Min söndag.

Vaknar i grisottan. Munnen känns som sandpapper och smakar aceton. Somnar om. Nästa gång jag vaknar skiner solen in genom fönstret och lyser starkare än en operationslampa. Jag kliver upp och bestämmer mig för att ta en liten promenad. Den gick till så här:

Går ner till Östermalm, knatar runt hela Östermalm hood. Går genom Kungsan, via Slussen och över Södermälarstrand till Hornstull. Där blir det matpaus. Går sedan runt Reimersholme. Går efter det runt Långholmen. Går över Västerbron. Går runt lilla Essingen. Går runt Fredhäll. Går hem. Dax för dagens matpaus 2. Går runt Vasastan. Klockan är nu halv elva på kvällen och jag har blodsmak i munnen. Bestämmer mig för att jag inte vill promenera mera.

Resultatet? Två vattenblåsor, en blodblåsa, infanterield (ni som gjort lumpen vet förmodligen smärtsamt väl vad jag pratar om...) och ett kolossalt illamående. Men resultatet blev även att jag slog mitt personliga stegrekord. Knatade i runda slängar cirka 50 000 steg. Får väl vara värt ett par dagars haltande...

fredag och lördag rajraj. söndag aj aj.

Helgen som gick var fantastisk på många sätt. På fredagen blev det AW på inferno och Mondän med en massa genomtrevliga människor. Lördagen inledde jag med fika med en vän som lite spontant var och hälsade på här i Stockholm över helgen. Hon bor i Tyskland i vanliga fall så vi ses tyvärr alldeles för sällan. Sedan blev det söderrunda med fantastiska Fanny som inleddes med att vi drack rosa champagne hemma hos henne. Efter bubbel-pimplandet bar det av till Imperiet där vi krockade i vimlet med Rewdboy. Sedan begav vi oss till Pet Sounds och eftersom Peter gjort det fatala misstaget att dagen innan berätta att han bor precis mittemot så våldgästade vi honom och familjen när vi redan var lite champagne-runda om fötterna. Aftonen avslutades på Och himlen därtill med ytterligare vinpimplande och sedan bar det av i taxi tillbaka till vasastan hood. Söndagen...ja söndagen är ett helt eget kapitel och förtjänar därmed ett eget inlägg. Stay tuned....

Måndagens skoj eller Vad gör Bamse och Lille Skutt nu för tiden.

En del tycker att Bamse är kommunistisk. Andra att han bara är knarkig i största allmänhet. Hur det ligger till med den saken vet jag inte, men att Lille Skutt är en whiskysupande kedjerökare var helt klart nytt för mig i alla fall! Check it out!

http://www.youtube.com/watch?v=HECRXbGM7tU


(Tack för tipset, Fanny och Harald, jag har inte skrattat så mycket åt nåt på youtube sen Ken Lee!)

Yonaz och Yoakeem tipsar om att mitt rätta jag äntligen blivit funnet

och se man har varit på långtripp till Australien minsann:)

Read all about it:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2142202.ab

Snillen spekulerar...

Rudde tycker jag borde börja äta djur. Det tycker inte jag. Rudde tipsar om att jag skulle kunna köra igång lite lätt och kanske börja med att äta bara hjärndöda grisar. För de är ju vegetativa och då är de nääästan som grönsaker....

Är jag heroinist?

Som sagt, våren är på väg och det innebär bland annat att rubriksättarna kan sluta jobba helt och istället klistra in förra årets mirakelbantningar på löpsedlarna igen. Det är väl hejt okej för mig, det säljer ju bevisligen nummer så go, kvällspressen tänker jag. Det som skiljer numera är dock att man dramatiserar sina fantasidieter otroligt mycket hårdare än förr om åren.

Ta t.ex för kanske 3-4 år sen så kunde rubriken vara: Prova ananasdieten, bli smal på 5 dar

Numera är dramaturgin mer: Vitt mjöl, lika beroendeframkallande som heroin.

Det värsta är att den inställningen till slut blir nån slags sanning bland folk i allmänhet, så när jag nuförtiden dristar mig till att gå på fik och beställa nåt så dekadent som en brieost-baguette stirrar folk som om jag sagt: "Hej, jag tar en sil och en cappuccino tack"

Att alla småfläskiga svennar får beachpanik så fort solen kikar fram är väl okej, och att tidningarna tjänar fläsk för att folk faktiskt tror att de kommer att klara av att äta bara nötter fram till midsommar är också helt okej. Men när man börjar jämföra mackor med knark, då får jag bara lust att lägga mig ner på marken och blåvråla rakt ut. Jag vill inte ha nån satans dinkel/frö/nöt-macka. Jag vill ha en knarkgiftig, beroendeframkallande briebaguette. Med extra smör!

NU förstår jag sammanhanget!

Jag vet inte om det är fler som tänkt på det här, men jag har med växande oro noterat att det görs otroligt mycket reklam om analkrämer, krämer mot klåda, krämer mot svamp i underredet (de säger nog iofs underlivet i reklamfilmen) och allmänt kli och skav i de områdena. Det här har förbryllat mig mycket. Jag har funderat över vadan denna krämexplosion beror på. Har vi i Sverige drabbats av en kli-epidemi?? Hur har det i så fall gått till? För tajta byxor? Underkläder i teflon? Duschcremer med stenflis i? Toalettringar av asfalt?

Idag kan jag dock andas ut, när jag inser att det är ett felriktat skott från reklambranschen. Jag läste idag detta lilla utdrag på en community:

"Det enda ställe vi får vara i fred på är toaletten (undersökningar visar att vi spenderar allt längre tid på denna plats för att få stänga av)"

Det är alltså tack och lov inte alls så att vi har enorma problem med kliande rövatov. Vi vill helt enkelt bara få vara för oss själva en liten stund.

Yoakeem & Rewdboy: Jag SKA replikera

Jag känner mig hårt ansatt i vinterfrågan och tar definitivt åt mig av de adekvata, näst intill vetenskapligt grundade åsikterna. Idag är jag dock i postpåsk-läge så jag orkar inte göra grundlig research för att komma med ett lika nobelpristagar-aktigt resonemang. Jag passar istället på att berätta att jag på många andra plan försöker växa som människa. Ni vet, det är ju en livslång resa att försöka bli den bästa versionen av sig själv som man bara kan bli. En del i detta är att jag försöker sluta vara fruktkonservativ. Därför provade jag igår mango. Jag kan meddela att den obegripliga skitfrukten är lika överskattad som street-marknaden i hornstull, hamamen i istanbul, Christer Sjögren och Carola sammanlagt. Nästa vecka ska jag prova papaya. Hoppas det är godare.

Påsken är slut, men den jä*la julen är ju fortfarande här!!

Eller egentligen värre: det är bara vinterkylan som är kvar, inte glittret, klapparna och tomten.

"Julen varar fram till påska" har man blivit itutad sen barnsben. Och trott på det. De får nog ändra låtraden till: "Julen varar fram till juni" och om 2-3 generationer får de väl modifiera igen och skriva "Julen varar nu för alltid"

Digitnot: Jag är så sjuuuukt trött på att gå omkring i det här vinterlandskapet nu!! Ska det finnas nån rättvisa borde sommaren vara 6 månader med en medeltemperatur på 25 grader. dag som natt!

Digit: Påskhelgen var ett välkommet brejk och innehöll alla de viktigaste ingredienserna: prit med vänner, påskmat hos mamsen och påskvila på hemmaplan. Dessutom börjar våren synas, om inte på vädret, så på att det finns mycket att se fram emot. I helgen som kommer till exempel ska jag förmodligen på förfest hos fantastiska Fanny och sedan gå ut och göra stan osäker med pinglan Pam.....

Påsken kommer tidigt i år!

Inte för att jag vet när den perfekta påsktiden egentligen infaller, jag tycker den verkar vara antingen sen eller tidig vartenda år. Jädrigt dålig på att hålla tiderna den där Påsk....
För mig kommer påsken i alla fall alldeles extra tidigt eftersom min ledighet börjar om cirka en timme. Jag ska faktiskt inte göra någonting speciellt alls men kände bara att ett par extra dagar ledigt kunde förgylla den här snömoddiga våren rejält. Min plan är att fylla dagarna med sovmorgnar, latte och croissanter och en och annan härlig bok. Hoppas ni alla får en fantastisk påsk vad ni än hittar på och kom nu ihåg att vara snälla mot chokladkaninerna! ;-)

"No feeling of boring"

Det är inte helt lätt att se, men bredvid de fina illustrationerna på damen står exempelvis:

"May listen to music, no feeling of boring"

Bra grejer!! :-D

Måndags-förgyllare

i form av Ken Lee.

Var så goda:-D

http://www.youtube.com/watch?v=_RgL2MKfWTo

Ett djärvt påstående!

statement

Ja, det är skitnördig html-humor. Men ni ser att det är ett djärvt påstående va?

När man inte anpassat sig till schtekartillvaron...

En av mina vänner svarar på frågan: Vad tycker du är det roligaste med att ha en miljon? (personen i fråga HAR också rent fysiskt en mille på banken)

"Jag kan bläddra i bil-delen av DN och säga: Den där kan jag köpa, den där kan jag köpa, den där kan jag köpa, den där kan jag köpa.

Äta dimma?

Jag surfar på en (dyyyyyr) restaurangs hemsida. Många av grejerna vet jag inte riktigt vad de är överhuvudtaget och nedanstående känns helt enkelt inte som att det går att bli mätt på:

"Langoustine au coraille i havsdimma med frusen vinaigrette"

Man får så många frågor. Hur fångar man dimma? Är dimma fogligt och hoppar i burken, eller måste kocken springa längs med strandkanten och gillra fällor för den vilda havsdimman? Hur lång tid tar det innan man har så mycket dimma att man kan tillaga en rätt? Vad har dimma för kilopris? Och det viktigaste av allt; Exakt hur mycket dimma måste man äta för att bli mätt?

Man kan ju alltid börja dagen med att skada tån på ett limousin-däck...

Som vanligt inledde jag dagen med en morgonpromenad. Det är inte så jävla roligt, så jag brukar ofta falla in i nån slags halvtrance, när benen bara trampar på och jag egentligen är nån helt annanstans. De här gråkalla "svensk vår"-ruggmornarna har jag rätt ofta mentalt befunnit mig i Västindiska oceanen. I alla fall: jag knatar på i min sedvanliga lunk och ska gå över ett övergångsställe. Då drämmer jag tån rätt i ett limousin-däck!!! Om ni nånsin slagit i tån i nånting överhuvudtaget vet ni hur infernaliskt ont det gör!!! Hur som helst, jag vaknar ju till om inte annat, och plötsligt, när jag ser mig om, så upptäcker jag att hela stureplan med omnejd är omringat av polis-piketer! Jag har alltså i min halvdvala knatat genom avspärrningarna och rätt in i en diplomat-limousin!!! Nog för att tån fortfarande känns som plågad köttfärs, men det är inte så ofta man inleder dagen med att snubbla över en limo så det kan det fanken vara värt!

Jag är inte direkt religiös av mig...

...men så åkte Carola ut ur melodifestivalen med buller och bång. Då tänkte jag att det kanske finns en Gud trots allt.

dagens schtekar-kommentar

Kollega till mig pratar i telefon med vän om någon slags byggattiralj-affär:

- Näe, tror inte det finns i stan, man måste nog ta sig åtminstone till...ja-a, säkert söder...

Imorgon är en annan dag...

Igår: rewdboypartaj. champagne. underbar mat. underbara drinkar.väldigt många drinkar. jag menar alltså, väldigt, väldigt, vääääääldigt många drinkar.

Idag: Flö.

Imorgon: Avbeställa avlivning.

Strippvideo?

Igår hör jag en mor och dotter sitta och samtala med mammans gemensamma bekant. (Det är själva fa-an vad jag tjuvlyssnar på folk nu för tiden kom jag på. Nåja, har man begåvats med superhörsel så ska det väl komma till användning på nåt sätt antar jag)

Och nu tillbaka till ämnet. Jo, mamman sitter då och skryter för sin bekant om sin fantastiska dotter:

Mamman: Jo-o du Maj-Britt, jag missade ju antikrundan för vi var ju på middag hos Birgitta och Jan. Och det är mitt favoritprogram det vet du ju. Va? Jo, jo det var trevligt hos Birgitta och Jan, absolut. Hur som helst jag missade alltså Antikrundan. Då har min underbara dotter här kommit på en fantastisk uppfinning!!! Man kan alltså gå in på internet och leta rätt på filmer och program och allting och så kan man få se det på sin egen dator. Det kallas strippvideo på datorspråk, eller hur var det Anna...? Stripp? Stripe? Nä stripp var det va?

Dottern: Näe, det kallas för att streama, det är när man...

Mamman: Ja precis, strippvideo! Maj-Britt, visst är det väl fantastiskt med de här moderna grejerna!

Kyla, kultur och kändisar

Jag fick tag i fribiljetter till en föreställning som heter Myriader, så igår spenderades kvällen i teaterns tecken. Jag kan verkligen rekommendera pjäsen för alla, inklusive människor som tycker att teater är pretentiös skit. En bra detalj i sammanhanget var, att eftersom manuset är nyskrivet så är även språket något man kan ta till sig. Istället för att säga "ehuru jag haver en fäbless för delikata petit-chouxer måhända skall jag inmundiga ett litet verk"
så sade de: Smarriga kakor, jag hugger en.

Manuset vann pulitzer-pris förra året och handlar om hur man hanterar sorgearbetet efter att ha förlorat sitt barn. Inte något muntert ämne precis. Faktiskt så o-muntert så jag grät en liten skvätt och för alla känsliga själar hade de laddat upp med en depp-panel bestående av bland annat pjäsens regissör och en psykoterapeut. Ifall att man ville stanna kvar och diskutera vad man sett liksom.

Jag kände nu inte att jag behövde nån teater-terapi så jag begav mig hemåt innan paneldebatten började. Eftersom den här stegräknarjävlasatans-tävlingen pågår 24/7 så klev jag inte ner i den oerhört frestande t-banan utan gick hem genom den permafrost-patinerade hufvudstaden. Väl hemma hade jag förvandlats till nån slags sorbet så jag drack hemula mängder thé och kröp ner under bolstren.

Ja kändisinslaget undrar ni nu? Vad hände med det? Jo, före teatern krockade jag med en känd bloggprofil uppe på Östermalsmstorg, nämligen Rewdboy. Han har för övrigt beklagat sig över att det inte händer något värt att blogga om så har ni inspirerande länkar eller bra tips på ämnen så gå in på krutte.blogspot.com och tipsa killen!

Har ni nånsin funderat på vart Dracula tagit vägen?

Han har bytt namn till Jim och sadlat om till ingenjör. I nyhetsbrevet Snitt finns att läsa att han äntligen lanserat sin första produkt: bloody mobilescreen. (Nä namnet hittade jag just på. Men resten är 110% sanning!)

"Ingenjören Jim Mielke har kommit på en idé om att man ska kunna utveckla en skärm som kan opereras in under huden, och som sedan drivs av blod. Skärmen ska vara 5 x 10 centimeter stor och ansluts direkt till blodådrorna. När blodet sedan passerar genom ett aggregat i skärmen omvandlas dess glykos och syre till elektricitet. Syftet med skärmen är att den ska kunna användas tillsammans med mobiltelefoner för att visa allehanda information, men den skulle även kunna användas som en utbytbar tatuering."

Tjuvlyssnat på stan

I helgen promenerade jag omkring i stan lite och råkar gå bakom en välklädd, mobilpratande man. Det är inte så ofta jag bryr mig om vad folk pratar om i sina mobiler, men den här människan pratade så där uppenbart "viktig wannabe"-högt så det gick inte att undvika. Dessutom verkade han vara anställd någonstans på nån slags konsultbasis för han berättade för sin bekant om den chockerande upplevelse han varit med om under veckan. Det var faktiskt lite roligt och hans trauma-monolog lät ungefär så här: (Föreställ er en röst som är lite nasal och pitchig också så borde ni få en ganska klar bild av hela händelsen):

- Ja, nu i veckan har jag varit på ett helt crazy kontor! Folk var liksom ba´helt downdressade varje dag i ,typ så här, jeans och skjorta. Förstååååår du?? Jeans och skjorta varje dag. En del hade inte ens på sig KAVAJER!!! Helt galet att det finns sådana människor! Jag var liksom typ du vet, heeeelt chockad.

..ja och sen gick jag om killen helt enkelt, för jag orkade inte lyssna mer på hans traumatiska utläggningar. Men jag kan i alla fall konstatera att han skulle få svårt att passa in på vårt kontor. Vi är ju så galna så vi ibland till och med har gympaskor och, gud förbjude, t-shirt!!! Han skulle ju ha börjat nasalgråta direkt! Sedan skulle han ha sprungit till tryggheten i närmaste Hugo Boss-affär, där han skulle begravt sig själv under 50 000-kronorskavajerna medan han ropar efter sin mamma.