/tavling-vinn-en-fotoskrivare.html och det är tonerlagret som bidrar med den generösa vinsten.

Livet med nya, rökfria ögon.

2011-10-18T11:17:00.005+01:00

Det finns faktiskt saker som har fått en större del i mitt liv som en direkt effekt av att cigaretterna försvann. Till exempel fotografering. Jag har aldrig trott mig vara särskilt bra på det, snarare har jag nog tänkt på mig själv som semikass. Däremot var fotograferandet ett enkelt sätt att hålla hjärna och händer sysselsatta medan jag koncentrerade mig på att inte tänka på cigaretter. Alls. Det fantastiska är att det resulterat i att jag nu ser bilder, frysta händelser och små konstverk överallt och i allt. En noppig tröja. En smutsig kaffekopp. Eller som här, i tre löv som naturen arrangerat så här fint (alltså inte jag:) vid ett övergångsställe.

Det är rätt häftigt att börja känna att jag inte förlorat något, utan fått något helt nytt. Tänk att min identitet kan innehålla lite fotograf istället för rökare. Ganska häftigt.

Det som är lite jobbigt är att jag nu börjat tråna efter en bra kamera, istället för att bara ta bilder med telefonen. Jultomten, om du läser här, skulle jag inte direkt spotta på en digital kompaktkamera. Så vet du det.

Bilden är ett bidrag till flickr-gruppen Fotosöndag och jag kallar den för "naturens trafikljus"

Trappan- världens äldsta och roligaste skämt.

2011-10-17T14:09:00.004+01:00

Trappan är antagligen ett av de äldsta skämten i världen. Skulle inte förvåna mig om våra förfäder låtsades gå ner för en slänt när de stod bakom nån nyligen nerslagen brontosaurus. Och så skrattade de gott över en bit brontoben. Inget har ändrats. Vi står vid ett piano istället för en dinosaurie, men i övrigt är humorn i stort sett exakt den samma

(Klicka på rubriken för att se klippet. Den här brontobloggen tillåter inte att man lägger upp video men länkning går bra. Hej old school....)

Brittan- ikon eller sorglig föredetting?

2011-10-17T13:22:00.000+01:00

Ja, igår var jag och såg Britney Spears i Globen. Vi fick nåt infall tidigare i år och bokade biljetter. Vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Recensionerna pratade om en knubbig, lat robot. Resten har ju media fyllt i. Hon har rakat av sig håret, freakat ur fler gånger än någon kan hålla räkningen på och nånstans mitt i allt försökt vara människa och mamma också. Så, ja, jag kanske är så cynisk att jag litegrand ville se "freaket". Samtidigt är hon en ikon för väldigt många fortfarande. Globen var långt ifrån fullsatt men det var alldeles tillräckligt mycket folk för att överlyckliga 12-åringar med jämna mellanrum dränkte hennes föreställning med skrik. Och bländade scenen med mobilblänk.

Det är möjligt att Brittan var lite slö ibland, jag saknade kanske någon slags glöd (det kändes emellanåt som att hon verkligen bara gjorde ett jobb) Jag tror faktiskt småtjejerna lyckades ge henne den kärlek hon behövde för mot slutet var det som att Brittan kom in i någon slags andra andning och dansade loss ordentligt och såg ut att ha....ja, roligt. Och det är väl inte så konstigt att man får mer kärlek om man ger kärlek. Egentligen. Så även om jag inte är ett fan, så ska man inte underskatta vad hon betyder för väldigt många. Och om hon fick ett halvt globen att sjunga allsång och vara i sjunde himlen ett tag, så är väl det bra. Hon fick helt enkelt en massa tjejer att må bra och det kan inte vara något dåligt. Så Britney det blir nog 3 starka oops av 5 från mig. Fråga vem som helst av småtjejerna så får du antagligen bra mycket mer än så.

Chokladfestival, en sockerhög upplevelse.

2011-10-16T10:41:00.000+01:00

Med lite dregel i mungipan och pupiller kolsvarta och gigantiska av förväntan klev jag in på Nordiska museet igår. Och det säger jag att när man kliver in i en gigantisk lokal som är fullsmäckad med godis så är det som att få alla barndomens godisdrömmar besannade på en gång. Och när det erbjuds gratis smakprover vart man än vänder sig så vinner den inre 5-åringen lätt över ens vuxna jag. Först tänker man förnuftigt "åh, jag borde inte provsmaka så mycket, jag kommer bli stissig och få ont i magen".

Men 5-åringen knockar bort såna åsikter och säger "undan käring, det här är ju som lördagsgodis,födelsedag och julafton samtidigt. Jag ska prova ALLT." Och så går man bärsärkagång. Och så får man ont i magen. Och så blir man så hög att man nästan exorcisthjular hem. Men gud vad härligt det var. Magiskt, ljuvligt och alldeles, alldeles underbart.

(Psst. Pilutta dig, gammtant, jag tänker göra om det nästa år. Så det så. Mvh, Päivi 5 år.)

Finns det nåt roligt i Johanneshov...?

2011-10-13T09:35:00.003+01:00

Lite spännande det här med Facebook places. Jag tog bilden ungefär i höjd med HM på Drottninggatan mitt i city. Det tolkar Facebook som Johanneshov. Istället för att tänka att det är åt helvete fel, tänker jag att det kanske finns något roligt i Johanneshov som Facebook vill informera mig om. Ta mig 17 om jag inte ska ta och åka och spana in stället i helgen. Finns det något jag inte får missa om jag åker dit....?

En helt vanlig sms-konversation med min PT.

2011-10-12T09:54:00.003+01:00

Sommardagen 11 oktober 2011

2011-10-11T13:43:00.000+01:00

Vilken dag! Solen skiner. Vattnet glittrar. Luften doftar underbart. Det är fortfarande lite sensommar i luften vilket märks inte minst på de fulla uteserveringarna och de välbesökta parkerna. Och det är den elfte oktober. Det må vara ett klyschigt uttryck men sådana här dagar är verkligen balsam för själen. D-vitaminladdad balsam. Och det bästa av allt är att vi inte heller hunnit krypa in i våra vinterjackor, eller böja våra ryggar för vågrätt regn. Man kan alltså fortfarande få ögonkontakt med människor som inte ser ut att vilja slita av en armen och döda en med den. Bara det förhöjer vilken dag som helst. Hoppas, hoppas vi får några sådana här till. Då tror jag D-vitaminlagren är tillräckligt laddade för att räcka hela vintern!

Igår var det lill-lördag med elddop.

2011-10-06T09:42:00.000+01:00

Igår var det en somrig, vacker onsdag. Jag och en kompis bestämde att vi skulle gå ut och äta lite mat och dricka lite vin. Alla andra dagar hade det bara varit trevligt. Trevligt, mysigt och roligt. Men nu infann sig också ett pirr. Ett pirr som faktiskt liknade ångest litegrand. Det var nämligen första gången jag skulle försöka mig på att dricka vin och INTE röka. Kommer jag totalt bryta ihop och ställa mig upp och gallskrika? Kommer jag försöka strypa servitriserna? Kommer jag liksom förvandlas till Rovdjuret och bara morra åt alla. Kort och gott: Kan man överhuvudtaget dricka vin och o-röka? Är det fysiskt möjligt?

Tro´t eller ej, det visade sig vara möjligt i allra högsta grad! Jag varken skrek eller bröt ihop. Jag bara njöt av en trevlig kväll där jag inte behövde lämna bordet för att gå ut och hänga. På det sättet fyller rökförbudet på krogen sin funktion perfekt! För det enda jag behövde göra var att aktivt inte göra...någonting. Bara låta bli att lämna det trevliga sällskapet. Låta bli att gå utanför krogen. Låta bli att tänka på det. Och efter ett tag gick det alldeles utmärkt. Det gick utmärkt att dricka vin och inte röka! Och det var inte ens särskilt svårt! Jag klarade alltså ett slags elddop redan efter ynka fyra dagar. Jag börjar tro att det kanske kan gå vägen det här. Det ska jag fira med en vända på löpbandet. Fokus nu, Päivi, fokus. Nu är det uppåt, framåt som gäller. I am winning!

36 timmar senare.

2011-10-03T11:01:00.000+01:00

Nu har jag varit rökfri i ganska exakt 36 timmar. Ett och ett halvt dygn alltså. Natten till söndagen, ca 23.52 rökte jag senast. Känns än så länge ganska bra. Jag känner mig inte så grinig. Jag känner mig inte rastlös. Jag känner mig faktiskt inte så röksugen ens. Däremot fattar jag att cigaretterna är mer knutna till en del tillfällen än andra. Tillbringa en måndag framför datorskärmen är ingen match jämfört med nästa tillfälle man ska dricka ett glas vin till exempel. Jag har nog inget bättre sätt att hantera det på annat än att "låta bli" ett tillfälle i taget. Imorse orökte jag till kaffet. Jag orökte på vägen till kontoret. Och jag har förmiddags-orökt. Nu får jag bara fortsätta tänka så tills det kommer en vacker dag när jag helt enkelt bara låter bli, utan att tänka på det. Jag hoppas den dagen kommer snart. Fotograferade min lilla ritual där jag "bröt" en lång men ohälsosam relation.

Jag har börjat rikta in mig på naturfotografi.

2011-10-02T14:05:00.003+01:00

Närheten till naturen. Symbiosen med skogen. Kärleken till kreaturen. Den totala kontakten med guds skapelse. Det är så äkta på något vis. Skrämmande ibland, men ack så storslaget.

Mitt höstiga artistnamn.

2011-09-30T12:16:00.001+01:00

En märklig grej jag upptäckt hos mig själv är att jag gör saker baserat på tidpunkt, mer än på hur det verligen är. Luddigt? Ja jag förstår det, men ett konkret exempel är att jag hela somrarna har solglasögon med mig på något sätt. Till och med den allra skuggigaste,regnigaste, superpissigaste julidag så har jag solglasögon. Kanske inte på mig, men åtminstone med mig. Hela tiden. 24/7.

Sedan bara för att almanackan säger "ja, hör du min kära svennebanan, nu är det september, det är en höstmånad. Hör du det, det är en höstmånad." Ja då slutar jag ha med mig solglasögon. Det är inte ens något jag tänker på, det bara...blir så. Mycket mystiskt. Min hjärna plockar alltså ner informationen om att "ta med solglasögon" i någon slags sub-mapp som inte ska öppnas förrän framåt maj igen. Jäkla märkligt det där.
Särskilt som det är helt fel också. Idag (den sista september) gassar solen från en klarblå himmel, det är 22(!) grader varmt och är det nåt som är fel så är det min feta svarta jacka. Om jag på nåt sätt skulle skaffa mig ett alter ego eller artistnamn skulle jag inte behöva sitta i skogen ett dygn och få kontakt med andar som presenterade mitt innersta väsen. Jag behöver bara gå förbi närmaste skyltfönster så är namnet klart. Mitt namn skola vara "Hon-som-glömde-solglasögonen-hemma-skall-nu-heta-kisande-käringen". Amen.

Sommar, sommar, s....eptember?

2011-09-29T13:53:00.000+01:00

Helt sjukt, men det är faktiskt sommar fortfarande! Det roliga är att det i övermorgon är oktober till och med och det känns som i mitten på augusti ungefär. I alla fall i solen. Sedan finns det självklart lite höstiga inslag också. Som på uteserveringarna där man ser en salig blandning av folk. En del har tagit fram skinnpajen, trendiga halsduken och till och med handskarna(!) Andra försöker suga ut de allra sista sommardropparna av sitt trendiga acne-linne och vintage-shortsen. Andra lite höstsomriga fenomen är att man går och kisar mot solen och plötsligt trillar det ner en kastanj i huvudet. Och man svettas av värmen samtidigt som man småhalkar på röda och gula löv. Det är liksom både höst och sommar. Det är helt enkelt hömmar. Jag gillar den. Det är bra att få lite av varje. Länge leve hömmarn!

Tragikomisk utveckling....

2011-09-28T10:35:00.002+01:00

Rolig men också lite läskig bild när man tänker efter. För den stämmer bättre än man egentligen vill veta om. Datorer, telefoner, skärmar och egentligen all teknik blir mindre, plattare, tunnare. Men vi människor...vad blir vi....?

Tisdagstankar

2011-09-27T11:24:00.000+01:00

Nu är det alltså tisdag och jag är fortfarande lite förkyld. Alternativt så är jag förkyld igen. Efter att ha blivit så uttråkad förra veckan att jag faktiskt pratade med min enda blomma, Harry, kände jag att jag började balansera på en hårfin gräns mellan excentrisk och fulblodsdåre. Så på fredagkvällen bestämde jag att jag nog behövde ta en paus från blomman och träffa andra arter. Till exempel människor. Så vi gick ut och åt och drack och drack och åt och sen så gick det ju...så där. Vinet är utbytt mot svartskäggets mixtur och rouget är utbytt mot en rinnande röd kran. Tror ändå det var värt det. För jag pratar lite mindre med blomman nu.

Om jag skulle ta och ringa en musikproducent?

2011-09-23T08:52:00.005+01:00

Ja, jag är lite förkyld och lite uttråkad och så råkade jag zappa förbi MTV där de spelade den här loca-videon (som vanligt) Jag har gjort en svensk cover, tror ni den kan bli en hit...?

Hela dan, hela natten

Vafan?!

När jag kom till Spanien och såg folk festa.

Jag tänkte: vafan?!

Hela dan, hela natten

Lefe festen, lefe natten, lefe alla DJ´s.

Jag kunde inte tro vad jag levde,

så jag ringde min kompis Johnny.

Och jag sade till honom: folk här är inte kloka, vafan.

Ni kan lyssna på originalet här så ni kan jämföra min tolkning med något:

http://www.mtv.se/musik/artister/sak-noel/videor/loca-people-what-the-fk-678937/

Tvära kast på Fotografiska.

2011-09-22T08:41:00.004+01:00

Hjälp, nu har det nästan gått en vecka igen. Vad är grejen med att tiden snurrar snabbare ju äldre man blir? Borde det inte vara tvärtom? Att ju äldre man blir desto långsammare går det så att den tid man har räcker extra-länge?

I alla fall, det kan ju också vara så att tiden går fort för att det händer så mycket roligt. För det gör det. Hela den gångna veckan har varit laddad med dans, målning,träffar med personlig tränare, fin födelsedagsfest hos Tilda och så hann jag dessutom klämma in ett besök på Fotografiska. Jag ville mest se Liu Bolin, känd som den "osynliga mannen". Kolla bilden här nedan så kommer ni förstå varför. Hans grej är helt enkelt att måla och kamouflera in sig själv i sina verk. Fantastiskt! Som bonus fick jag med två utställningar jag inte visste gick fortfarande; nordiska Chanel-modeller genom tiderna och så Robert Mapplethorpes fotografier. Så på tre våningar gick jag alltså från osynliga mannen, till synliga kvinnorna till mannen som fotograferar jättepenisar. Min stackars hjärna försökte hänga med så gott det gick, men det är bara att erkänna att jag var mentalt mör efteråt. Men bra, det var det!

Fredag, fredag, fredag!

2011-09-16T11:43:00.003+01:00

Och vilken fredag sen! Inledde dagen med ett träningspass ute på Djurgården. Har precis ätit lite lunch på balkongen. (Ja, på balkongen!! Och det är den 16e september. Ganska häftigt ändå.) Jag känner mig helladdad så nu ska jag bara ta en snabb kaffe och bege mig ut i solen igen. Kanske shoppar jag lite, kanske promenerar jag bara. Jag får se, jag får överraska mig själv.:) Det enda jag vet är att jag just nu är på så bra humör så frågan är om jag eller solen strålar mest. Ha en härlig fredag kompisar!

Tanssen-tisdag!

2011-09-14T09:07:00.005+01:00

Målandet är en av de härliga ljusglimtarna i höst, en annan är att jag börjat dansa. Igen. Efter en alldeles för lång paus kände jag att det ryckte så mycket i dansnerven att det bara var att ge sig och börja igen. Det blev orientaliskt, det blev skaka höfter och rumpa, det blev tisdagsfest, hela hösten lång! Kanske, kanske (om jag orkar träna tillräckligt hårt) kommer höstens dansträning resultera i en föreställning. Men det återstår att se. Till att börja med ska jag bara snurra, skaka, virvla, dansa. Och ha fruktansvärt roligt!:-)

(Okej, jag dansar inte på den här bilden. Jag larvar mig med handduk på huvudet, men det var det närmaste en dansbild jag hade:)

Målarmåndag!

2011-09-14T08:37:00.003+01:00

Det finns ett uttryck som säger att man ska göra saker man egentligen inte törs så ofta som möjligt. Jag försöker leva efter den devisen litegrand i alla fall. Jag är ingen adrenalin-knarkare så jag hoppar inte från byggnader eller försöker leka bergsget i stan, men jag försöker absolut utmana mig själv mentalt så ofta jag kan.

Till exempel ritade och målade jag ganska mycket när jag var liten, men har egentligen inte gjort det alls som vuxen. Vet inte riktigt varför, men misstänker att man i sin unga osäkerhet inte tyckte det blev tillräckligt "fint". Fast det är ju inte alls det som är poängen. Jag målar för MIG och vad någon annan tycker är egentligen rätt ointressant. Det handlar mer om meditation än prestation. Till slut bestämde jag mig här på sensommaren för att anmäla mig till en kurs i att teckna och måla och i måndags var första tillfället. Och herregud vad roligt det var! Alltså, det var mer än roligt, det var helt fantastiskt. Kurspassen är mellan 18.00-21.00. Det är helt enkelt ganska långa sittningar, men tiden bara flög iväg. Det kändes som jag bara tog fram block, kluddade lite och vips så var lektionen över. Älskar att jag kommer få vara med om det här varje måndag, hela hösten. Då kommer höstvintern också säga vips så är det plötsligt vår igen!

Den elfte september.

2011-09-11T12:12:00.002+01:00

Elfte september, har sedan 10 år tillbaka en sorglig innebörd för oss alla. Det står för en dag när världens oskuld försvann och nästan ogreppbar ondska drabbade oss alla. Nu när tv visat flygplanen om och om igen är det självklart att det gör ont i hjärtat. Det kommer antagligen för alltid vara en dag förknippad med sorg. Men vet ni hur man råder bot på det? Genom godhet och kärlek. Var därför lite extra snäll mot någon i din omgivning idag. Och var det imorgon också. Och fortsätt vara det varje dag. Tänk på att det alltid är viktigare att fira kärleken än att sörja ondskan. För mig kommer den här dagen därför alltid vara mer förknippad med att mina älskade mamma fyller år än att några galningar flög in i ett par byggnader. Grattis på födelsedagen, min älskade mamma, du är bäst!

Jävla internet.

2011-09-07T11:55:00.004+01:00

När hösten kommer brukar jag alltid få ett behov av att testa något nytt. (Precis som resten av Sverige antar jag.) I takt med att solstrålarna försvinner och uteserveringarna stänger inser man att man behöver något som tar en genom hösten och vintern. Jag har egentligen inte något emot höst och vinter, men man behöver anstränga sig lite extra för att få till de där ljusglimtarna som solen inte längre står för. Så här har jag varit så länge jag kan minnas. Bläddrat i kurskataloger och ringat in små mystiska kurser, drömt mig bort, längtat till kursstart. Grejen är bara att internet, det jävla internet, gjort allt för enkelt. Satt lite småuttråkad efter semestrarna, slösurfade, klickade lite här, klickade lite där. Och plötsligt går det upp för mig vad jag gjort. Det här ska jag ägna min höst åt:

- Gå hos PT
- Gå kurs i orientalisk dans
- Gå kurs hos Bukowskis
- Gå kurs i akryl- och oljemålning
- Köra crossfit
- Skriva på bok

Jag kan eventuellt (eventuellt) ha tagit i lite väl mycket. Får försöka låta bli att drabbas av hobbystress och se fram emot en galet rolig höst/vinter. Ska bara sätta mig och andas lite först.

Tanssi-tisdag!

2011-09-06T10:54:00.003+01:00

Sitter framför datorskärmen och känner ett litet pirr av nervositet. Ikväll ska jag nämligen efter ett dansuppehåll på, tja, 4-5 år, kasta mig in i den orientaliska dansvärlden igen. Så för att ladda sitter jag och kollar på dansklipp för den stilen jag ska köra hela denna termin. Tänkte att jag skulle blir peppad och extrataggad. Men jag hittar så mycket snygg dans så jag snarare blir mer och mer nervös. Men hej, man ska ju göra saker som är lite läskiga, det är så man känner att man lever. Misstänker att min gamnacke och cykelrygg som mest sitter framför en datorskärm kommer tala om för mig i varenda atom att jag lever imorgon.

Så här är tanken att det ska se ut. Önska mig lycka till. Gudarna ska veta att jag behöver både lyckönskningar och liniment.

Jag är vegetarian.

2011-09-05T10:21:00.000+01:00

Det HÄR däremot är en fin bild.

2011-09-02T10:42:00.003+01:00

Jag kom på varför jag tycker de där "modellbilderna" på mig inte känns helt...klockrena. De är ju snygga på ett superproffsigt sätt. Ljussättningen är proffsig, sminket är proffsigt, fotografen var proffs.

Så kom jag på vad det är en modell gör. En modell ska ju fejka fram känslor för att sälja en sko, en läsk eller vad det nu kan vara. Och det är där mina bilder spricker. Hur bra bilderna än är rent fototekniskt saknas det liksom något...äkta.

Den här bilden däremot är superspeciell. Den är tagen på en helt underbar bröllopsfest jag var på i somras. Hela dagen hade varit känslosam och allmänt fantastisk. På natten fanns några eldslukare på ängen utanför festtältet och de tände eld på ett hjärta.

På den här bilden tycker jag att jag är fin. Och det har egentligen ingenting att göra med hur jag ser ut. Men jag vet att skrattet och känslan i bilden är äkta. Jag ser helt enkelt en själ. Och det, det är vackert.

Bild tagen av Fredrik Lindersson. En själfull fotograf med stort hjärta.

Top model. Inte.

2011-09-01T16:41:00.008+01:00

Förra veckan var en busy vecka och jag hann både med att gå på kurs hos Bukowskis OCH klämma in en modellsession. Ja, du läste rätt. Jag kan säga så här; det finns en anledning till att jag aldrig blivit modell. Ja, förutom att jag är för kort och för tjock och inte har den där looken branschen efterfrågar då. Jag klarar verkligen inte av att gå in i de här olika rollerna som man ska behärska. Eller att inta en viss blick, en pose eller en attityd. Av nästan 100 bilder finns det inte en enda (!) där jag lyckas se helt allvarlig ut. Så fort kameran åkte fram började det liksom rycka i mungipan och jag försökte tänka på allt från döda pingviner till fonusfoldrar men det funkade inte. Och visst, det är inte så att bilderna är dåliga, men de är inte direkt "jag" heller.

Well, well det var i alla fall roligt att bli proffs-sminkad och ibland behöver man ruska om sin tillvaro med precis så här sjukt ytliga upptåg. Som sig bör åt vi modellmiddag efteråt (=drack vin) på en takbar, lyssnade på liveband och var allmänt fnittriga. Så, klart värt det. Kanske inte något jag kommer att göra om, men lätt en upplevelse man kan tänka tillbaka på med ett leende. För göra det med allvar kan jag ju bevisligen inte. ;)

Jag mötte Lassie.

2011-08-30T12:41:00.007+01:00

Lite lätt surrealistisk upplevelse måste jag säga. Jag var i Berzelii Park i fredags och gick i min egen lilla värld. Jag stegade på med blicken riktad rakt fram utan att tänka så där jättemycket på omgivningarna. En klassisk transportpomenad: man är på väg från punkt A till punkt B på snabbast tänkbara sätt liksom. (Motsatsen till turistpromenad som går ut på att ta in så mycket synintryck man någonsin bara kan.:-)

Hur som helst, här går jag då i godan ro och råkar lite i ögonvrån så där få syn på en elegant dam med vit dress. Att jag noterar henne beror på att hon var en knapp armslängd från mig och jag antagligen hade gått in i henne om jag gått lite snabbare. Nästa grej jag ser är en svart kostymrygg på en knapp näslängds avstånd. Jag hann tänka: Men osympatiska stropp, gå någon annanstans istället för att knö dig framför mig!

Sedan säger Magnus att stroppgubben har öronsnäcka. Då kikar jag upp lite nyfiket. Och medan jag försöker se gubbens öronsnäcka vänder sig eleganta damen om och minsann! Det är ju självaste Drottning Silvia som går omkring på stan nästan som en alldeles vanlig människa. Kanske lite elegantare. Och med fler livvakter. Nu är frågan i dessa moderna tider: ska man adda henne som facebook-kompis eller inte? Jag tänker att vi skulle kunna bytlånas hattar till exempel.;)

Semestern del 3.

2011-08-25T10:32:00.006+01:00

I förra inlägget pratade jag ju om en tredje del av semestern. Man kan säga att den delen var...fantastisk på sitt eget lilla vis. Det var nämligen så här att ingen av oss sett det märkliga stället Ullared. Så vi bestämde helt enkelt att vi skulle besöka det på hemvägen. Sagt och gjort, jag börjar med att försöka ringa för att hitta någonstans att bo över natten.

Och det här är nog en engångsupplevelse: Jag sitter alltså i telefonkö för att komma fram till *rodnar* Ullared Paradise!!!! Fattar ni??! Jag har ringt, bokat och bott på Ullared Paradise!!!

Själva shoppingmeckat var också precis så underligt som jag trott. Folk mejade ner medmänniskor med sina kundvagnar och det gummiaktiga ljudet av aggressivt stampande foppatoffel ekade i hela affären. Jag försökte inte ens ge mig in i avdelningen där de hade diskmedel, duschkrämer och sådant. Folk hade rovdjursminer och slet till sig storpack av allt som det fanns storpack av. Någon såg helt utzonad ut och plockade ner paket eftet paket av tops?? Helt obegripligt. Efter 90 minuter hade jag fått hälsenorna påkörda 2 gånger och då fick det räcka. Jag är inte tillräckligt hård för att klara av sådant här. Det finns en anledning till att jag aldrig går på mellandagsrean liksom. Men, nu har jag i alla fall sett, besökt och överlevt Ullared. Och nu tycker jag att vi vänder blad.

Hej Ullared!

Hej Ullared Paradise!

Grattis Vickan och Robert!

2011-08-19T14:58:00.002+01:00

Ja, det blev ju officiellt i veckan att Vickan inte fått en bulle på magen pga för mycket grillat och rosé utan hon har faktiskt en bulle i ugnen. Den stolta pappan gratulerar naturligtvis i en helsidesannons. ;-)

Semestern del två: sommarbröllop

2011-08-19T14:00:00.008+01:00

Fast jag bara var bortrest en knapp vecka så kan man säga att själva semestern bestod av tre delar. Först Köpenhamnsvistelsen. Den andra delen var att vi bilade därifrån till ett storslaget bröllop på Österlen. Jag kan knappt beskriva det i ord men det var så vackert, kärleksfullt och rörande att man blev alldeles matt. Det började så att alla gäster skjutsades till själva platsen för vigseln, där delades vi upp på tjejer och killar. Så gick vi i varsitt led ner till klippan vid havet där brud och brudgum sammanstrålade. (Jag började gråta redan där. I brist på servetter var det en himla tur att man hade solglasögon) Och det var som att till och med vädergudarna ville att vigseln skulle bli himmelskt vacker eftersom himlen var alldeles blå och solen sken över oss alla. Festen sedan som hade cirkustema innehöll allt från magiker, eldslukare och liveband. Ja jösses. Lika mycket som vi gråtit under dagen lika mycket skrattade vi på kvällen. Jag blir fortfarande lite känslosam när jag tänker på den dagen. Fantastiskt. Helt fantastiskt.

Och den tredje delen av semestern var...fantastisk på ett helt annat sätt. Det förtjänar ett helt eget blogginlägg, lovar att det kommer inom kort. Trevlig helg! :-D

Sent på kvällen tände eldslukarna ett hjärta.

Eldslukarna ackompanjerar bröllopsvalsen. Som inte var någon klassisk vals utan en jättecool låt. Vet inte om det finns en genre som heter cirkusrock men det lät så i alla fall; lekfullt och rockigt.
Partytältet/cirkustältet
Skånsk bordsplacering.:-)

Vigseln. Havet i bakgrunden. De lyckliga tu i förgrunden. <3

Copenhagen, du är meget dajlig!

2011-08-15T11:51:00.009+01:00

Jag har märkligt nog bara varit i Köpenhamn en enda gång tidigare. Och det var på en klassresa i nian så förutom att åka krusidullsnurror på tivoli fick jag inte göra eller uppleva så mycket. Så är det ju ett tag sedan också, så jag kan väl inte påstå att jag minns så värst mycket av Köpenhamn. Anledningen till att det inte blivit några återbrsök handlar antagligen om den där mänskliga "döda vinkeln". Det vill säga att man missar saker man har för nära inpå sig. Det tog exempelvis mig ett år innan jag lyckades sätta min fot på restaurangen som ligger snett över gatan. Men när jag väl gjorde det så har besöken blivit desto fler. Lite så tänker jag om Köpenhamn också. Nu har vi lärt känna varandra och gilla varandra. Jag har till och med ansträngt mig för att lära mig räkna på danska. (Nej jag är inte bra, men jag fattar i alla fall grunderna med halvtres och tres och fjärs och så vidare) Hur som helst vågar jag nog påstå att jag kommer besöka Köpenhamn många, många gånger till. Hoppas nästa gång blir supersnart!

Nyhavn med sina söta färgglada hus.

Till och med vägguttagen är glada i Danmark, det måste ju betyda något. :)

Underbar reaktion!

2011-07-26T10:49:00.005+01:00

Damen i början är alltså en extremt envis mamma som vill att hennes son ska få komma upp på scenen och sjunga eftersom han fyllt år. Att Michael Bublé går med på det är stort redan det. Hans härliga, ärliga reaktion när den 15-åriga killen faktiskt KAN sjunga är helt fantastisk. Dessutom var det rätt befriande att få le efter senaste dagarnas sorgliga händelser i världen.

Tillbaka i stan

2011-07-25T09:49:00.003+01:00

Då är man tillbaka i ett ganska höstlikt Stockholm. Hoppas vädret artar sig för jag har varken badat klart, solat klart eller somrat klart för att vara redo för höst! I helgen fick jag i alla fall se ett koncentrat av allt svensk sommar erbjuder: sol,festival, sommarreor, mygg, langos, bad och öltält. Kanske lika bra att det regnar idag så man kan ta det lite lugnt med gott samvete.:)

Och glöm inte bort att delta i den tysta minuten för våra norska vänner 12.00. Använd den minuten till att sörja och resten av livet till att hedra dem genom att vara en snäll medmänniska med gott hjärta och civilkurage.

En mörk dag.

2011-07-23T10:55:00.004+01:00

Igår strålade solen från en klarblå himmel och vi åt middag i Karlshamn och drack drinkar på Östersjöfestivalen. Vi skrattade och hade det roligt. Tills rapporteringen från Norge började skölja över oss. Först en förvirring över hur mycket som var sant och vad som egentligen hänt. En bomb i Oslo. Skottlossning på Utoya. Stigande dödssiffror. Chocken när man inser att det antagligen är samma gärningsman som är skyldig till båda dåden. Att gärningsmannen klätt ut sig till polis för att locka till sig ungdomar. Insikten om att dåden var lika genomtänkta som genomonda. Det är svårt, nästan omöjligt, att greppa att en människa kan ha så mycket hat i kroppen och vilja göra andra människor så illa.

Idag är det som att till och med himlen gråter. Molnen skiftar i gråsvart. Utanför fönstret faller ett stilla regn. Vädret är som en perfekt anpassad känslokuliss: Dämpat, sorgset, vemodigt. Men med ett hopp om att ljuset kommer att komma tillbaka.

Idag skickar jag alla ljusa tankar jag har till Norge.

Att en enkel skylt kan vara så rolig.

2011-07-21T10:44:00.004+01:00

Någon har varit lite kreativ och skrivit till ett enda ord. Jag kan inte hjälpa det men jag blir alldeles full i skratt och kan bara tänka på haremsbyxor och krabbdans.

Man måste ju sko sig.

2011-07-19T14:38:00.002+01:00

Här är ett urval av mina vardags-sommarskor. Alltså sådana jag använder frekvent. Finns inga limousineskor(=skor med sådana djävulsklackar så de bara är skapta att åka limo eller någon annan form av färdtjänst i) på hyllan.

Tjejen behöver inte köpa fler skor tänker kanske du.
Tjejen behöver köpa fler skohyllor tänker jag.

Under en tall- en svensk sommarplåga.

2011-07-18T14:16:00.013+01:00

Jag har alltid tänkt att om jag ska inleda en musikalisk karriär så måste det ske på sommaren. Människor är lediga. Glada. Accepterande. Och lite vindimmiga. Så jag tänkte att jag kör igång nu mitt i juli med en kärleksfull tolkning av Mohombis "under the coconut tree". Man kan säga att jag har skapat en svensk cover. Jag kallar den "under en tall".

Jag tror min tolkning låter bäst om du är lite salongs. Men det är ju som sagt sommar så jag utgår från att du är det.

Textrad ur originalet.

Min textrad vill förmedla samma anda men med lite skandinavisk botanik: "Vi kan sitta under en tall. Få barr i huvvet och trivas i alla fall"

Enjoy!

Under en tall

Torparhelg de luxe

2011-07-18T09:52:00.003+01:00

Vilken helg! Shopping, torparliv, svampplockning, vin, god mat och till och med ett besök i världens ände. Man hinner bra mycket mer än man tror på 48 timmar.

Sommartid på bloggen

2011-07-14T10:32:00.004+01:00

Ja det blir ju så varje år. Ju bättre väder desto mer torka på bloggen. Sommaren är så kort så det gäller att fylla dagarna med bad, sol, rosé och allt annat som gör sommaren fantastisk. Det gäller helt enkelt att fylla på batterierna så mycket man kan så man står ut med de där årstiderna som börjar på bokstaven h och v. Bara en sådan sak som att ta ett glas vin till den här utsikten gör ju att man borde klara sig i alla fall fram till oktober.

Inte snel hest, snarare ganska redd hest.

2011-07-11T13:28:00.003+01:00

Helgens absolut konstigaste. Bilkön in till stan på Värmdöleden som orsakades av en livrädd stackars häst. Det kan inte vara lätt att vara en enda hästkraft bland alla mullrande motorer och hundratals hästkrafter. Vem skulle inte bli rädd då menar jag. Det hela verkade sluta lyckligt, trafiken kom igång och vad jag kunde se så verkade en muta bestående av ett äpple reda upp situationen rätt bra till slut.

För att bli fin måste man först vara ful.

2011-07-09T11:14:00.003+01:00

Det spelar ingen roll hur man sminkar sig om man inte har fin hy. Det står i alla magasin. Man ska ta hand om hyn, hyn, hyn. Så jag gör det.

Fulstrut

2011-07-08T12:41:00.004+01:00

Okej, det är ju mycket roligare att blogga bilder och filmer på sig själv när man tagit på läckra läppstiftet eller snygga klänningen eller de högklackade skorna. Men eftersom jag gärna vill vara lite ärlig och härlig så där, så måste jag ju även bjuda på de fulare stunderna i livet. Och jag tror faktiskt inte att jag sett något fulare än mig själv när jag spelar strutboll. Notera gärna de helt omotiverade armar-uppåt-sträck-rörelserna. Det är min signatur-move när jag blir lite stressad och antagligen vad jag skulle göra om jag fastnade i ett brinnande hus. Nåväl, färdig-gaggat, kolla in fulstruten och ha en fantastisk helg!!

(Jag är alltså kaoset i blommig klänning:)

Ibland får jag för mig att jag ska googla mig själv...

2011-07-07T10:27:00.000+01:00

Dagens superduperfynd!

2011-07-06T12:23:00.002+01:00

För ynka 23 (nej, det har faktiskt inte trillat bort en nolla, det ska stå tjugotre) svenska riksdaler blev det här smycket mitt. Det finns mycket annat som är dyrt här i världen, men man får jädrar mycket armband för pengarna!! Så ser ni ett gigantiskt armband komma släpande på en människa så vet ni att det är mitt armband som är ute och vallar mig. :)

Livets salt

2011-07-05T17:06:00.003+01:00

Kolla in moderna inköpet. Det är någon slags platta man lägger i en låda för att förvara kryddor i. Tycker det är helstylish, men det tillförde även lite bryderier till mitt liv. Vad kan en sådan där sak tänkas heta? Kryddliggare? Kryddlägg? Saltmatta? Pepparsäng? Och så det uppenbara, vad ska man köpa för kryddor? Återkommer med rapport när jag handlat på mig nåt mer exotiskt än svartpeppar.

Tant rosa har blivit tant brun!

2011-07-04T11:08:00.003+01:00

Det är som ett kulört mirakel: jag har fått en riktigt fin solbränna! Här hemma i Sverige! Fick en minichock när jag kollade i spegeln och kunde se allt jag INTE är. Jag är inte grisrosa. Jag är inte täckt av äckliga solutslag. (brukar tyvärr bli det) Jag är inte en vandrande flaga. Jag är inte fläckig. Jag är inte heller panda-randig, salami-prickig eller hallon-blåsig. Jag är faktiskt brun. Alldeles somrigt, stiligt fräscht brun. Det är inte varje år kan jag säga. Men det är tydligen sant det de säger i triss-reklamen: Plötsligt händer det. :)

Sommarhelg i bilder

2011-07-03T11:14:00.008+01:00

Underbara, ljuvliga, fantastiska sommar. Ta aldrig slut. Jag kan vänja mig vid att bada fem gånger om dagen, äta på skärgårdskrogar, bo precis vid en brygga, dricka rosé med goda vänner,få randig solbränna, bli lite myggbiten, och att kunna sitta utomhus länge, länge utan att ta på mig något varmare än linne och shorts.

Sommarfärg vs vinterhud

2011-06-29T08:56:00.002+01:00

14 minuter blankt tog det att få mitt vintervita skinn att fräsa till och förvandlas till en grisrosa nyans. För att inte resten av kroppen ska behöva utstå denna stekt bacon-upplevelse har jag nu smort in mig grundligt med solskyddsfaktor. Jag blänker så vackert i solskenet att jag bräcker vilken svettig strandraggare som helst. En bit kvar till beachbrännan dock, men vit och glansig, det är ju också en look. Inte den look modetidningarna direkt skriver mest om, men fortfarande en look.

Det är lätt att leva på sommaren

2011-06-28T14:26:00.005+01:00

Sommaren må vara kort, men gud vad man kan ladda batterierna. Det är precis sådana här dagar man ska minnas och värma sig med framåt oktober. Allt är så himla enkelt. Till och med ett lunchbrejk blir extrahärligt med en bra bok och en välgjord cappuccino. Sedan kan man bara sitta rätt upp och ner i gräset, titta på båtarna, få några nya fräknar och bara känna harmoni. Det ,mina vänner, det är livet det.

För övrigt hörde jag dagens roligaste dialog vid Karlbergskanalen där jag satt och svettades och lite ofrivilligt smyglyssnade på folk. En kille hoppade i vattnet.

Kompisen frågar: Hur är det i vattnet?
Killen: Tjaa...jag är i alla fall inte kissnödig längre.

Over and out. :-)

Skärgårds-midsommar

2011-06-27T14:43:00.007+01:00

Ja mycket mer traditionell kunde den här midsommaren antagligen inte ha varit. Vi inledde med sillunch. Sedan bar det av till Grisslinge för att titta på resning av midsommarstången, och lyssna på liveband som spelade alla förväntade dängor. För de hugade arangerades också dragkamp, säckhoppning och diverse lekar. Jag nöjde mig med att vara åskådare och att njuta av solen och ett glas vitt.

Efter allt stoj och stim började det bli dags för grillning och efter att ha ätit grillat och jordgubbstårta var det dags att ta sig till dansbanan där livebandet rev av låt efter låt. Och dansen skedde ju till Sveriges finaste utsikt. Så hela midsommardagen får fem jordgubbstårtor av fem möjliga. Till och med vädret som verkade bli rätt katastrofalt skärpte till sig så största delen av dagen var idel solsken! Skärgården rules! :)

Resning av midsommarstång avklarad. Alla på väg tillbaka till sina filtar för en liten styrketår.

Lantlig trafikskylt. Hur gulligt som helst.

Här står jag på dansbanan med havet i bakgrunden. Klart man inte kan låta bli att skratta då.

Glad midsommar!

2011-06-24T08:39:00.002+01:00

Då är dagen här då man får äta sill, (well jag äter nåt vegetariskt då:) dricka snaps och dansa runt en stång tills man stupar.

Och, till och med vädergudarna verkar tycka att det är precis vad vi ska göra. Igår regnade det syndafloder. Idag är det strålande solsken. Kanske att jag faktiskt ska våga mig på klänning, istället för svart sopsäck.

Firandet blir i alla fall urtraditionellt ute i skärgården. Vi börjar med silllunch. Sedan tittar vi på midsommarstångsresning. Grillar. Och till sist blir det dans på riktig dansbana. Ja, väldigt klassiskt helt enkelt.Jag önskar er alla en riktigt fin midsommar var ni än är!

http://www.youtube.com/watch?v=8I5BGsK5ZAU

Jag har hittat det ultimata regnplagget!

2011-06-23T08:27:00.001+01:00

Dessutom med gott om utrymme för all midsommarmat som extrabonus. Hur bra som helst!:)

Mitt liv med hantverkar-dygnsrytm.

2011-06-22T10:56:00.002+01:00

Det är inte något jag valt själv kan jag säga. Grannarna har bestämt sig för att renovera sin innergård. Säkert alldeles välbehövligt, men de har alltså valt att göra det under sommaren. Denna årstid när jag hade tänkt mig att inleda dagarna med morgonkaffe på balkongen. Men ICKE! Jag vaknar numera runt 7-tiden på morgnarna inte av fågelkvitter, inte av klocklarmet utan av det extremt psykande ljudet av slagborr som möter asfalt. Första millisekunden på morgonen hinner jag tänka: Krig?!

Sedan när jag är vaken, sur förvisso, men vaken, runt 8-tiden då försvinner de iväg och äter wallenbergare eller någonting, för då är det tyst i timmar framåt!

Jag tröstar mig med egna små ordstäv som: Ingen slagborr, ingen fin gård. Just slagborr it. Probably the best slagborr in the world. Efter slagborr kommer tystnad. Jag bara undrar: NÄR???